Utmanad....
Nu har jag både hämtat och lämnat på dagis och i morse vet jag verkligen innte hur jag lyckades komma rätt men det gjorde jag. Var lite smått nervös att jag dragit min son på villovägar men helt plötsligt hade jag kommit mycket längre än vad jag trott och var nästan framme vid grinden.
Det känns inte bra och jag tycker inte alls det är roligt att traska i denna snö men vad kan jag göra? Det är inte direkt halt utan det är de omtalade kantenrna som är borta plus att snökanterna som jag istället får följa ändrar utseende då och då. ;)
Jag har varit inne i stan på förmiddagen för att fixa lite grejer.
När jag kom till dagis för att hämta Jens satt han och klippte i ett papper för fullt. Ibland får jag dåligt samvete att jag inte låter honom pyssla så mycket. Jag tycker det är obehagligt att låta honom sitta och greja med en sax när jag inte ser vad han gör. Men så kan jag ju inte tänka heller för då får han ju inte göra något. :(
Så jag ska försöka skärpa mig.
Tack och lov för dagis känner jag ibland...
Iaf när vi skulle gå så vägrade han ta på sig overallen, inget annat heller för den delen. Jag tjatade på honom men han kom inte, utan stod antagligen bara och tittade på mig. Så fort jag närmade mig honom sprang han iväg och jag vägrar jaga honom i en miljö där jag inte vet exakt hur det ser ut och vad som ligger och står på golvet. det blir en för ojemn kamp...
Personalen kom ut då och då och sa till Jens att han skulle lyssna. Jag kände mig så fruktansvärt värdelös som mamma. Blää
Ni som har barn, vad gör ni i sånna lägen. ska man hota på något vis eller vad?
Jag antar att sånt händer andra också men för mig känns det som det bara drabbar mig för att jag inte ser. Jens får gärna utnytja att jag inte kan se, när vi är hemma men det är inte kul när vi är bland folk. Det känns som folk får vatten på sin kvarn, att en blind kan väl inte vara en bra mamma.
Nu är jag negativ jag vet. ;) har dessutom fördomar mot andra människor.
Fy för mig.
Han är gullig också, ibland, när vi satt vid matbordet sa han med jättegulig röst:
-mamma är en blomma och hjärta...
Jag brukar kalla honom för ett litet hjärta.
Igår köpte vi bil... ;)
annars inget direkt.
Var och tränade igår men nu kommer det dröja till nästa fredag innan det är dags igen. Det känns inte så jobbigt för jag har tränat mycket den senaste tiden så nu får kroppen vila lite.
Längtar efter våren nu. :)
Godnatt och kram
Här hemma är det väldigt effektivt att säga: Nähä, men då går jag utan dig. Då kommer kläderna på fort som sjutton!
Och du är inte ett dugg värdelös! Du är perfek precis som du är.
KRAM!
Ja det är klart att vi ska träffas! På ett eller annat sätt.
Finns det andra tillfällen som han visar de här tendenserna att inte göra som man blir tillsagd? För då kanske du skulle öva på dem hemma. Och när du känner dig trygg så testar du även utanför hemmet, som tex på dagis.
Om det är till någon tröst så gör han detta för att han älskar dig så mycket. Han känner sig trygg med dig. Och då törs han protestera för han vet att du alltid kommer att älska honom oavsett vad han än gör eller säger.
Om du kan stävja detta beteende nu så har du mycket vunnet för framtiden. För det kommer fler perioder med "trots" och de blir större ju äldre de blir. Tro mig. Jag vet....!!
Att vara konsekvent är jätteviktigt. Men jag tror att du är det väldigt mycket i din vardag. Ett måste för att allt ska funka. Eller har jag fel? Det är i alla fall så för mig. Samma rutiner varje dag för att jag ska fixa saker och ting även om kroppen är ur funktion.. ;-) Det är därför jag tror att det kommer funka så bra med att säga att du går utan honom. För det är något du aldrig gjort förut. Så jag tror att han blir så chockad och gör precis som du säger.
