Trackens vara eller ickevara

I måndags var det då dags för det där omtalade Lund-besöket.
De sista milen andades jag djupa andetag och försökte slappna av. Lund är förknippat med så otroligt mycket för mig, kan inte beskriva ens. Där har jag opererats runt 20 gånger, ögon,hals,höfter. Jag har gråtigt, svurigt, kastat glasögon på min pappa, varit tyst för att straffa, skrattat och träffat människor som jag aldrig kommer glömma.
Jag har fått många svåra besked, att jag aldrig kommer kunna se igen för att den sista ögonoperationen,det sista hoppet, inte gick vägen. Jag har sett mina föräldrar gråta av förtvivlan på grund av det. jag har fått besked om att de måste sätta en track på mig för att jag över huvud taget skulle överleva. Har fått besked om att de måste sätta en sånd,först genom näsan och när det inte funkade, direkt in i magsäcken. Jag vägde 22 kg då och var 14 år, ett fysiskt och psykiskt vrak på grund av att jag inte kunde andas. Jag har fått besked om att trots chockdoser med kortison så kunde de inte få bukt med inflammationen mellan första och andra kotan, som tryckte på ryggmärgen, så därför måste de skicka mig till London för en steloperation i nacken,
Jag har gråtigt av längtan hem till min familj, mina föräldrar och syskon. Jag har läst ett oräkneligt antal böcker där och lyssnat på musik som jag drömt mig bort genom.
Jag har sett människor som verkligen hamnat på rätta stället,yrkesmässigt och andra som inte gjort det.
Jag har känt mig som världens starkaste och oövervinnerlig, jag har  känt mig som den svagaste på denna jord. jag har krupigt ihop och tjutigt av frustration och hatat denna sjukdom som varit så jäkla svår att vinna över.Jag har känt mig ensam och jag har känt mig omgiven av folk som älskat och stöttat mig.

Jag har lidigt med mina föräldrar som varit tvungen att se mig lida, ha jävulusisk smärta, det med nacken tänker jag mest på då. Varit arg före och efter operationer.
Jag har tillbringat en stor del av min barndom och mina tonår där .

Nu kan jag lägga ännu ett besök bakom mig.
Ännu ett besked.
Ett beslut har fattats och den här gången har jag själv varit med och fatta det.
Jag har blivit erbjuden en operation. Det är samma typ av operation som jag gjort under 90-talet, ett antal blev det då, ganska smärtsamma operationer dessutom.
Som vi vet kom mina problem tillbaka, smygande och plötstligt exploderande. Jag vill inte vara med om det igen.
Jag var hyffsat bra under ett två år efter att jag tagit bort tracken den gången,sedan började problemen igen.
Jag lägger mig inte på ett operationsbord för att få ett eller två år utan track för att sedan få tillbaka problemen. nästa gång kanske jag inte har sån tur som jag haft två gånger nu, med halsen.
Mitt val har varit svårt, det förstår ni, men en plan finns ändå.
Jag ska sakta försöka gå ner i storlek på tracken, se hur långt det går, sedan ska jag få en sk silverkanyl som är anpassad efter mig. den är mer som en knapp som man kan stänga och öppna efter behov. Eftersom tracken blir mindre blir det större utrymme i halsen och förhoppningsvis kan jag ha den stängd största delen av dagen, kanske bara ha den öppen när jag tränar och sover, då kanske risken för infektioner blir något mindre.

Sedan, att jag tackar nej till en op nu innebär inte att jag aldrig kan tänka mig att hoppa upp på ett operationsbord någon gång i framtiden, om jag blir erbjuden en bättre sådan med mer chans. Det går ju framåt och läkaren pratade om att man forskar i hur man kan transplantera ny vävnad, celler, det skulle nog lösa mitt problem. Jag har så skadad vävnad i min hals så även om man skär upp det som gott ihop så har sån vävnad en stark tendens till att dra ihop sig igen, som en brännskada. Förstår ni? Inte jag...
Men så är det....

Jag är trött.

Nu ska jag fixa mellanmål till min Gosros. :)
Han ger mig all anledning jag behöver för att orka vidare även efter denna motgång.
Kram goa ni.

