Lördagstankar
Lördag idag och jag och Jens är hemma. Vi brukar annars åka och hälsa på mina föräldrar på lördagar men vi tar det imorgon istället.
Jag kände för att vara hemma och bara ta det lungt.
Är rätt kass i lederna, inflammationerna har blivit fler och större den senaste veckan.
Jag var och tränade igår ändå och kanske får jag betala lite idag för de roliga timmarna, men det är det värt.
Grannpojken var här och ringde på igår men jag lät inte Jens gå ut till honom. Det känns lite taskigt samtidigt som jag har bra skäl till det tycker jag. Jag vill att Jens ska ha kompisar i sin ålder att leka med.
Jag har ju fått höra, när vi varit på utvecklignsamtal, att Jens är otroligt snäll mot andra barn,framför allt mindre. Han bråkar inte och vill hjälpa till. Något han antagligen fått med sig hehmmifrån, vill jag tro iaf, han är ju van att hjälpa mig.
Tänkte iaf jag skulle fråga personalen hur det går för honom med kompisar, nu när han bytt avdelning på förskolan. De sa att det går jättebra. Om Jens själv får bestämma leker han gärna med de två pojkar som flyttade med honom från Grodan,men att de andra barnen gärna vill ha med Jens i sina lekar och han själv är öppen för det. De sa att han är väldigt verbal, jojo, så de äldre barnen tycker inte att det är svårt att förstå honom utan leker gärna med honom.
det känns bra. Jag tycker själv att hans språk, som varit rikt länge nu, har exploderat ännu mer.
Han använder, enligt mig, svåra ord och i rätt sammanhang.
Himla roligt att lyssna på och diskutera med honom :)
Det jag tänker mycket på är att han inte har kompisar som följer med honom hem hit eller som han följer med hem. Jag vet inte om barn i den här åldern brukar göra så. Men jag hoppas för allt i världen att min förbaskade synskada inte
gör så att andra föräldrar drar sig för att ha med Jens att göra, eller snarare att deras barn inte får ha med min unge att göra.
Jag vet, efter 20 år som blind, att räddslor finns det gott om. Påminns om det nästan varje dag och ibland gör det mig helt matt.
Ett exempel.När jag och Jens åker buss, det gör vi typ minst en gång i veckan, så uppträder ett märkligt fenomen, varje gång, jag menar varje...
Jag visar mitt kort för chaufören och håller Jens i handen samtidigt som vi går ner för gången för att leta upp två lediga platser.
Ulrika:
-Är det ledigt här någonstans?
Tystnad
Prassel med tidningar...
Ulrika:
Finns det några lediga platser här?
tystnad....
Ulrika trött och irriterad börjar drämma käppen på de olika stolarna för att se om det är ledigt någonstans och folk börjar skrika...
Nädå, har inte gjort det där sista, än...
Men jag och Jens hittar våra platser till slut.
Så, ja, jag är rädd och orolig för att Jens ska gå miste om kompisar för att föräldrar är rädda för mig. Jag är ju ett monster! Buuu
Jaja, så är det med livet och jag tror väl ändå innerst inne att Jens kommer klara sig riktigt bra trots sin mamma som är som en black om foten.
Ja jisses... :)
Något annat jag kan svammla om när jag ändå är på g?
Nix, kommer inte på något.
Ska till lund på måndag om jag nu inte nämnt det? ;)
Nu lekdags.
Ha en fin lördag.
Kram
Är du blind också? Men människa, vad har livet gjort med dig? Vilken underbar förebild du är som ens lever med tanke på att allt det svåra du har att gå igenom.
Och du har ett barn också som toppen av berget, som är ett eget problem i sig även under normala förhållanden. Vad jag beundrar dig! <3
Ibland förstår jag vad du menar, fastän jag inte är blind. Det här med att bli dömd på förhand på grund utav det första dom ser.
Och nej, som du säger, det är inte konstigt att han är så framåt och hjälpsam, när han vet att det uppskattas och att han mår bra av det själv att få känna sig duktig, det betyder mycket när man känner att man gör något särskilt bra.
