Mitt liv och mina drömmar

Kom hem från en helmysig fika på stan för en liten stund sedan och nu har jag fixat till här hemma. Snart är det dags att hämta trollungen från dagis. Funderade på vad jag ska hitta på den lilla stunden som är kvar innan jag ska traska iväg, vila är ingen idé, då kom jag på bloggen...

Jag är trött, det är väl det enda jag lider av just för tillfället och det är ju inte mycket att klaga på. Att vara trött är ju i och för sig jobbigt, speciellt när den är kopplad till smärta, men det är inte min just nu. snarare järnbrist och graviditet skulle jag tro.
Ska träffa min barnmorska på tisdag och då ska jag höraom det finns något att göra åt saken. Jag tog iaf järntillskott när jag väntade Jens.

Vad har hänt sedan sist.
Det var jobbigt med mamma och jag var orolig för mina föräldrar, det skrev jag. det var fog för oron för på måndagen åkte min älskade pappa in med ambulans, han hade bröstsmärtor och mådde väldigt illa.
Vi var till malmö och på kvällen var det styrelsemöte. Jag var hemma vid halvtio på kvällen och då fick jag samtalet av Pappa, då jag fick veta vad som hänt. Han ville inte oroa mig...
De undersökte honom noga och han var där under flera timmar. de kunde inte förklara vad det var för något men ingen hjärtinfarkt var det , däremot hade han mycket högt blodtryck.
en väckarklocka har han fått sig och ändrat om sin livsstil markant.
Jag tror pressen påverkat honom så det blev så här.
Något som han iaf fått inbankat i huvudet nu är att han måste ringa mig eller mina syskon direkt. tänk om det gått riktigt riktigt illa och jag inte fått vara vid hans sida, och jag egentligen hade kunnat, det hade varit hemskt.
Jag vill vara vid hans sida, precis som han alltid varit vid min sida när jag varit sjuk.
Jag älskar min pappa.

Jag har världens livligaste bebis i magen. :)
Jag har en femåring här hemma nästa vecka. :) Han har blivit så stor min Gosros.
Jag är tacksam och lycklig.

Träffade underbara lina idag och hennes dotter Nike.
då kom jag och tänka på förra gången jag var och fikade på det stället.
Då hade jag bestämt med en kompis som också är synskadad.
Jag var där först, tjugo minuter innan stället öppnade. Chauffören hade lämnat mig där han trodde det var...
När klokcan var fem över tio, öppningsdags, så började jag bli konfunderad och lite smått orolig.
Visste inte riktigt var jag var. Tiden gick och ingen öppnade dörre och min vän kom inte...
visste inte vad jag skulle göra.
Men så ringde jag nummerupplysningen, fick nummret till fiket och ringde upp dem.
-Skulle möjligtvis någon av er kunna gå ut och se om ni ser mig, jag är blind och vet inte vart jag är... Jag vet bara att jag ska fika hos er. Haha
Hon kom ut och hämtade mig, jag stod tydligen vid fel dörr. Oj,vad vi skrattade.
Sedan letade vi upp min vän som också hade hamnat helt fel. Haha
Tack och lov för mobiler! :)

Nu har tiden gått och jag ska hämta Jens.
En fin fredag till er.