Skärpning

Det går alldeles för många dagar/veckor mellan mina inlägg. ska verkligen försöka skärmpa mig.
De senaste inläggen har jag dessutom lösenordskyddat som ni vet.

Dagarna går fort och jag mår bra. Har fått någon slags förkylning som satt sig i tracken, som vanligt. Men jag räknar med att bryta ner den inom två tre dagar...
Lederna är bra, bättre än vad de varit under hela detta år. Det är meningen att jag ska få Remicade den 18 oktober men kanske kan jag skjuta på det en vecka. vi får se vad som händer.

Efter mina veckor av konstant illamående och en löjligt grym trötthet har jag vaknat till lite och nu orkar jag, ibland, ta mig iväg på något.

Inget avancerat och jobbigt, bara trevligheter, men inte ens det fixade jag för en vecka sedan.
Igår var jag och Daniel på Halmstad teater för att lyssna på Magnus Betnér, han var riktigt rolig och jag satt med ett stort leende i en och en halv timme. Jodå, jag skrattade också, typ hela tiden. Det var första gången jag lyssnat på en ståuppare live och det gör jag gärna igen, gärna på honom.
Hahaha
Vi gick på restaurang innan föreställningen. En helmysig kväll alltså.

I måndags träffade jag en god vän, vi tog en lunch och sedan knallade lite på stan. Vi har inte setts på flera år så vi hade väldans mycket att prata om. så himla mycket så vi glömde betala lunchen.
-Ursäkta, har ni betalat? sa en röst bakom oss, när vi var påväg ut..
Lite pinsamt men killen som tog betalt bara skrattade.
Vi skrattade också, kan jag lugnt säga.
Det är ett sånt ställe som man går fram till en disk och betalar efter att man käkat.

Vårat dag på stan blev knappast lugnare heller för när vi kom ut från krogen fälde jag en man med käppen.  Han råkade  få den mellan benen och han var ner på marken och vände.
-Förlåt ropade han med förskräkt röst, och vi kan inte sluta skratta....
Min käpp är böjd och jag ska till syncentralen för att få en ny på onsdag. Haha Svårt att käppa med en böjd käpp.

Nu pizza.
Ha en fin fredagskväll!
Kram

Ny blogg

Har skapat en ny underblogg till den här. Användarnamn och lösen är dock samma som till den andra, så det är bara att logga in.
Ni som inte har uppgifterna men vill ha dem, maila:
[email protected]

http://mittmirakel.blogg.se/lycka/

 


rädd

Ännu ett låst inlägg.
maila för lösen:
[email protected]

http://mittmirakel.blogg.se/sorg/

Låst inlägg

Låser inlägget.
Maila mig för användarnamn och lösen:
[email protected]

http://mittmirakel.blogg.se/sorg/

Bara vänta

Här blir det inte mycket skrivet, i min lilla blogg. den känns nästan nedlägningshotad. Men jag är inte på raderingshumör idag heller så den får stanna lite till. :)

Jag lever i en liten bubbla just  nu, en jobbig tid som består av väntan. På måndag ska jag få ett fint och underbart besked hoppas jag men rrisken att det blir väldigt sorgligt finns där också, så det är jobbigt just nu. Mycket mycket jobbigt.
Jag uttrycker mig kryptiskt nu det vet jag, men tänk gärna på mig på måndagmorgon.

Jens började på Kyrkans barntimmar idag. det finns inga barntimmar här i Getinge så vi får åka en halvtimme ungefär, till Söndrum.
Jag kommer ihåg att jag gillade det gättemycket när jag var i fyraårsåldern och jag hoppas han ska göra det också. de är åtta barn och två personal, det är lite skillnad om man jämför med de stora förskolegrupperna.
De kommer hitta på mycket skoj och jag är glad att jag tog tag i det här.
Vi stannade halva stunden tillsammans med honom och sedan for jag och Daniel iväg. det gick kanon att lämna honom så nästa vecka får han vara där själv.
Det enda jag reagerade på är att det kostar 400 kr. Brukar kyrklig verksamhet ta betalt för sånt här? Antagligen är det för att de kommer hitta på en del som kostar pengar.
Men lite fel är det väl ändå? De stänger ut en del familjer på det viset.

Annars bra här. Träningen går som vanligt bra och arbetet inom partiet går sin gilla gång det också.
Mina kamrater är verkligen underbara och jag tycker väldigt mycket om dem.
att jag gikc med i Vänsterpartiet är helt klart något av det bästa jag gjort.
Gör ni det okcså... :)

Japp, några rader blev det iaf.
Hoppas ni mår bra och har överseende med min dåliga uppdatering. Förhoppningsvis blir det bättring snart.
stor kram

Berg och dalar

För det första så blev det inget torgbord för mig och Jens i lördags. det blåste typ kuling och jag hade dessutom rätt ont så jag ville inte utsätta varken mig eller Jens för det. Lite trist eftersom jag verkligen hade spetsat in mig på det. Men så blir det ju ibland.
Jag fick höra sedan att det ändå inte blivit så mycket av det hela, mycket på grund av just blåsten. Vi satsar på nästa lördag istället. :)

Helgen då? Ja, den var väl okej. Vi var hem en sväng till mamma och pappa på lördagen. På söndagen for vi in till kyrkan och en fika med svärmor följde på det.

