Det är samma

Ja, här är det samma som igår ungefär men det går ju. :)
Jag är mest ledsen över händerna. De har blivit så himla mycket sämre under det senaste året så jag vill helst inte tänka på det men svårt och låta bli eftersom jag hela tiden blir påmind om att jag har ett par dåliga händer.
De värker hela tiden och så fort jag råkar slå i handen någonstans så går det ett spjut av smärta rätt upp i huvudet. I och med att jag inte ser så slår jag dessutom i händerna ganska ofta eftersom händerna är mina ögon och jag känner på saker och ting.. Ledsen över detta är jag alltså och jag får såklart vara ledsen men det hjälper ju inte det heller.

Okej, så är det med livet.
Snart ska vi åka hem till mina föräldrar och äta middag. Lillebror åker tillbaka till Oslo imorgon så vi får passa på att träffas. Lillasyster med sambo kommer också. Det är så roligt att samla de man älskar under ett och samma tak. :)

Ha nu en underbar söndagkväll!
So long

Inte kul

Nu börjar det bli lite för mycket. Jag har fått en riktig förkylning, min hals är skit och om ni visste hur trött jag är på att stå och suga slem...
Dessutom har lederna rasat ihop igen, händerna speciellt. Usch, vad ledsen jag blir, jag som fick fyra sprutor i händerna förra veckan, den efekten är som bortblåst.
Nix, nu är jag trött på detta.
Ganska förbannad också.

Vi var hem till mamma och pappa igårkväll. Pappa och Daniel hade en trevlig kväll med Jill. :)
Jag och Jens hade det okej hos mamma.
Det bästa med gårdagen var att lillebror kom hem, helt oväntat. Min älskade lillebror. Han stannar över helgen.
Igår var farbrors dödsannons i GP, jättefin. Det kändes svårt att få den uppläst, allt blev så verkligt på något sätt.
Nej, nu fixar inte mina händer att sitta här mer.

Jag önskar er en riktigt fin lördag.
Lillebror kommer nog hit i eftermiddag så jag lär få en trevlig dag jag  med.
So long

Sovit gott

Jodå, inatt sov jag gott, fast med hjälp av en insomningstablett... Menmen, idag när jag vaknade kände jag mig piggare och gladare än vad jag gjort de senaste dagarna. skönt, man tackar för det. :)

Var in och träffade min goa ledsagare på bibblan. Först tog vi en sväng och kollade lite böcker och sedan blev det dags för en mysig fikastund.
Jag fick tag på Regnbågsrummet! :)
Tack fina vännen,
Soffie
för det boktipset.

Jo, jag glömde ju berätta att jag ringde ett samtal till igår. Till Spenshult. När jag mår skit ringer jag till Lena och Annika, det är de som håller i trådarna, de ger mig infutionerna och fixar allt annat jag vill att de ska hjälpa mig med, tex läkartider och spruttider. :) Hur som helst, den här gången ringde jag till dem bara för att säga att jag mådde så himla mycket bättre och att sprutorna hjälpt kanon. Bad Lena hälsa läkaren det också. Gissa hur glad Lena blev??? Hon blev nästan gladare än vad jag var själv. haha
Måste göra så nästa gång också.
De bryr sig så mycket och det är väl just de två av alla som gjobbar där, som vet hur illa det varit och hur hopplöst det känns när medicinerna sviker.
Jag ska inte tänka på det nu. Men Orencia får två infutioner på sig  till innan den ryker all världens väg. Om inte det funkar måste det gå åtta veckor till innan man sätter in nästa medicin. Det är mycket viktigt eftersom de här medicinerna förstör olika delar av immunförsvaret. Nu har jag tagit två stycken olika sånna mediciner under det här året, som gått på olika delar av immunförsvaret. Om man för snabbt börjar på en annan som tar en annan del så kan hela immunförsvaret ge upp och det vore inte kul....
Immunförsvaret var det ja, nu har vi lärt oss det ordet Ulrika och lämnar ämnet för det är deprimerande och hemskt. Jag får tacka för att det precis kommit ett nytt läkemedel som blivit godkänt nu i januari. Min läkare lät himla sugen på att jag skulle bli en av de som får testa det. Hmm, vill inte!
Vill ha Orencia, eller helst gå tillbaka till Remicade. :(
Lämna ämnet då!

Tänderna ska dras ut imorgon.
Så tänk på mig imorgon, det gick ju så bra när ni gjorde det senast. :)
Nu ska jag krama min gosros.

Ha en fin tisdag!
So long

Tack och lov för kortison

Jag vaknade upp som en helt annan människa idag. Inflammationen i armbågen är borta och händerna är också bättre. Jag tackar för kortisonet, det har räddat mig under det här året.
I och för sig är det bara nödlösningar men de är ju bra dem med... :)

Jag har varit rätt slut idag, läst mycket och tagit det lugnt. Bäddat rent i sängarna och städat lite är väl typ det enda jag gjort. jo, försökt hålla Jens på någorlunda gott humör också, har jag försökt, men det har inte gått så bra. Han kom hem från dagis och var skitsur. Han och några andra barn hade inte sovit någonting... Jag försökte få honom att vila lite med mig när han kom hem men inte förrän vid halvfem kapitullerade han för tröttheten. Det var mycket försent om man säger så och det resulterade förståss i en lång kväll....
Jaja, så blir det ibland.
Han pratar mycket om att folk är ledsna..
-Mamma essen, säger han.
-Mamma gåte, säger han också.
Hmmm, jag som fått för mig att jag hållt masken rätt bra för honom. Men barn känner på sig när saker och ting är fel, det vet jag ju så väl av egen erfarenhet.

