Mitt liv och mina drömmar

Jahapp, nu ska jag berätta lite om vår vistelse i Tunisien. egentligen vet jag inte om det finns så himmelens mycket att berätta för vi gjorde samma sak varje dag typ. Vad var det då kan man fråga sig? Jo, badade, solade, vilade, sov, duschade, smörjde in oss  och åt....
Skönt var det men det räckte absolut med en vecka. vi hade dessutom All inclusive för första gången i vår resehistoria och det gjorde ju att man spenderade den mesta tiden just på hotellet. Väldigt smidigt var det och vi gjorde inte av med mycket pengar tack vare det men jag hade nog inte tagit det om vi hade varit där i två veckor mest beroende på maten då, det blir lite tjatigt....
Bufén hadde i och för sig olika teman varje kväll och en av kvällarna fick vi gå till en italiensk restaurang som var underbar men ändå. De hade dock ett helt underbart efterrättsbord med olika tårtor osv. jag som älskar sånt var lyrisk... :)
Efterättsbordet fanns både på lunchen och middagen. Hahahaha Nu längtar jag tillbaka.

vi var till havet några gånger. Det var 200-300 meter dit och man tog sig till stranden med hästsjuts. Det gillade Jens skarpt. :)
Men mest var vi vid poolen på hotellet.

Resorna med flyget gick superbra. Jens sov mesta delen av tiden och han fick nässpray så något lock tror jag inte han fick. Han var hur snäll och go som helst.
Smidigt är bara förnamnet.
sedan att Daniel och morfar fick springa benen av sig på hotellet för att en viss liten kille inte kunde vara på ett och sama ställe i mer än två minuter det är en helt annan sak. ;) Själv satt man lugnt och stilla på en stol och drack fanta och var hur lugn som helst. Ja, eller hur? Hmmm
Gråhårig blev jag inte, det ser ni på korten men långt ifrån var det väl inte... Haha Nejdå, överdriver lite nu kanske?

Men en insident hände faktiskt som jag ska berätta om, något måste ju bara hända, eller hur? :)
Planet hem gick kl 05.15 och bussen från hotellet gick kl 02.10.
Jag hade ställt klockan på 01.20.
När klockan var fem i två knakcade vi på hos mina föräldrar och det var knäpptyst där inne. Pappa hade sagt till om väckning från reseptionen men ja, det hade inte funkat då nej. Hörde hur pappa stönade där inne och sa med misstrogen och stressad röst:
-Ååååh nej
Min pappa är en man som vill ha marginaler. Han ska vara på ett ställe helst flera timmar i förväg.... Nu hade de försovit sig och jag bara kände hur pappas hjärta slog igång på 200 eller något. :(
Försökte lugna honom. Daniel följde mig och Jens ner till lobbyn där han lämnade oss och vår packning för att springa upp till mina föräldrar och hjälpa dem med det sista.

Jag hör massa svenska gäster där och plötsligt kommer bussen.
Alla börjar resa på sig och jag förstår ju att bussen kommer bara vänta på att allt är inpackat och sedan drar den. Jag ställer mig upp och tjoar, kan ju tillägga att sånt är det absolut värsta jag vet att göra, jag känner mig så dum.
Jag tjoar iaf:
-hallå, finns det några svenskar här!!
Tänkte nämligen be dem att prata med chaufören så han väntar på oss. Människorna runt mig tystnar och går.... Jag står upp med käppen i handen och Jens på armen. Ropar igen och mår riktigt illa:
-Haallåå finns det några svenskar här?
Alla går ut...
Jag säger till Jens att nu får vi gå till bussen. jag hör ju ungefär vart den är och Jens gillar bussar så han visade mig. :) Mammas gosros.

När vi kommer ut framför bussen kommer personal från hotellet och vill hjälpa mig och Jens på bussen. jag förklarar att vi måste vänta på min man och mina föräldrar. Han pratar arabiska med chaufören som stannar kvar till mina uppjagade kära kommer....
Gissa om det var knäpptyst på bussen när vi steg på förutom jag då som berättade med hög röst att jag ropat på hjälp men inte fått någon.
Ja jäklar i min lilla låda vad folk är roliga och hjälpsamma ibland, det är nästan så man blir varm i hjärtat... ;)
Fast de är nog undantaget.
nu ska jag sätta på en kopp kaffe och fortsätta på DET. Jens sover middagsluren. verkar fortfarande vara lite trött efter resan.

Kram till er!