Konfunderad

Under gårdagen kändes mitt knä bättre men på kvällen fick jag riktigt ont och det svullnade upp ordentligt. Jag blev inte glad kan jag säga.
Ett träningspass var inbokat för idag men som det kändes igår så såg det inte ut att bli något. Imorse gjorde det förbaskat ont och knät såg lika svullet ut. Men efter lite värktabletter var jag ändå redo. Jag var tvungen att åka, mest för att få må lite bättre psykiskt. det gick bra och mer ont fick jag väl inte, men inte heller mindre om man säger så...
Däremot känner jag mig gladare och piggare så det var ju tur att jag åkte. Vad jag ska göra med mitt knä vet jag inte. Doktorn sa att det är väldigt svårt att behandla en slemsäck men hon ville testa med kortison. Det verkar tyvärr inte gett något resultat. Jag ska behandla mig själv med antiinflammatoriskt under två veckor har jag tänkt och se om det hjälper.
Lederna är iaf mycket bättre. Tjohoo
Igår var jag på sjukhuset och bytte tracken. Jag hade hela familjen med mig och det är väl typ sista gången jag tar med dem. Inte för att de bar sig direkt illa åt, förutom att Jens och Danne kittlade mig så jag nästan for ner på golvet, utan för att väntan blev så lång. Vi fick vänta i över en timme.
Jag kan dock inte bli arg på min danske läkare, han är så underbar. Jag förstår faktiskt att det tar tid för honom och att han blir försenad. Han tog sig tex tid till Jens och blåste upp plasthandskar till balonger... Jodå, han tar sig tid och bryr sig mycket om sina patienter och patienternas barn... Haha
Imorgon jobbar Danne och resten av familjen får roa sig bäst de kan. Jag brukar vara helt slut efter att ha varit ensam med barnen en hel dag. Men det brukar gå fint och Jens är väldigt duktig på att roa syster sin.
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0