Jaja, nu ska jag väl få må bra ett tag igen.
Gruvar mig ärligt talat inte så mycket för utdragningen av tänderna på onsdag, nu vet jag ju att de kommer åt och kan fixa det dem ska.

Jag pratade föresten med min favopräst igår. Ska träffa honom nästa fredag och prata lite. Men redan samtalet med honom på telefon fick mig att må bättre. Han ringde föresten pappa idag och ska hem dit på onsdag. Haha, där fick jag som jag ville också.

Nu ni ska jag hoppa i säng.
Tack goa fina för era kommentarer som värmer.
Men jag vet inte precis om jag är så tuff och bra som ni skriver. Fast jag suger åt mig och det gör mig starkare, tack så mycket!
Godnattkram till er.

Besök på Spenshult

Kikar in för att skriva några korta rader.
Jag ringde Spenshult på förmiddagen för att se om jag kunde få en tid för sprutor. Jag var inte bättre imorse, snarare tvärt om, kunde inte knyta ena handen.
Sköterskan blev ledsen för min skull, jag vet inte hur många gånger jag ringt henne i precis samma ärende sedan i maj. Jag fick en tid hos min doktor på eftermiddagen.

Fem kortisonsprutor blev det den här gången. I vänster armbåge, två knogar och två fingerleder. har aldrig fått i knogarna tidigare så det var en ny spännande erfarenhet... ;) Inte så skönt precis men jag tyckte nästan det var värre i fingerlederna faktiskt.
Tyckte riktigt synd om läkaren för hon fick sticka min armbåge fyra gånger innan hon fick tag på ledvätskan. Hon såg och kände den men kom inte åt. Inte speciellt skönt alls men jag var snarare rädd att hon skulle ge upp. tänkte nästan börja köra heja-ramsor eller något.

Det var som när de skulle ta Jens med kejsarsnitt. Jag skulle ju få ryggblokcad eller vad det heter? Skulle få vara vaken men de stack och stack i min rygg och kom inte in, ni skulle hört det knastrande ljudet... ;) Förlåt jag är morbid. Till slut sa läkaren iaf att de skulle söva mig. Då blev jag iskall och började tjoa: Kom igen, en gång till en gång till!
Jaja, det gick men jag överdriver inte om jag skriver att de stack mig över tio gånger i ryggen. Ajajaj, inte alls skönt men det är ett bevis på hur illa jag tycker om att sövas. :) Plus att jag såklart väldigt gärna ville höra Jens skrik. Det fick jag också, det mest fantastiska jag varit med om i hela mitt liv, dittills... :)

Några korta rader ja. Hmm?
Godnatt mina vänner.


Hur ska det bli?

Det har varit en bra dag idag också om man då bortser från en armbåge som svullnat up till oigenkännerlihet och grym värk i just den samma plus typ alla fingrar.
Inflammationen i armbågen slog till över natten: Godmorgon Ulrika, önskar dig en trevlig dag tillsammans med mig. jag ska nog kunna driva dig till vansinne några gånger idag tror jag.
Jodå, det lyckades du med, käre armbåge. Att tvätta håret gick med hjälp av diverse olika krumbuktningar, vilket inte är så lätt med en stelopererad nacke. Den går liksom inte att böja hur mycket man än drar, vilket i och för sig är meningen men ändå...... Den andra armen har jag ju inte apans rörlighet i heller så ja, det gick men det gjorde ont och jag var arg efteråt.
En annan sak som varit jobbig idag har varit mina träffar med sugen. Rörelsen man använder när man suger rent i tracken är två böjda armbågar, ja, tänk er själva. Inte kul, och många träffar har vi haft också eftersom slemmet som sagt flödar just för tillfället.

Ringde ett desperat samtal till Spenshult för att få några svar på vad vi nu ska göra. Nu har jag behandlats med Orencia i nästan tre månader, för att vara mer exakt äger själva jubileumet rum den 10 mars.
Nu borde man märka något resultat men här  har sjukdomen då tagit ny fart igen, antagligen för att efekten av dem senaste kortisonsprutorna är borta.
Vad ska man göra. Nu, eftersom det strax passerat tre månader, så ska det utverderas, om jag ska fortsätta eller lägga ner den här medicinen också.
Det jag personligen skriker efter är en kortisonspruta, eller två eller tre, altenativt några morfintabletter.
Så är det.
Det första kan jag nog få men vad händer med utvärderingen då? Jag kommer bli bra av kortisonet men hur ska man då veta om Orencia fungerar eller inte?
Jag har fått tid för utvärdering den 4 april. Hahhahahhaah
Nejnej, detta funkar inte, det förstår vem som helst.
Det jag fick idag var en telefontid med min läkare på måndag. Hon har inga tider att träffa mig förrän den 23 mars.
Men jag tror hon kommer fixa något när hon hör hur jag har det. Jag kanske kapitulerar för värken och allt den för med sig redan imorgon. Ringer och gråter efter en spruttid. Mycket möjligt att jag gör det. det är trevligt att kunna kamma sig själv och tvätta ansiktet.

Detta inlägg är skrivet med glimten i ögat, det vet ni, för ni känner mig, men jag är jäkligt rädd också.
På onsdag ska jag dra ut två tänder till. Tjohoo ;)
Snart är det dags för halsoperation. ;)

Jag älskar min gosros.
Jag älskar min man.
Jag älskar mina föräldrar.
Jag älskar mina syskon, som även är mina bästa vänner. Lollobisa, hur skulle jag klara mig utan dig.
Tänk vad lätt det hade varit för mig att lägga allt i dina händer, du hade fixat det så bra men det ska jag inte. ;) Det är dock mycket lockande.

Har precis börjat på en superbra bok, som väcker många tankar. Den heter Alexandra och är skriven av Torgny Wiren.
Tack
Jen!

Godnatt mina vänner.