Att vara förälder är det svåraste jobbet i hela världen. Men jag tycker du klarar dig hur fint som helst!
Massa styrkekramar!!
Lilla Ulrika, de flesta andra av oss har helt andra förutsättningar, vi kan jaga för vi ser. Du är INTE en värdelös mamma, tvärtom, du vet hur mycket jag beundrar dig och detta inlägget stärker bara den känslan ännu mer.
Lita till dig själv och du vet, personalen agera på samma sätt vad gäller mig som ser, de hjälper mig och säger att mitt barn skall lyssna :-)
Kram kram
Vet du vad. Att han provocerar och inte vill ta på sig är trots och helt normalt, oavsett om du skulle ha sett eller inte. Lillen är precis likadan och det gör mig skogstokig. Jag brukar, om vi är hemma, säga "att då går jag" och sedan går jag ner i källaren och efter några minuter står han och gapar "nu har jag krånglat färdigt" och sedan kan jag ta på honom.
Jaga honom gör jag bara om det är panik och vi har en tid att passa. Brukar sluta med att jag är totalt slut och genomsvett.
Trotsar han borta och inte vill ta på sig så försöker jag vara "pedagogisk" och prata med honom. Brukar sluta med att någon annan tar på honom eller att jag är genomsvett igen eller att han får krångla till han inte tycker att det är kul längre.
Så vad jag vill säga är att du är en bra mamma, en helt vanlig mamma och du vet bäst vad som funkar för just er. Skit i vad andra tycker!
Sax klipper Lillen med, men en sådan där sax som bara kan klippa i papper, och inte i fingrar och kläder. Fanns hos leksaksbutiken och funkar jättebra tycker jag.
Ettan är 24 år i år, så han är en vuxen man, men det spelar ingen roll. För mig är han ändå en liten grabb, hönsmamma det är jag det ;)
Massa kramar vännen!!
Jens är som alla andra barn, lite trotsig då och då, de ska testa oss hela tiden, och visst känner vi oss värdelösa som föräldrar titt som tätt. Man vet inte själv hur man ska agera i olika situationer, det är jättesvårt. Tyvärr dyker dessa tillfällen upp under hela deras uppväxt. Följ ditt hjärta, gör vad du tycker att du kan, utifrån dina förutsättningar, det är ditt barn, du hittar knepen jag lovar! Tror inte det är rätt att jaga dom heller, då tycker dom bara att det blir roligt och gör det säkerligen igen!! Hoppas du aldrig någonsin intalar dig att du är värdelös på något sätt, tvärtom!! Jag beundrar dig så djupt, tror du skulle bli högfärdig om du visste hur mycket hi hi... Varmaste kramen till världens bästa Ulrika
Då går jag utan dig! Brukar funka här, värt att testa :)
Sax tycker jag är jobbigt med, Greta har en sax hon inte kan klippa annat än papper med, så kommer det några fingrar mellan så blir det inget blodvite ändå.
Sen är du en bra mamma, de som väljer att inte inse det har problem. Tror nog att de flesta som ser dig tänker att DE aldrig skulle fixaa det du gör om de blev blinda.
Så de är helt enkelt avundsjuka fast de inte inser det själva :)
att vara mamma är svårt. det var sjukt svårt på den tiden jag hade rollen som mamma, fyra barn, själv var jag 14 dock så har inte samma grund att stå på som du har som mamma. barn har en otrolig förmåga, precis som hundar, ett sjätte sinne och kan känna osäkerhet och energi och sorg och svagheter och rädsla och lycka och nästan allt vi känner. andreas (killen) var otroligt hård mot barnen, men det hade effekt. det hade min lite mjukare sida också. visa att du tänker följa det du bestämt dig för, oavsett vad det är. säg ifrån på skarpen och låt honom välja. ge honom ett val, ett tufft sådant. vill han krångla får han ta konsekvenserna av det. "jag går nu". då kommer han ganska fort. i de flesta fall. jaga är inte bra, det blir roligt för honom, det är inte roligt han ska ha när han inte gör som du säger. det har inget att göra med att du är blind, du är en strålande mor ändå.