 


Kommentarer
Postat av: Elin

Önskar så att jag kunde säga något som fick dig att må lite lite bättre. För det förtjänar du. Att det kunde gå din väg, hela vägen. Så att du faktiskt inte behöver leta efter saker att leva för, hitta något som lindrar smärtan.

Kramar, tänker på dig

2010-09-02 @ 18:23:45
URL: http://foreverhopeless.blogg.se/
Postat av: Barnens Hjältar

Du är så jäkla stark att att jag ryser, kan inte ens föreställa mig hur du haft det. Du är min idol!!

Kram på dig!!

2010-09-02 @ 19:07:33
URL: http://barnenshjaltar.blogg.se/
Postat av: soffie

du är en av de starkaste personer jag känner(det känns som jag känner dej genom bloggen iallafall)

va fint du skriver och jag hoppas nu att detta blir det bästa för dej,måste varit jobbigt att gå dit men nu känns det bättre hopaps jag,

tack för grattishälsningen till Nellie va du är goo,svar;nej jag har aldrig varit på Sri Lanka men jag skulle gärna vilja åka dit någon gång,

kram

2010-09-02 @ 19:20:49
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Linda

Det låter både bra och dåligt tycker jag.

Bra att få det överstökat, dåligt med att hemska erfarenheter. Positivt med beslut där du själv får vara delaktig.

Man måste vara stark för att klara av allting och det är du. Jag kan lova att du kommer klara livets alla prövningar och fortfarande stå på pall.

2010-09-03 @ 13:44:22
URL: http://banton.blogg.se/
Postat av: Marie-Louise

Jag förstår dig precis och jag förstår också ditt beslut. Du är stark som tar det beslutet! Precis så där som en "brännskada" i halsensvävnad har ju jag efter min track, det är dom har försökt fixa nu med de sista 2 operationerna, men nu kan dom inte göra så mycket mer på mig i dagsläget. Det är precis så som du skriver att utvecklingen går framåt så vem vet, kanske finns det bra vävnad snart som vi kan få i våra halsar :) Kram vännen<3

2010-09-03 @ 19:51:17
URL: http://madredetres.blogg.se/
Postat av: Jen

Ja herre, jag vet inte vad jag ska säga nu, starka duktiga du, herre guuud. Ja men det kan man ju förstå att man inte vill chansa liksom och komma tillbaka till typ ruta ett. Kram kram kram

2010-09-03 @ 20:53:57
URL: http://jennyvestbro.blogg.se/
Postat av: Titti

Åhh Gullis, jag önskar jag kunde ta all din skit för dig och du skulle få må bra! Önskar önskar och önskar! Kram

2010-09-03 @ 21:14:21
Postat av: Titti

Ja Gullis, det är precis sånna böcker jag menar! Och så finns det ju sagor med ljudet från filmen, tex Astrid Lindgrens sagor. Då är det Pippis och Madickens röster! Mysiga!

2010-09-04 @ 12:51:38
Postat av: bjorne

Ja du kära Ullis inte någon lek detta liv som du har men vet ju att du inte backar på mål-linjen så det är att bita ihop och hoppas på att allt blir som det ska,vi andra får hålla tummarna och tänka på dig så länge,kanske vi får klättra nästa sommar?vem vet.Kram.

2010-09-05 @ 17:26:14
URL: http://bjornesmagazin.blogg.se/
Postat av: Malin

Vilket starkt inlägg du skrivit!! Och jag blir bara ännu mer säker på att det är du som är min sanna vardagshjälte.. Du är fantastisk som klarat dig egenom så tuffa beslut och behandlingar, samtidigt som du är en människa med mycket hjärta, omtanke och empati för andra, som inte varit i närheten av din situation. Förstår att beslutet varit svårt, men tycker att det låter sunt att försöka minska storleken på tracken och se hur det känns istället, då hinner ju kroppen vänja sim sussecivt också.. Chansen att operera längre fram finns väl kvar?? Många varma kramar till min vardagshjälte!!!

2010-09-07 @ 12:41:44
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/
Postat av: Lejonkvinnan

Hej vännen!

Jag är så dålig på att höra av mig men du finns i mina tankar mycket och ofta!



Ett bra beslut med tracken! När ska du påbörja minskandet av den?



Tack för att du finns för mig!

Ska höra av mig, snart!

Miljoner kramar!!

2010-09-07 @ 18:56:32
URL: http://lejonkvinnan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0