Ett svar

Jag fick en kommentar igårkväll från Försvarare. Det fanns ingen bloggadress med så jag skriver lite här istället.:)
Jodå, jag förstår mycket väl att det inte går att bara droppa in så där och få ett blodprov taget, det måste finnas regler och så. Jag blev lite irriterad just då men löste det ju fort genom att ringa Spenshult och få klartecken från en sköterska där.
Det jag irriterade mig på var att hon tog det i armen och att jag inte fick svaret på en gång.
Jag ville bara kolla hur det stod till med blodvärdet eftersom jag blött ganska mycket under fyra dagar. Ville bara döva min oro men jag har fortfarande inte fått veta hur det såg ut., där av mitt dåliga humör.
Men antagligen är det rätt bra eftersom jag kunde träna igår. Min puls är fortfarande väldigt snabb hela tiden och det är därför jag antar att blodvärdet sjunkigt. Jaja, imorgon får jag alla svar... :)
Nog om detta och det var inte meningen att attackera sjukvårdspersonalen som gör sitt jobb. :)

Jag sitter här med en hemsk huvudvärk. Jens har äntligen somnat så jag ska passa på att vila lite.
Hoppas ni har en fin dag!
So long

Två är borta

Först, tack snälla rara goa ni för era kommentarer och alla lycka till. De hjälpte.
Allt har gått bra och de två tänderna på höger sida är borta.
Jag har blött mycket och gör det fortfarande. Har ganska ont också, inte bara i munnen utan lederna har reagerat och blivit skitsura av någon anledning. Jag är mycket trött, har sovit största delen av dagen. jag har fått någon dunderkur med penicillin också så det gör säkert sitt till, att jag är trött menar jag.

Jag ska berätta mer ingående om gårdagen en annan gång. :) En av de märkliga sakerna var iaf att jag inte darrade någonting trots att jag låg på ett operationsbord. Det är konstigt, för operationssalar har, sedan jag var liten, den inverkan på mig, att jag börjar darra som ett litet asplöv. Detta behöver inte betyda att jag är rädd, det bara blir så.
Men igår var jag lugn, haha, ganska iaf, inget lugnande innan heller.

Jag återkommer sedan. Men nu vet ni att jag mår bra trots lite mindre blod i kroppen och färre tänder i munnen. :)
Ska in och läsa era bloggar lite senare ikväll också.
Tack igen för era värmande tankar, ni är guld värda för mig allihop, det hoppas jag ni känner
Kram

Imorgon är det dags

Jag började dagen med att åka in till sjukhuset. först var det ett besök på syncentralen som stod på programmet. Jag visade min mobil för en brukare som också ska få ett sånt här talprogram, han ville se hur min mobil såg ut och hur bra knapparna är osv.. Han gillade den nog.
Sedan var det dags att byta tracken och det gick fint. Hade med mig svärmor och vi tog en fika efteråt.
Dagen har gått snabbt och det är ju himla skönt eftersom jag vill att imorgon ska komma fort så jag får det här med tänderna avklarat.

Både min syster och pappa har försökt få mig att ta kontakt med kirurgen som var med mig till London när jag stelopererade nacken 91. Han har följt mig genom åren och det är han som bytt ut mina höfter. Jag har velat men tänkt att det är onödigt för ja, egentligen vet jag inte hur jag tänkt men jag har inte gjort det iaf för jag har nog helt enkelt inte orkat och inte velat besvära. Det senaste är dumt för jag vet att han bryr sig jättemycket om mig och bara blir glad om jag hör av mig.
Iaf tog jag tag i mig själv igårkväll och skrev ett mail till honom där jag berättade lite om vad som hänt och vad som är på g. Jag frågade vad han tyckte om det här med tänderna och om det skulle vara en risk för nacken med tanke på mitt sköra skelett osv.
Berättade lite om Jens också och om strulet med medicinerna jag haft det senaste året.
Gissa vem som ringde mig ikväll? :) jodå, han ringde. han hade inte kollat sina mail förrän då och så ringde han direkt. Vilken doktor, eller hur? Han ville att tandläkaren skulle ta kontakt med honom innan han satte igång. Han lovade att vara tillgänglig kl 13.00 då jag ska vara där.
Då får han förklara hur det ligger till och det känns jätteskönt. Gissa om min syster och pappa blev glada när jag berättade detta? Haha Jag känner mig själv lättad också.
Nu kommer han säkert vilja vara inkopplad när det är dags för halsoperationen också. Det är ju samma sak där, de ska bända och försöka komma åt.
Japp, det ska ordna sig, men jag kommer vara grymt tacksam när detta är över, så mycket kan jag säga.

Jag och Daniel åker in på förmiddagen och fikar och äter lunch, ska ju som sagt inte vara hos tandläkaren förrän kl 13.00.
Jens får vara lite längre på dagis imorgon och så blir han hemma på fredag istället.
Japp, nu ska jag läsa lite och skingra tankarna.
Godnatt på er och jag återkommer när jag orkar. :)
Kram

Slut med trevliga lördagar....

Det var visst något konstigt med förra inlägget, gick inte att kommentera det.
Så blir det ibland.

Nu är det flera veckor sedan jag tog cellgiftstabletterna,jag har ju gått på pencillin. Idag mår jag illa. Jaja, det brukar bara vara i några timmar så i eftermiddag är det nog bra igen.
Jag är trött.
Kanske ska vila lite?
Gick och la mig vid elva igårkväll, hyfsat tidigt för att vara mig.