kram
och snurriga jag glömde, tack för allt stöd. det är svårt att svara på sådant. mina inlägg har nog en tendens att vara så ibland :P men jag kämpar vidare och kanske räcker det. kanske gör det det inte. då har jag ändå försökt.
kram
Godkväll!!!! Förstår hur du kände dig, vi har såna barn som är likadana mot sina föräldra men det bästa vi gör är att gå där ifrån och stänga grinden efter oss då är mamma el pappa kvar själva men barnen och till slut så hör man föräldrarna säga nu går jag hem utan dig och går då ut, då blir det fart på barnet inte alltid men oftast. Det är så svår att veta vad man ska gör när sånt här inträffar. Ha en bra kväll. Kram Susanne
en liten trotsig Jens ser jag att du har nu och det hör helt enkelt till och du ska absolut ej känna så att du är en värdelös mamma för du är en helt supermamma tycker jag.
Jag tycker det är bra att personalen hjälper dej men vill du ej ha den hjälpen så säg ifrån för de tror nog att de hjälper dej i ett sånt läge,
och en sak som kanske kan underlätta sånna här situationer är ju att be personalen att se till att han är i tamburen och kanske redan är klädd då du kommer . vissa saker är inte ok att han gör,han är liten nu men snart kommer han förstå,
M¨å gott du goa!!!
Han är precis som barn är i en viss ålder, trotsig och testar gränser. Du är en perfekt mamma! Jag beundrar dig för hur bra du hanterar ditt liv som blind mamma! Det vet du, eller hur?
Jag har börjat vänja mig vid kylan...sakat men säkert:).
Kramar
tittar in och önskar dej en mysig lördag
pojkvännens fyra småsyskon var det. finns mycket jag ångrar, som nog hade underlättat om jag hade gjort tvärtom mot vad jag gjorde. men jag har lärt mig mycket av det också, även om en hel del av det har gjort att jag sitter härnere med de psykiska problemen som jag har nu.
kram
Har inte hunnit skriva eller prata så mycket om det. Allt hände så fort. Jag arbetstränar på socialdemokraternas kontor här i Timrå. Underbara människor som jobbar där. Dessutom har Gunilla som jobbar där, en underbar hund. Så jag får alltid ett glatt mottagande! ;-)
Kruxet är att kroppen inte alls är med på noterna. Men vi får se vart det slutar. Ingen på FK ska kunna säga att jag inte samarbetar eller motsätter mig rehabilitering!. Morr!!!!
Sköt om dig vännen!!!!
KRAM!!!
Ja du Ullis det är inte lätt att va mamma alla gånger och det kommer bli många konflikter och trots allt efter hur gammal han blir men tror inte någon tycker du är värdelös för du är blind utan snarare väcker beundran för du klarar det så bra och att hota är ingen bra ide men kanske ha något att locka med så det blir intressant att komma hem,Ella har sina dagar hon med,gråter när hon ska lämnas på dagis och ibland vill hon inte hem,det är så med alla barn och det är bara att göra det bästa av det,grattis till nya bilen,kram.
Barn är experter på att utnyttja lägen.
Jag kan inte springa eller lyfta min son och det vet han mycket väl. Han utnyttjar det med att göra saker som att springa iväg, slänga sig på golvet osv. Även på dagis!!
Det är hemskt och man känner sig kass, men det är viktigt att låta personalen hjälpa till.
DÅ ser barnet att man samarbetar och att de inte kan utnyttja läget där.
Jag tog hjälp av personalen till dess att min son insåg att jag vann den kampen.
Han kommer testa mig igen.
Vilket även din son kommer göra.
Men våga ta hjälp av personalen.
Härligt att du får stöd från personalen, undvik energitjuvarna, det är enda sättet. Du är bra precis som du är och gör ditt bästa efter dina förmågor och i många situationer tycker jag du är en bättre förälder än vad jag är.
Kram kram!!
Fasen vad du får mig att gråta! Du är underbar du Ulrika! Tack för att du är en del i mitt liv.
KRAM!!!
