Mitt liv och mina drömmar

Jaha, då var vi hemma igen efter några intenciva dagar i Dalarna.
Vi kom iväg vid halvfyra i torsdags och var uppe i Lima vid halvett på natten. resan gick bra och den som gnällde minst av oss var Jens. Han är verkligen helt underbar att ha med sig. jag överdriver inte när jag skriver att han inte gnällde en enda gång under någon av resorna. Han pratar, sjunger, tittar ut och berättar vad han ser, leker lite med sina smågrejer han har med sig, pratar i sin mobil och sover lite grand.
Ja, jag säger ju det, han är helt otrolig min son....

Vi hade jättefint väder på fredagen och sådär på lördagen. Orsaken till att vi åkte upp var för att träffa min mormor. Hon har blivit väldigt dålig den senaste tiden så det kändes skönt att få komma upp och krama henne. För mamma var det såklart mycket jobbigt att se mormor så men hon är snart 89 år och då får man vara skruttig tycker jag.
Men det gör såklart ont för det.
Hon har förlorat synen och det tror jag är det värsta för henne, hon känner sig så isolerad och det kan jag förstå. Det är en helt annan sak att bli blind på äldre dagar än att förlora synen när man är tolv som jag gjorde. Det är svårare att anpassa sig och allt är så mycket jobbigare när man är gammal.
Hon fick iaf känna på Jens och han visade att han kunde räkna till fyra...
Får väl skryta lite till med honom? :) Han kan räkna till fyra och om man frågar hur många man har uppe, av tex klossar så kan han tala om hur många det är. En, två, tre eller fyra. För det mesta iaf. Haha

Vi var och hälsade på mammas två mostrar också. Det är roligt att träffas, det blir ju inte ofta eftersom vi bor 60 mil ifrån varandra. De mådde väl så där, de med. Så det blev mycket sjukdomsprat.... Fast dock inte av mig den här gången... ;)
Det får jag ju utlopp för i bloggen menar jag. :)

Det var skönt att komma iväg men det har varit rätt jobbigt och tråkigt också på ett vis. Det är bara att acceptera att tiden har sin gång. Men det sätter igång många tankar.
Mamma sa att det var Jens som hållit henne uppe under de dagarna och hon höll sig faktiskt i kragen vad det gäller alkoholen. Min lilla mamma, hon som precis förlorat jobbet också. det är en tuff tid för henne nu.
På hemvägen körde vi inom Malung och hälsade på mammas storebror. Det var väl det mest upplyftande mötet, han är en underbar människa, grattis på namnsdagen föresten,Lasse! :)

Vi kom hem igår vid åttatiden.
idag har vi varit inne och fixat lite i stan. Köpte föresten en ny kaffebrygare, den andra brakade ihop precis innan vi åkte, eller brakade och brakade, termosen exploderade....nu har vi köpt en ståltermos, men jag ska se om jag lyckas paja den också, det kanske tar lite tid, men skam den som ger sig... :)
Vi är väl fortfarande lite sega efter resan, inte Jens då förstås, men vi andra vanliga dödliga...
Imorgon är det Dagis för Jens, lite jobb för Danne och träning för mig.

Nu ska jag svara Alice. :)
Tack för din kommentar, roligt att du skrev till mig.
Jo, jag har provat Mabthera, började med den i maj förra året. Tyvärr hade den ingen effekt på mig så jag har inte så mycket att skriva. Det trista med de där medicinerna är ju att det kan dröja upp till tre månader innan man ser resultat. jag fikc behandlas med höga doser kortison och många kortisonsprutor under väntetiden. Efter Mabthera testade jag Orencia men inte heller den bet på mig tyvärr. Nu är det Remicade som gäller igen för andra gången. Har haft den sedan 2003 men så i slutet av 2007 började den ge mindre och mindre effekt. det var därför jag fick testa med Mabthera istället.
Du får väldigt gärna skriva och berätta mer om du vill.
Om du inte vill skriva så att alla kan läsa så kan jag ge dig min mailadress om du vill,säg till i så fall.

Nu är det dags för te. :)
Känner mig trött så jag ska hoppa i säng om ett tag.
Kollar runt hos er imorgon.

godnatt och stor kram till er.