Här kommer en lite bild som är tagen här om kvällen. Jens har kravlat sig upp i sin dockvang. :)
Jag önskar er en fin lördag, återkommer säkert lite senare.
So long

Nysprutad

Som jag skrev i fredags så svullnade ju mitt knä upp och det blev inte precis bättre under helgen, snarare tvärt om.
Dessutom blev de andra lederna dåliga också, framför allt axlar och händer.
Jag ringde Spenshult det första jag gjorde i morse och tack och lov fanns det en tid till mig redan kvart i ehlva.
Nu har jag fått kortisonsprutor i vänstra knät och höger axel. Hon tappade också ur ganska mycket vätska ur knät. Nu är min tanke så här, de här sprutorna kommer så klart ge efekt fort som bara den och sedan kommer de hålla i sig minst en månad. Lagom till efekten av de går ur kroppen så kommer Orencia att ha börjat värka. Bra va? ;)
Japp, det blir nog bra alltihop. Men jag är trött och less på detta nu. Det var så nära att jag började gråta i morse för jag hade så ont.

Jag ringde även halsmotagningen imorse för att försöka få tag på min doktor. Vill ju testa med penicillin nu eftersom halsen inte blir bättre den heller.. fasen vad jag gnäller. Önskar verkligen jag kunde komma med något bra. :) Jag vet att det är min blogg och att jag får gnälla hur mycket jag vill men jag vill ändå komma med något kul.
Sköterskan skulle hur som helst prata med doktorn som sedan skulle höra av sig till mig under dagen.

Något knäppt hände när vi åkte hem från Spenshult. Jag fick ett telefonsamtal. Det enda jag registrerade först var att hon sa att hon ringde från halsmotagningen och att hon pratade skånska. Funderade på vad är det nu då? Men sedan hörde jag att hon sa att hon ringde från Lund. Vad är det nu tänkte jag, vad vill dem?
-Vi har en tid till dig för operation nästa tisdag.
-Vaaa?
Först blev jag iskall och sedan irriterad.
-det går inte för jag har inte dragit ut tänderna än, sa jag.
-Hmmm?
Jag blev irriterad eftersom det var läkaren själv som tyckte att det skulle vara så bra om jag drog ut tänderna först innan själva försöket med operationen. Det skulle ju kanske vara tack vare det som han skulle kunna komma ner med lasermaskinen.
-Okej, jag får prata med honom, sa hon.
Jag sa också att jag ville ha lite bättre framförhållning än en vecka. Grr Här har man gått och väntat på att det skulle hända något i ett och ett halvt år.
Jag träffade honom nu i slutet av november men han verkar ha glömt allt vi bestämde.
De ringde precis och sköterskan sa att läkaren hade tydligen sagt att han trodde allt var gjort redan. jovisst, mindre än en månad har jag haft på mig plus att det varit jul och annat imellan, hur sjutton skulle vi hunnit med det? Jag har ju inte förrän för några dagar sedan fått en tid för bara en undersökning.
Ibland vill jag bara gråta. Det känns som allt ligger på mina axlar. det är så mycket mer krongel än det jag skriver här också så det bara snurrar i huvudet på mig.
Egentligen borde jag ta kontakt med min läkare som var med mig när jag opererade nacken. Han borde vara involverad i det här med tänderna också eftersom tandläkaren absolut inte får bända och dra för mycket. Jag har ju mycket skört sskelett också efter all behandling av kortison. Vill inte få en fraktur på käkarna heller. Men vet ni, jag orkar baske mig inte ta tag i det.
Det gäller mitt bästa men varför kan ingen hjälpa mig? Varför kan ingen sitta och hålla i alla trådar?
Trött som sagt och irriterad också. Det märks kanske?
Men ibland blir det för mycket.

Jag tror faktiskt att jag ska vila mig lite innan lille vännen vaknar. Hoppas jag blir på bättre humör.
Men det känns hopplöst när inte ens läkarna lyssnar på vad man säger. det är som att prata med en vägg.
Men det är ju bara mitt liv och en operation mer eller mindre, vad spelar det för roll? Det känns inte genomtänkt för fem öre.

Ni gör mig glad iaf, tack för alla kommentarer.
So long

En fotboll...

När jag vaknade i morse kände jag väl att jag hade litesmåont här och var, mest i knät och händerna som vanligt. Åkte iaf iväg till Sats för att träna. När jag satte mig på motionscykel, kände jag, sablar det här var inge skönt alls, mitt knä... kände på det och upptäckte att det hade kommit vätska i vänstra knät. Okej, tack för den. Men nu var jag ju på gymmet,löjligt att åka hem och det går ju att träna fast det gör lite ont. De som känner mig vet att jag är envis och ganska dum i vissa fall. Jag åker till ett gym och upptäcker att jag har ont och vätska i knät men jag gör allt jag brukar och tar i nästan precis som vanligt. Inget kul att träna om man ska gå runt och småfjutta, eller hur? Man vill ju känna att man gör något. Jaja, det gick ju bra och det var som vanligt skitkul. Vissa saker kändes mer än andra, hade ju riält ont i händerna också.
Nu när jag kom hem hade mitt stackars knä förvandlats till en fotboll. Full av vätska och det gör ont. Jaja, jag tröstar mig med tanken att det hade kommit förr eller senare ändå. nu har sjukdomen tydligen vaknat till liv igen och det blir antagligen att ringa Spenshult på måndag och be om några sprutor igen.
Jaja, men jag har varit bra i lederna i nästan en månad nu och det passade jag på att vara under julen, inte illa. ;)
Nej, men jag är trött på att låta den här sjukdomen styra och ställa med mig. Hindra mig från att göra det jag tycker är riktigt roligt, typ träna. Jag blir sur och tvär och då gör jag så här, saker som jag egentligen vet är mindre bra. Men som sagt, jag tror det hade kommit ändå, kanske bara snabbade på det hela lite. Jens springer omkring här och kör med en sån där gåvang. Hmm, det låter som den ska braka ihop vilket ögonblick som helst, plus att jag inte hör ett ljud av vad min dator säger... Hmm? Får nog ge mig för nu. Jag ska ta mig en kopp kaffe och läsa lite tror jag. Ha nu en fin fredag! So long

Äntligen!!!