Kramar
jag tycker folk verkar va så dumma men jag tror många är rädda för att såra dej ,för en del som har käpp ser ju lite grann och då tror de att de sårar om de frågar om du behöver hjälp,
,men om du frågar om det är ledigt tycker jag de bara är dumma som ej kan vägleda dej och din son till rätt plats sen tycker jag även busschauffören kan hjälpa er,
,
jag brukar alltid fråga när jag ser någon med blindkäpp om de behöver hjälp med t,ex att gå över gatan,men jag har sett att det är många som låssas att de är upptagna med annat,
tur du ändå verkar ha en sån levnadsglädje.
du är en stark person som många gånger väglett mig då jag känt att livet känns hopplöst,
då tänker jag på dej som alltid är så positiv och glad trots din smärta och ej att se,
du är underbar glöm aldrig bort det och världens bästa mamma,
kram
Hej, tack söta du!
Jag hoppas den kan komma på ljudbok men vet inte tyvärr. Hoppas du får en fin söndag!
Kramen
Det är bara att beklaga att det finns sådana människor som inte kan "se" och hjälpa dig !! Däng du till med käppen ..:)) Förstår att sådana situationer skapar otrygghet och även ilska ! Du är helt beundransvärd som klarar av din situation så galant som du gör !!! Go on Ulrika !!Du får mig att kämpa vidare ! Kram Agnetha
Jobbigt för dig att var blind och det är ju inte bara det du har det jobbigt med. Mina 3- åringar följer inte med varandra hem men om ca 1 år så brukar det var roligt för dom att träffa kompisar även på fritiden. Jag ska få min remicade i morgon så nu hoppas jag få må lite bättre några veckor igen. Ha det bra goa vän. kram
Men fy är människor så dumma. Jag förstår din oro, tror du kanske dagispersonalen kan hjälpa dig? Om du pratar med dom om din oro, så kanske dom kan hjälpa dig med att få kontakt med andra föräldrar på dagiset. Bara en tanke så där, personalen brukar ju ha ganska bra koll även på föräldrarna ;) /Kram
Det där med barn och kompisar är svårt.
Barnen formas efter hur hemmet ser ut. Barn lär sig mer och visar mer hänsyn om de lever med ett funktionshinder hemma. Eller som vi gjort, tagit med bägge pojkarna till jobbet.
Det är väl på gott och ont.
Det är så svårt...en hårfin balansgång.
Men du vet väl att det smittar? Blindheten.
Eller så tror de att du är en efterhängsen typ som gubevars pratar med dem under färden...
Folk är så knasiga men Jens kommer ha kompisar ändå, för de flesta människor förstår att du är en vanlig dödlig du med, som alla andra.
Greta har inte hem kompisar från dagis. De hon har hem är de från föräldragruppen som vi hängde med när hon var bebis. Men då är ju mamman med också, så jag har nån att leka med jag med.
Hej Ulrika
Hoppas det gått bra i Lund!
Nej inte avnlit att barnen har med sig kompisar hem i Jens ålder..men det kommer, jag lovar! Sen beror det ju på hur barnen är som personer, om de vill ha kompisar efter dagis eller om de är nöjda ändå..endel har ju all sorts aktiviteter på kvällarna när de är 4-5 år..det tycker gamla jag är hemskt, ska vara lugnt någon gång också.
Igår sken solen och idag likaså! Helgen som gick gav 95mm regn...på vissa platser upp till 200mm, vi har klarat oss bra..men är ju trist när det bara vräker ner.
Jag ska iväg och ha "avslutning" i familjen där jag är. Så sorgligt..har ju varit där sen barnen var pyttesmå, nu fyller dom 3 om några veckor. Som tur är så är vi vänner sen innan så jag kommer träffa dom ändå, men det blir ju inte på samma sätt..
Efter det har jag bara en liten "Skrutta" kvar, varannan helg hos mig, så jag tror nästan jag börjar bli baby sjuk igen..men men har varit så sliten ett tag, så jag ska fundera på vad jag ska bli när jag blir stor hihi..ska på möte på arb förm..trååkigt...men kanske kan bli nåt kul?!
Kram på dig från mig, i Värmland/ Gizze
Åh, inte ska du behöva tänka på mig, jag har det inte i närheten av hur du har det min vän!!! Medicinen heter Salazopyrin, känner du till den? Kramiz m
