Det grymmaste jag varit med om
Jag är kvar här men vi är alla inne i en mycket tung period. jag har funderat på om jag ska skriva något här i bloggen och nu har jag kommit fram till att jag ska göra det. Det kanske kan få mig att må bättre, jag hoppas det iaf för detta är hemskt jobbigt.
Det har som sagt varit en tung och mörk vecka, det har jag skrivit. Full av sorg och en massa frågor. Nu har det om möjligt blivit ännu värre. Igår samlades pappa och hans två syskon för att gå igenom det brev som farbror lämnat efter sig, det fanns nämlige ett meddelande där.
Pappa och farbror stod varandra mycket nära och de har pratat en del den sista tiden. Det har inte varit några agresiva känslor mellan dem över huvud taget. Farbror ringde ju mig dagen innan han försvann och han lät glad och snäll, han bad mig hälsa pappa och mamma och det gjorde han med en mjuk röst.
Hur som helst, det grymma är nu att farbror, i sitt brev, angklagar pappa för en sak och förbjuder honom att gå på hans begravning.
När storebror berättade detta för pappa igår bröt han ihop totalt, han förstår ingenting och det gör ingen. Han ringde hit och grät och var helt förtvivlad. jag har aldrig någonsin varit med om något liknande. det finns nog inget värre man kan göra mot någon.
Det finns en massa frågor men inga svar och det kommer inte dyka upp heller eftersom farbror är borta.
Vi står här med sorg samtidigt som ilskan blir starkare och starkare, iaf hos mig. Vi vet ju att han var mycket sjuk men handlingen och konsekvensen av den kommer levakvar länge, om inte för alltid. Jag vet inte hur pappa ska kunna gå vidare efter det?
Om jag hade en fiende,så skulle jag inte ens önska den något sådant. Ett sår som aldrig kommer läka.
Jag är så arg! Min stackars pappa. Ni känner ju inte honom men han är en underbar människa och det är från honom jag fått all min styrka och kraft genom åren.
Men nu är detta gjort och kan aldrig tas tillbaka. Det är en handling av en mycket sjuk människa men det gör ont ändå.
Ni tycker kanske att jag lämnar ut oss men ärligt talat, det känns som all skada redan är gjord på något vis.
Ångesten växer i magen, hur kunde det bli så här?
Nu känns det som att sorgen rycktes bort och allt är bara tomt.
Jag måste försöka sikta in mig på andra saker nu. Tyvärr mår jag ju inte bra fysiskt heller. Lederna har blivit mycket sämre,har fått en mängd med inflammationer både här och där. Nu borde Orencia gjort lite nytta iaf, men det märks inget av det.
Halsen är dålig också.
Hahahahha, mina vänner, jag är på topphumör, det märker ni väl?
Nästa inlägg ska bli bättre. Återkommer med lite bilder på gosrosen sedan.
Önskar er en fin måndag.
So long
Min älskade vän!!!
Är inte en sak nog? Två? Tre? Hur mycket ska man behöva klara av som människa? Som familj?!?!
Jag kan inte råda dig till något. Vi lever olika liv. Men mig har det hjälpt att skriva och läma ut sig själv och sin familj. Självklart inte om allt. Men om en del. Så man får dela med sig och få stöd. Du behöver prata. Att älta allt fram och tillbaka är det bästa. Du vet vart vi finns! Dygnet runt!
Massa stora varma dunderkramar!!!!!!!!
Skönt att du kan skriva för det tror jag att du behöver just nu. STOR KRAM från mej till dej!
Men herregud så tragiskt. är ni säkra på att det verkligen är farbron som skrivit det? Usch vilken jobbig situation. Tycker absolut inte att du lämnar ut dig.
Håller tummar för att det löser sig till det bästa.
många kramar till er.
Men herregud va jobbigt och tråkigt och,,,, nä fy säger jag. Och så du med dina smärtor,,,jag är mållös,,, skit helt enkelt. Tänker på dig och din familj MYCKET, kram i massor
Hej, jag tycker inte att du ska läsa Gomorra just nu.Den är grym och lite snurrig. Läs nåt annat nu när livet är som det är bara ett tips från mig.Själv har jag Alexandra som ligger och väntar. Kram i massor
Hej vännen, jag tänkte bara att Gomorra är lite tuff så,,,, Jaha, här är det massor med snö. Kram kram
Hej vännen!
Jag vet inte vad jag ska skriva. Det låter lite som min höst. Man tror inte det kan bli värre men hoppsan så blev det det iaf.
Låter klyschigt men det som inte dödar, härdar. Jag förstår att det är tungt för dig nu men det kommer komma nåt gott ur det vännen! Jag tänker massa på dig och du vet vart jag finns!
KramKram
Men hur mycket ska man egentligen orka med, du har rätt att vara nere, arg, ja alla känslor som finns.
Tänker på dig.
Sänder en massa massa styrkekramar.
Men Ulrika!
Tar det aldrig slut?
Kom ihåg att ta hand om DIG mitt iallt som händer omkring dig!
Skickar styrkekramar i massor!
Inte ska du känna att nästa inlägg måste vara roligare och piggare! Livet är inte alltid lätt, och bloggen kan vara en bra ventil när man har det jobbigt. Förstår att ni alla lider av detta, men försök vända på saken och se hur han menade, vad som kan ha fått honom att mkänna detta osv.. säkert finns en förklaring, okanske var hani nte vid sina sinnens fulla bruk när han skrev? Hoppas ni finner en lösning trots allt..kramiz M
men guuu va hemskt,så himla tufft och tungt,
å du så ska du ej känna för bloggen är ju ett ställe där du kan ventilera allt på,
vi är här för dej ,
jag önskar jag hade nåt bra och tröstande att säga men det är svårt,
sov gott min vän och en gooo kram får du nu
Men vad är det jag läser för nånting? Fy vad hemskt Ulrika! Åh. vad jag lider med dig ska du veta.
Och inte behöver du ursäkta dig för att du inte bloggar eller läser bloggar. Du ska veta att vi alla förstår.
Ta det bara lungt och försök att vara med familjen. Ge din pappa en massa kramar!
Skickar en herrans massa kramar till dig!
Godmorgon :)
allt väl?