I förmiddags var det dags för besök på Spenshult, andra infutionen av Orencia. Det tog tid innan jag fick den eftersom jag hade höga vita blodkroppar och vi var tvungna att invänta crp-resultatet. Men det var lågt så jag fick droppet, tack och lov! Om man har höjda vita kan det tyda på att man har någon infektion i kroppen men i mitt fall var det antagligen ett resultat av kortisonsprutorna jag fick senast jag var där.
Skönt, nu var det gjort, dags om två veckor igen.

Vi svängde förbi tandläkaren men de hade stängt idag också. Hmm, tagit julledigt redan, eller? Grrr
Vet ni, nu har jag äntligen fått talprogrammet till min mobil. Daniel har installerat det precis och vad skoj det är!!! Nu kan jag skriva och läsa sms när jag vill. Åååh, vad glad jag är.
Någon som vill messa med mig? ;)
Nej,jag får återgå till min mobil.
Ha det fint så länge.
So long

Grrrr!

Jag är lite på krigstigen idag, detta blir alltså ett mindre upplyftande inlägg.
Dagen började i och för sig bra, Danne och jag var in och handlade de sista julklapparna och det var inte mycket folk. Trevligt helt enkelt. Sedan slog vi på stort idag och storhandlade på inte mindre än två ställen. Ni som läst här ett tag vet att jag inte är vidare förtjust i att storhandla, minst sagt. :( Det är typ bland det tråkigaste jag vet om jag ska vara riktigt ärlig. Två ställen ja. Efter besöket på Coop var jag på mindre bra humör, Visa-kortet hade halats upp och ner ur plånboken ett antal gånger.... :( Sedan var det dags för Maxi, ännu dyrare. Jag var lite smått trött och less när vi åkte hem, men det blev bättre med tiden.
När vi kom hem packade Daniel upp alla kassar, jag diskade och fixade iordning.
Sedan kom samtalet.

Nu ska jag försöka förklara på ett begripligt sätt, det är lite invecklat.
Jag har fått reda på att jag är en av de som har rätt till sk nödvändig tandvård, det innebär att min tandläkarkostnad går på landstingets högkostnadskydd. Jag har misstänkt att jag har rätt till detta men har inte vetat vart jag skulle vända mig för att få ett sånt inty och inte för all del orkat ta tag i det heller. Men nu för några veckor sedan har jag börjat rota i det och det är därför jag jagat handikappomsorgen så länge, för det är tydligen de som ger ut de här intygen, har det visat sig. Jag fick tag på henne i måndags som jag skrev. Men det märkliga var att efter att jag pratat med henne, alltså samma dag, kom det hem ett sånt intyg. Det står att det gäller från den 11 november och fem år framåt.
De har tydligen gjort om intygen och vad jag misstänker gått igenom de som har rätt till detta, för hur sjutton skulle jag annars helt plötsligt fått ett, jag hade ju inte pratat med någon om det förrän i måndags. Att det gäller från den 11 november är ju också lite märkligt, för det är ju rätt lång tid tillbaka.
Hur som helst, jag har en trist räkning på en behanlding jag gjorde den 18 november. Där bland annat den där speciella röndkken är med.Den de fick göra, som var extra dyr, men som de tar till när passienterna inte kan gapa så mycket.
Jag har väntat och hoppats att jag skulle hinna få ett intyg innan räkningen skulle vara betald eftersom, ja, ni förstår jag har ju rätt till det och den är rätt dyr... Jag behöver ju inte sitta här och motivera mig, ni förstår säkert. Jag blev som ni förstår superglad när det här intyget kom och vi var till tandläkaren igår med intyget och räkningen. Inga problem, självklart skulle räkningen strykas
Men så idag ringde de och sa att det inte alls blir så, jag måste betala räkningen eftersom jag inte hade intyget med mig den 18 november när jag fick behandlingen.
Men det var ju svårt eftersom jag inte fått själva lappen då.
Jaja, de säger ju ibland att det är droppen som får glaset att svämma över eller strået som knäcker kamelens rygg, vilket ni vill. Så skedde för mig idag.

Jag låg och grät på sängen och tillslut somnade jag av ren utmattning.
Trött på det mesta. Trött på strul och att allt ska vara så förbaskat kompliserat.
Kan det inte bara flyta på någon gågn?
Vaknade upp helt förvirrad och groggig vid halvfem.
Jag känner mig tom på något konstigt sätt.
Jag måste försöka samla ihop kraft så jag orkar kämpa vidare med detta för jag tycker att jag har rätten på min sida. jag har ett intyg som gäller från den 11 november, punkt slut.
Men försäkringskassan är inblandad också, så då vet man ju aldrig vad som kan hända. ;)

