Mitt liv och mina drömmar

Under natten till igår kom vi hem från en vecka i Turkiet.
Jag har aldrig varit i Turkiet tidigare så det var spännande att få komma dit. Det är alltid roligt att få uppleva nya platser.

Trevliga människor, ett kanonhotell, god mat, lata dagar, massa sol och bad, bestod vår vecka av.
Om det var varmt?
Ja, kan man säga, mycket varmt och både mina leder och hals var som små drömmar under hela veckan. Men en vecka räcker gott i den värmen, det tar på mig och att inte orka göra något mer än att ligga på en solsäng mellan doppen, det är lite trist i längden. Jag, Daniel och pappa stack iväg, första dagen, på ett turkiskt bad. det var fantastiskt och jag är glad att jag for iväg på det. Det var det enda avikande vi gjorde kan man säga.

Jag har varit i tre muslimska länder, Egypte, Turnisien och turkiet och det är också några av mina favoritsemestrar, framförallt Egypten. Jag älskar att komma till ett land där jag verkligen känner att jag kommit till en annan kultur.
Ett land som är annorluda från det jag är van vid. Där jag känner nya spännande kryddor i maten, där jag känner nya lukter, där jag hör böneutrop från minareterna, där jag träffar på fina hjälpsamma och gästfria människor. Det fascinerar mig.
Jag som inte kan se allt det vackra som olika länder har att bjuda på är hänvisad till de andra sinnesintrycken och jag insuper dofter, smaker, ljud och atmosfär. Egypten var helt underbart och dit ska vi återvända. Men där var jag och Daniel runt och kollade mycket också, det blir en helt annan sak med en solsemester då man enbart ligger vid poolen eller på stranden.
Men åker man iväg till ett medelhavsland under juli kan man inte räkna med att orka göra mer än att just lata sig vilket är meningen också ju. :)

Vi åkte med mina föräldrar. Jag är tacksam och glad att kunna åka tillsammans med dem så här.
Jag är glad att de är en så stor del av Jens liv.
Jag älskar dem så det gör ont och hoppas kunna fira många semestrar till med dem.
Samtidigt växer mitt hat och min avsky för alkoholen mer och mer för varje resa. Jag verkligen avskyr vad spriten gör med folk och att den nödvändigtvis måste vara en del av livet, en alldeles för stor del för många.

Jag blir förbannad och vill helt enkelt förbjuda skiten.
Kanske skriver lite krystat just nu men ni hänger säkert med, mina läsare som hängt med ett tag. Annars är det bara att gå in på kattegorin Missbruk där jag skrivivt en del om mina erfarenheter av alkoholism.

Jag vill inte dricka själv. Jag har svårt att sätta stopp och jag gillar inte att nyktra till. Jag avstår. Drack några glas vin för några månader sedan på en fest, det var första gången jag drack något med alkohol på kanske sju år. Men jag skämdes inför Jens, att jag luktade alkohol och var rädd att jag betädde mig annorluda.
Jag vet hur lätt barn märker när vuxna druckigt.
Man behöver inte bli otrevlig eller aggresiv, men barn märker,det vet jag av egen erfarenhet, när ens föräldrar påverkas av alkohol även om det bara är en gnutta.
Jag avstår utan saknad och jag känner inte att jag missar något.
Daniel kan dricka en öl till maten, men han har samma uppfattning som jag vilket är skönt.
Jag hade inte klarat av att leva med någon som har alkoholen som avkoppling.
-Man måste ju kunna få koppla av lite.
Jag blir rädd och känner olusten krypa i MIG när nära och kära dricker. de förändras och jag kan inte lita på dem.
Det känns så och det osäkra barnet i mig kommer fram.
Det är läskigt.

Motsägelsefullt, jag vet, Jens får se andra människor berusade. Han har sett sin mormor berusad många gånger. Vissa tycker säkert det är fel av mig att låta honom göra det. självklart tar jag honom därifrån om det blir bråk och tjafs. Jag resonerar dock så här: Både han smamma och pappa är där hos honom och helt nyktra. vi är hans trygghet och så länge vi finns där, och är oss lika så skadar det honom inte.

Jag resonerar kanske fel, men känner inom mig att jag gör rätt.
Jens älskar sin mormor. Han lekte med henne jättemycket under veckan i Turkiet och jag märker ingen räddsla hos honom.
Men det gäller att vara lyhörd och opservant.

Jag halkade in på ett ämne som jag inte riktigt orkar fullfölja just nu känner jag.
skulle egentligen bara skriva lite om vår semester. Men jag är full av tankar och sorg, som alltid när jag varit nära mina föräldrar under en tid.
Jag känner mig så kluven i detta.

Jag vill inget hellere än att ha dem hos mig/oss men samtidigt gör det så ont att se vad som pågår.
Usch

Nu lite turkiskt te. Gäller att suga på karamellen. Här har det regnat och varit ruggit sedan vi kom hem. Lite skönt ändå. fast det får gärna vända snart. :)
Kram