Mitt liv och mina drömmar

För ett år sedan vet jag att jag mådde riktigt dåligt. Smockan jag fick på grund av den misslyckade halsoperationen i slutet av april gav mig mycket mörka tankar och jag hamnade i en riktig svacka.
Jag kommer ihåg att jag dessutom kände sorg över att jag var blind. Något jag ärligt talat inte känt sedan jag förlorade synen när jag var tolv år. Jag blev ledsen när jag hörde hur folk runt omkring diskuterade hur vackert det var ute, när allt grönskade osv.
Det var en jobbig tid som sagt.

Den känslan har jag inte den här våren. Jag sörger inte att jag inte kan se, inte på det viset iaf. Självklart kommer det över mig ibland, när jag känner mig frustrerad. att inte kunna se är opraktiskt, så mycket kan jag väl säga.

Här om kvällen satt jag och kände på Jens underbara lilla ansikte, som jag brukar göra. hans fina lilla näsa, de mjuka kinderna, den glada munnen och det lena håret. Tanken for över mig, du kommer antagligen aldrig kunna se din son, du kommer aldrig få reda på hur han verkligen ser ut.
En annan tanke kom lika snabbt över mig, vad spelar det för roll egentligen? Hans bild finns i mitt hjärta och för mig ser han ut som han gör, den vackraste lille gosrosen som finns.
Min store duktiga treåring som ger mig all lycka på denna jord.

När jag kom till dagis för att hämta honom fick jag några goa frågor av en kille.
-Jens mamma, är du blind, eller?
-Ja, det är jag.
-Varför tittar du med ögonen då?
Hihi, ingen dum fråga alls. förklarade att jag gör det automatiskt och att jag blundar precis som han när jag sover. Kanske ingen bra förklaring men jag kom inte på någon bättre. :)
han frågade dessutom vad jag har på halsen.
På många sätt är det lättare att förklara vad en track är för ett barn. De köper det där med ett hål och lättare att andas. Får man frågor av tex läkare så blir det mycket mer kompliserat. ;)

När vi kom hem gikc vi ut på lekplatsen. Jens nya lek är: Gömma mammas käpp i buskarna.
Mitt i leken kom han på att han ville gå till en kompis istället, som var lite längre bort, och där stod jag utan käpp. Hahah
Men sedan kom, kompisen, Jens och kompisens mamma, efter att vi hojtat till varandra över buskarna en stund.:)

Grabbarna plockade blommor till sina mammor och till varandra.
Vi hade jättetrevligt.
´
Sedan kom Daniel från jobbet och vi drog iväg för att äta glass och åka till en lekplats inne i stan.
En mycket bra dag alltså. :)

går var jag och tränade för första gången på tre veckor. Det var verkligen skitkul, både att träna och få träffa min underbara ledsagare.
Har en grym träningsvärk idag, tror knappt jag känt något liknande innan. Imorgon är det dags igen och då hoppas jag på att träna bort värken. :)
Hoppas bara att lederna inte reagerar negativt på detta men det tror jag inte.

Ha en fin kväll nu goa vänner och hoppas ni också kunnat njuta av sol och värme idag.
kram