Över till en annan sak som ligger och pyr inom mig just nu.
Ni vet ju, och om inte, så kommer jag med den glädjande nyheten, vinterkräcksjukan härgar vilt just nuu , lite överallt om jag inte missförstått saken.
Trevligt? Nejnej, inte alls.
Daniels moster kom ner till Halmstad idag, hon ska bo hos sin syster, Daniels mamma alltså.. Mostern ringde nu ikväll och ville att vi skulle komma hem dit och hälsa på imorgon. Vi har varit lite tveksamma eftersom vi inte är helt krya och vi ska ju ändå träffas snart till jul osv.
Nja, alltså, det ska vi nog inte.
Efter några minuter berättar mostern att min svärmor legat och spytt hela natten och det har kommit från andra hållet med, om ni förstår?
Vinterkräcksjukan kan det ju vara sa mostern.
Jaha, ja då sätter vi inte vår fot hos er sa jag, blev ju ganska upprörd på en gång, att de ens bjudit in oss. Ja, men E, svärmor alltså, har varit på stan idag och hon har inte mått så illa, bara lite.
Okej? jamen då kommer vi ju! Not
Ilskan bara for rätt upp i huvudet på mig.
Om hon nu har den, kanske en lindrig variant, vad vet jag, men hur många har hon smittat idag då?Den är ju så väldigt lätt att ge vidare om man säger så.
Hoppas du inte får den nu då, sa jag.
Mostern fortsatte att berätta att E skulle på någon samankomst imorgon om hon orkade och inte mådde illa.
Usch, jag blir så trött. Nu är jag känslig, för jag börjar nästan gråta. Det är ju inte klokt, tanklöst kallar jag det.
Jag berättade att jag varit sjuk igen, att jag är så slemmig och att det varit en riktigt jobbig period nu, ganska länge. jag får ju allt. Jag har ju ett hål rätt in i luftstrupen som sagt, inget som skyddar. Inte så konstigt jag blir sjuk. Ta på dig varmt om fötterna sa hon.
Ja okej.
Jag slutar för idag tror jag.
Ska nog lägga mig i ett varmt bad.
Hoppas jag inte gjort er deppiga med det här inlägget.
Ibland blir jag bara lite smått överbellastad... :)
Var rädda om er nu och sov gott inatt.
Kram

Ny medicin och en utmärkelse

Idag var det alltså den stora dagen. :)Jag har varit på Spenshult och träffat läkaren och fått den första infutionen av Orensia.
Läkaren gjorde en sk ledstatus för att kontrollera hur aktiva lederna är. Jag hade väl typ 20 inflammerade leder eller något. Jag fick två kortisonsprutor igen, en i knät och en i handleden. Skönt, då kommer jag säkert vara bra över jul. :)
Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle få några kortisonsprutor den här gången eftersom det inte var så länge sedan sist. Men jag fick erbjudandet och då tackar jag absolut inte nej.
Jag fick influensavaccin också, så det blev några stick idag.
Åh, så glad jag är att det äntligen är igång nu. Får nästa infution om två veckor, den 22 december alltså. Om några månader märker vi resultat.
Hoppas detta är medicinen för mig!!! Pratade med doktorn om att en handkirurg ska kolla över mina händer och ev operation av två fingrar. Doktorn sa att vi måste vänta till vi har fått någorlunda bukt med inflammationerna först, en kirurg vill inte göra något så länge sjukdomen är så aktiv som den är. Det är bara att vänta.
Det ska bli bra det här.

Nu över till något väldigt roligt men samtidigt skäms jag lite.
Jag har fått flera stycken utmärkelser av underbara människor under de senaste veckorna och idag har jag fått två till .
Jag blir alltid lika blad och ni är så goa som ger mig dem, det är en uppmuntran.
Det jag skäms över är att jag inte tagit tag i det och nominerat vidare.
Nu tänkte jag göra så här,det är kanske fel? Men jag gör så ändå. jag kan inte länka själv, Daniel får hjälpa mig, tack älskling för att du hjälper mig så gärna. Hihi

Jag tänker nominera åtta av mina favoritbloggar. Jag läser ganska många så det har inte varit det lättaste att plocka ut dem, men ändå lätt för jag älskar dessa bloggar och läser dem varje dag. Ni ger mig många skratt, styrka och glädje, tack ska ni ha!

T:s blogg
Du är underbar, jag kan bara säga det! Hur många gånger har jag inte skrattat så jag tjutigt här hemma, tack vare din blogg. Ni måste bara in och läsa!
Malins blogg
En mycket varmhjärtad människa som alltid ger mig tröst och styrka genom fina kommentarer. Sedan älskar jag hennes blogg där hon berättar om sitt liv på ett mycket fint sätt och dessutom lägger in tänkvärda ord som jag alltid tar till mig.
Jen
Min fina kompis Jenny som skriver på ett roligt sätt och det är altid så skoj att läsa om hennes liv med sina två goa barn Kalle och Lisa. Du får mig alltid på gott humör vännen.
Thedevilwears
Den här tjejen ger mig mycket styrka genom sin blogg och hennes fina kommentarer här oss mig. Vi delar tyvärr samma sjukdom och jag känner igen mig så mycket i det hon går igenom. Vi är överens om mycket vad det gäller reumatismen. Det känns skönt att veta att du finns där och vet hur det är, fast jag önskar såklart att du inte viste hur det var, kram!
Hennes blogg är mycket bra och det är ett nöje att gå in där varje dag och läsa.
Soffies blogg
Åh, jag gillar verkligen den här bloggen också. jag får fina bok och filmtips och lär mig en massa saker av henne. Det är alltid spännande att gå in där och läsa. Sedan att personen bakom bloggen är en underbart go människa som stöttar mig mycket, det gör inte saken sämre. :)
Lena Hellströms blogg
Ännu en favoblogg som jag är inne och kikar i titt som tätt. :) Lena skriver på ett roligt sätt och berättar om sitt liv. jag känner att vi delar många tankar och åsikter. En mycket varm människa är hon!
Lenakald
Detta är en ny bekantskap här i bloggvärlden. Men jag föll direkt för hennes blogg och person. Vi har också mycket gemensamt tycker jag. vi har inte samma funktionshinder men tankarna och, på något sätt erfarenheterna också, är rätt lika.
En stark människa som jag beundrar mycket.
Bjornesmagazin
Oj, den här bloggen och mannen bakom gör mig så glad och varm. jag får skratta mycket inne hos honom och han kommer med många tänkvärda och kloka kommentarer till mig.
Sedan att han verkar vara en helt underbar morfar till sin Ella det gör mig varm det med. Jag vet hur viktiga mor och far-föräldrar är, Jens har en underbar moffa han också.:)

Japp, det var mina nomineringar, fina bloggar är det allihop så in och läs med er nu. ;)
Själv ska jag ta mig en kopp kaffe och gosa lite med min gosros. Vila handleden ska jag kanske också göra. Hmm? :)
Kram på er.

