Mitt liv och mina drömmar

Hej där!
ska inte kommentera den dåliga uppdateringen här men lite tid har gått igen, sedan mitt senaste inlägg, och vi har bland annat hunnit besöka Kalabrien under en veckas tid.
Det var vi tre plus mina föräldrar som stack iväg och kom hem igen igår. Det har varit en lugn och skön vecka med vissa små undantag... ;)
de små undantag, som jag syftar på,  beror både på mitt eget slarv och på en hemsk sjukdom som heter alkoholism men den tänker jag inte skriva om mer här.
Kan bara konstatera att frustrationen är så enormt stor så det kryper i mig.

Först, halsen...
Den senaste antibiotikakuren gjorde att sjukdomskänslan försvann och jag blev oerhört mycket piggare. Men slemmet försvann inte. Hade bestämt att göra det bästa av resan trots detta och bara acceptera läget och göra det som måste göras och inte fundera så mycket. Jag satt och slemmade och hostade mig igenom flygresan ner. Jag måste säga att jag är rätt bra på att acceptera och göra det bästa av situationen om jag bara vill och måste. Iaf om det gäller en kortare tid, typ en vecka eller så... ;)
Därför tog jag inte så illa vid mig utan bara slemmade på... :) Sket faktiskt i de övriga ressenärernas eventuella reaktion också, vilket jag tycker är bland det värsta med just slemmandet, vad andra tycker om mitt betende alltså.
Som förväntat slog värmen emot oss när vi steg av planet. Luften var väldigt fuktig också och jag bara längtade efter rummet med ac...

Hotellet var jättefint och inga äckliga kryp, vad jag kunde märka iaf... ;)
Vi hade All inclusive. Praktiskt, men trots att det fanns tre restauranger att välja på tröttnade iaf jag ganska fort. Aldrig All inclusive mer än en vecka och ärligt talat tror jag inte vi väljer det igen heller. Lite av tjusningen med att åka utomlands så där är ju att knalla runt och äta lite här och där, när man känner för det.
Pappa som längtat efter den italienska maten var nog faktiskt rätt besviken. Pizzorna var dock helt underbara!

Jens den lille knasungen/gosungen åt som en fluga under hela veckan vilket var upphov till en aningens frustration, mest för morfar då... Han var rent förjäklig under vissa middagar. Om det berodde på att han var trött eller bara ville bråka vet jag inte. (Inte morfar då utan Jens) ;)
Jens har alltid varit otroligt lätt att ha med sig på såväl bilresor som lite längre resor. Tex under veckan i Turnisien för ett år sedan var han helt fantastisk och åt som en häst dessutom... ;)
Men trots detta var det inte han som var det mest oroande elementet under den här veckan, inte jag heller fast jag brukar kunna ställa till det jag med. ;)
Men min hals blev faktiskt som ny efter några dar där nere. Jag tror helt och full på luften. För sedan igårkväll har den blivit sämre igen. Hahahhahaha
Lederna har också varit kanonbra. Har gått runt och känt mig som ett litet moln eller något, inte ett åskmoln, utan ett lätt vitt  puffmoln, typ så, om ni förstår? Trevlig känsla var det hur som helst. :)

vi hade lata dagar vid poolen. Jens badade hela tiden och vi kopplade av allihop.

Det jag bidrog med för att ställa till det ska jag berätta om nu. Fast det var bara för mig själv som jag ställde till det faktiskt.
Ni som följt min blogg under en lång tid vet att jag har en hemlighet... En?
Mmm
Jag har proteser i mina ögon, av porslin.
Nu kan ni kanske räkna ut vad som hände lilla mig?
Ni som hängt med lägne vet även att jag kraschat några. Kraschade två inom ett halvår men senaste gången var för ett år sedan, eller mer än så.
klart jag skulle slå till just när jag var i Italien och inte hade ett extra par med mig. det hade jag till Turnisien eftersom jag precis kraschat ett innan, så då var jag förberädd ifall jag skulle lyckas igen.
Tar ut dem ibland eftersom jag blir så torr i ögonen. Hade plaserat de så fint på sängbordet,jaja, det låter lite makabert och ser nog ännu värre ut men så gör jag iaf.
På fredagkvällen stötte jag till dem så de for i golvet. Mitt hjärta stannade och jag for ner på golvet för att jaga rätt på dem. Golven var ju av klinkers också så jag förväntade mig det värsta... :(
Men de stutsade bara omkring och var hela och fina när jag hittade dem. Hihi
Tänkte att nu ska jag ta det försiktigt i fortsättningen...
Men tror ni inte jag välter en vattenflaska på dem på söndagkvällen så de for i golvet igen.
Jodå, jajemensan... Såklart jag gör.
Denhär gången hör jag hur det splittras så jag vet vad jag har att förvänta mig när jag väl hittade dem. Det ena, högra, var pajat.
Syft
Fick både ångest och en känsla av overklighet men som den kämpe jag är så bet jag ihop och knallade runt, som en sån där blind ni vet som bär solglas, resten av tiden i Italien. Har som princip att aldrig bära solglas på grund av just detta, att "alla" blinda har solgasögon. Det vet ni väl? Att alla blinda har? Och att alla blinda är musikaliska, jodå? Speciellt jag. Haha

Hur som helst så blev det.
Tack och lov pajade jag rätt öga. jag hade nämligen ett extra hemma i samma färg sedan en annan olyckshändelse. Så jag slapp ringa ner till Lund och berätta att jag förstört ännu ett av hans konstverk. För det är dem faktiskt.

Nu ni, ska jag sluta. återkommer med bilder sedan om jag får min käre make att lägga in dem.
Kram mina vänner.