Dystra tankar

Nej, jag befinner mig inte i en av mina bästa perioder just nu, så är det bara.
Det känns som att min kropp sviker mig och jag litar inte alls på den.
Jag var på Spenshult idag för att dels ta ett prov inför starten av den nya medicinen och dels för att träffa arbetsterapeften. (nu skriver jag helt enkelt som man uttalar det och inte som det stavas) ... :)
Jag har fått handledstöd, några fjädrar jag kan sätta på två av mina fingrar och ett program som jag kan köra med mina händer för att få ut rörligheten och stärka dem.
Ja, det blir nog bra det med någon gång. Arbetsterapeften tyckte att jag skulle be om en tid hos handkirurgen eftersom ett av mina fingrar verkligen blivit dåligt. Alltså,jag är glad att ni inte kan se det. Jag vill bara gråta och skrika när jag tänker på det nämligen. Det är mitt vänstra lillfinger som dragit ihop sig och det har bara hänt under de senaste månaderna. Det blir nog ännu en operation nästa år?
Jag är ledsen och rädd, tänk om fler av mina fingrar blir sånna. Då vill jag inte mer...

Jag åkte till sjukhuskyrkan på eftermiddagen och där satt jag och grät lite så nu mår jag bättre igen. Pratade med min favopräst också. :) Han fick mig att skratta.
Det var skönt att få ur sig lite av det som trycker mig.
Men som jag sa till honom, det som gör mig ledsen är att jag bara ser det som är dåligt just nu. Jag tänker bara dystra tankar och har väldigt svårt att se något ljust. Det är klart jag blir glad när jag tänker på min gosros men samtidigt smyger det sig in en mörk tanke där med: Tänk om jag blir så dålig så jag inte längre kan vara en sån mamma jag vill vara?
Tänk om halsoperationen misslykcas och jag blir så ledsen och besviken så jag blir en dålig mamma av det.
Jag kan gå igenom allt det här som väntar mig, det kan jag verkligen göra men jag behöver mycket kraft. Jag är trött och besviken på att det inte tar slut, att det kommer nya saker hela tiden.
Jag har dessutom åkt på en ordenntlig halsinfektion så nu fllödar slemmet återigen här hemma...:(
Det tar på mig det med.
Sedan påverkar detta inte bara mig utan själklart även Daniel och det är inge kul.
Blää

Jaja, det är skönt att få skriva av sig och jag vet att det kommer vända.

Tidigare idag när jag stod och fixade i köket hör jag plötsligt ett gapskratt från min älskade make.
Jag frågar vad det är.
-Jag sitter och läser din blogg.
Åh, vad trevligt tänker jag, han tycker jag skriver roligt. I och för sig kunde jag inte komma på något kul jag skrivit den senaste tiden men jag tänkte han kanske läser några månader tillbaka. ;)
-Tycker du jag skriver roligt?
-hahah, du har så många roliga stavfel.
Hmmm?
Så fikc jag uppräknat några. typ, gräppa osv.
Jaja, kul man kan glädja någon. ;)

Nu dags att läsa lite. :)
Hoppas ni haft en fin tisdag.
Godnatt på er.

Lördagskväll

Runt tolvtiden kom illamåendet som en blixt från klar himmel, cellgifternas fel som ni vet. Jag hade av någon märklig anledning räknat med att klara mig ifrån det idag men det gjorde jag alltså inte. Jag tog mina händer, mitt illamående och gick och la mig en stund under tiden Jens tog sin middagslur.
Vaknade upp och mådde mycket bättre. :) Händerna lika dåliga men jag mådde inte illa iaf.

Jens har varit så glad och gosig idag.
Han brukar springa mot mig och ropa:
-Maaaammaaa maaaammaaa
och så ska jag fånga upp honom. Han brukar sticka av innan han kommer fram till mig och när jag ändå lyckas fånga honom så skrattar han som bara den.
Jag brukar försöka fånga in honom med armarna så inte händerna tar i honom så mycket, lättare sagt än gjort. Men vad sjutton, att höra hans skratt är de bästa värktabletterna. :)

I eftermiddags ringde Daniels moster. Danne ska ju upp till huvudstaden nu i början av december. jag hade egentligen planerat att vara hemma med Jens men så har Daniel bestämt att han sover över hos mostern två nätter, hon bor i  Västerås.
Det känns himla skönt att han bestämt sig för det för innan pratade knasbollen om att åka fram och tillbaka samma dag. JaUsch, ingen bra idé. När Daniel frågade mostern om det gick bra så kom hon på att då kunde jag och Jens också följa med upp. Nu funderar jag skarpt på att faktiskt göra det. Då kan vi ju stanna någon extra dag så blir det som en liten semestertripp. :) Vore himla skönt att komma iväg lite.
Samtidigt kommer mitt knasiga tänk igång. Vilket himla bra tillfälle det skulle bli för mig själv att få visa att jag klarar av att ta hand om Jens. Om Danne är borta tre dagar så får ju jag verkligen bevisa för mig själv och alla andra att jag är en bra mamma.
Jag är dum.
men sån är jag.
Tror vi följer med ändå, jag ska inte vara sån, för jag vet att det hade funkat. Jag har redan gått igenom de dagarna tusentals gånger i mina tankar och bestämt hur jag skulle göra osv.

Nix, nog för idag.
Nu ska jag ta ett riktigt varmt bad och se om händerna blir på lite bättre humör. Man får göra vad man kan för att muta dem...;) Kan ju inte påstå att jag kommer lida så mycket av just den mutan...
Godnatt på er.


Lördag igen

Som ni märkte blev det inga fler inlägg igår.
Jens var inte på sitt bästa humör men han blev gladare framåt kvällen. :)
Det är kallt och soligt här, precis som det ska vara. Daniel mår fortfarande inte bra, snarare känner han sig sämre i halsen. Om han inte är bra på måndag ska jag banne mig skicka iväg honom till vårdcentralen igen...
Nu har han varit så här länge tycker jag.

Min hals håller sig under kontroll så den ska jag inte klaga på idag.
Mina händer däremot är rena rama skiten.
Tumlederna plus handlederna. Ja några av fingrarna är svullna också.
Det känns inte roligt detta. Tummarna använder man ju hela tiden har jag just märkt, så fort man gräppar något.
Min älskade syster gav mig rådet att ta kontakt med Spenshult och be att få komma till en arbetsterappaufpt. (snygg stavninge eller vad säger ni? hahahah)
Jaja, ni förstår vad jag menar. Det gäller att bibehålla den rörlighet och styrka jag har kvar.
På tisdag ska jag dit. Mina händer är inte jättedåliga, alltså jag menar krokiga osv. Jag har ingen rörlighet kvar i handleden så jag kan böja upp dem om ni förstår? men annars är de rätt okej. det gäller att det stannar där bara, så det inte blir sämre.
Min syster ger mig många bra råd men det tar tid för mig att ta dem till mig. Ibland vill jag inte acceptera att det är som det är och att jag behöver hjälp. När det är någon som man älskar som säger sånt till en så är det lättare att käfta emot, så är det nog över lag.
Nu känner jag att jag svammlar.
Slutar för nu.
Ha en riktigt fin lördag och hoppas solen lyser på er.
So long


Det har hjälpt!

Idag mår jag mycket bättre, en stor del av smärtan är borta. Vilken skillnad det var att vakna idag mot igår. Kände mig som en helt annan människa.
Tack och lov för kortisonet säger jag bara.

Jag har varit och hämtat Jens precis, han sov så gott när jag kom till dagiset. Vi fick sitta och vakna ett tag.
Nu är han inte alls glad. Det är något han vill göra men som han inte får. Hua mig, vart kommer det hiskliga humöret ifrån? ;)
Föresten, när jag promenerade i regnet till dagiset så blev jag stannad av en tant. Hon sa att hon brukade hålla utkik när jag gick förbi... Hmmm? Inget roligare för sig? ;)
Nädå, hon sa massa snälla saker så jag blev glad.
Jag får väl rycka in och se om jag kan göra något för gosrosen.
Ha en underbar fredag, och tack för alla fina kommentarer.
Kram till er alla.

Några sprutor

Jag var lite halvseg igår, man blir trött av valvakor... ;)
Men det gick ju fint och nu är det många som hoppas och tror på Obama, att han ska fixa till både det ena och det andra, så även jag...
Vi får hoppas det blir så.
God bless America!
och oss andra med för den delen... :)

Jag har varit på Spenshult idag. Läkaren såg att jag inte mådde så bra och sa, när jag visade upp mina händer:
-Oj, allt det där kan vi inte spruta.
Men jag fick tre stycken, i båda armbågarna och i höger handled. Armbågarna har jag aldrig fått i tidigare så det var ju lite spännande... ;) Inte så skönt, så det är inget jag rekomenderar men jag skulle gladerligen ta en varje dag bara det hjälpte.
Nu har jag mycket ont men imorgon känns det nog bättre.
Hon förstod att jag var ledsen och att allt var jobbigt nu. Men hon kunde inte göra mer för mig. Jag ska börja med den nya medicinen i mitten av december och det känns himla skönt att det är bestämt iaf.
Så det är bara att fortsätta vänta nu då. Men jag har vant mig vid det här laget så det ska väl funka.

Sedan är det ju inte bara det här med lederna heller. Jag har inte direkt velat skriva om det tidigare men nu gör jag det ändå. Den 20 november ska vi ner till Lund och då får jag antagligen domen över halsen. Om de ska försöka sig på att operera den eller om jag ska ha tracken livet ut.
Jag sjuter bort tanken ur huvudet så fort den dyker upp för det är jobbigt. Jag vet inte vad jag vill?
Jag har gått igenom närmare 30 operationer i mitt liv och det känns som att det räcker. Operationer är det värsta jag vet, det har det alltid varit sedan jag var liten. Men kan det bli bra så är det kanske värt det? Men jag tror att det snarare blir så att läkarna vill att jag behåller tracken för en operation är riskfylld och svår på grund av att jag är steloperrerad i nacken.Det är svårt att komma ner med instrumenten.
Ja, det är väl dumt att spekulera men inte så konstigt att jag gör det.
Tracken är ju bra, jag får ju luft, vilket såklart är ett ganska så stort plus i samanhanget... :) Men samtidit få ett helsike varje gång jag blir förkyld, livet ut, det känns tungt.
Vara bunden till en sug, det är inte roligt heller.
Mmm, sedan är den inte fin heller men det kan jag väl leva med.
Tänk om man kunde köpslå med Gud? Om jag behåller att vara blind och ha tracken, kan jag få slippa reumatismen då? För det är den jag hade valt bort om jag fick välja, utan tvekan.
Nu är jag ledsen igen. :(
Klart jag inte vill köpslå med Gud, det är dumt.
Nu slutar jag för mina armbågar värker som katten.

Snart hämta gosrosen på dagis och sedan bär det av in till stan.
Önskar er en underbar torsdag, tänk snart är det helg igen. :)
So long

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0