Jag har inte känt mig vidare uppåt den senaste tiden, vad det nu beror på det kan jag inte riktigt svara på.
Jag grubblar mycket på det här med fågeln. Det kom väldigt hasstigt på och vi tackade jag till den innan vi funderat ordentligt, vilket man ju självklart ska göra, innan man skaffar djur.
Men det blev lite plötsligt eftersom det är en upphittad fågel. Vi har försökt hitta ägaren men det är inte lätt och ingen annons har vi sett.
Om jag har ett djur vill jag att djuret ska må bra. Alla förutsättningar ska finnass för den att må bra. Jag vill  tex inte lämna honom ensam mer än några timmar vilket får mig att känna mig stressad. Jag tycker inte man ska ha djur om man inte har tid eller lust att ägna sig åt det.
Det spelar ingen roll om det så är en hund, katt, fågel eller hamster.
Sedan kanske vissa djur klarar sig bättre ensamma än andra. Men fåglar är riktigt sällskapliga typer som vill ha kompisarna eller flocken runt sig så mycket som möjligt. det är vad jag och Danne läst oss till iaf.

Han har varit glad om han haft en spegel men de senaste dagarna har han varit aggresiv som bara den. Han hugger och bits om man närmar sig. ett sånt djur och Jens vill jag inte ha tillsammans.
Så i söndags var jag övertygad om att det rätta beslutet var att försöka komma på ett sätt att inte ha honom kvar, vilket inte är så lätt heller. hur ska man göra då?
Men så läste vi mycket och då kom vi på att han antagligen häckar. Han försvarar sin hona, i spegeln. Vi tog bort spegeln, vilket man ska göra och han blev orolig och nervös, men aggrisiviteten försvann på en gång.

Jätteorolig var han och jag vaknade flera gånger på natten till måndagen av att han flaxade i buren och när jag kom upp på morgonen gick han fram och tillbaka på pinnen. Usch!
Sedan grubblade jag, och grubblade och grubblade.
ska vi behålla honom?
Ska vi köpa en kompis, fast då kan häckningsbetendet bli värre.
Vi har haft honom i köket vilket jag inte trivts med riktigt Plus att där finns det ju en del ytor att spegla sig i.

Så efter många många diskutioner kom vi fram till att testa med att byta rum. att köra en storstädning, för min skull, eftersom jag mår dåligt när det inte är rent... Just det ja...
Jag ska ju också trivas liksom...

Under storstädningen fick jag några riktigt riäla vredesutbrott vilka jag skäms för nu i efterhand. Jag har stogråtigt och skrikit som en tok.
Vad kan detta bero på tror ni?
En psykisk press kanske? Av olika  anledningar.
Det finns mycket jag tänker och oroar mig för just nu. En stor önskan och längtan finns om en ny graviditet också, men det får inte ta för mycket överhand. Men tyvärr gör det nog det.
Svårt att styra över känslorna.

Har haft ganska ont också vilket jag inte borde ha eftersom det är två veckor sedan droppet. Men jag orkar helt enkelt inte grubbla över vad det kan betyda. eller jag vet vad det kan betyda men vill absolut inte ta det till mig.

Idag mår jag bra iaf. :)
Jag har et nystädat hem.
Poppe bor i Jens rum där han verkar trivas förträffligt och Jens tycker det är jätteroligt.
han har pratat så himla mycket idag, har aldrig hört honom snacka så innan.
Då mår jag bra. då blir jag varm i hjärtat. För djur som mår dåligt är hemskt.

Över till ett annat djur, som jag tvärt om skiter lite i... Hmmm
Igårkväll gick jag in i vardagsrummet. stötte löst mot något med tån och böjde mig ner för att ta upp, vad det nu var. Blev lite sur eftersom, ja just det, vi hade ju precis städat så skräp på golvet ville jag ju inte ha... Haha
Kände på det, fuktigt, lite konstigt matreal, kunde liksom inte tänka vad det var. Men efter några sekunder kände jag att, Nej,jag vill nog inte känna på detta egentligen....
Det känns inte bra,det känns snarare väldigt väldigt obehagligt.
-Daniel, vad är det här? Pekar mot golvet med en aningens stressade rörelser...
-Ojdå, det är en stor skogsspindel.... Ojoj
Jag rusar ut ur rummet med hjärtklappning,mår illa och rusar för att tvätta händerna.
Jag är rädd för spindlar, väldigt rädd.
Min mardröm är att sätta ut handen på typ en spindel eller kakerlacka.
Blää
Men nu har jag gjort det och jag dog bevisligen inte. Haha
Men jag gör inte om det trots att detta exemplar förståss var död...

Ha en fin dag!

Frusen

Hade ganska mycket värk när jag vaknade imorse. Gick runt stel som en pinne och frös hela förmiddagen.
Jag lämnade Jens på dagis och sedan bar det av mot gymmet för egen del. Skönt att få bli varm och lite uppmjukad. Fast jag inte var alls på bra hhumör när jag kom dit fick min underbara ledsagare mig att skratta ganska så fort. :)
Sedan dess har jag varit på bra humör.

Jens var på förskolan till klockan fyra. Jag hade sparat några timmar från tidigare i veckan så han kunde vara där hela dagen idag. Träningen var rätt sent, därför blev det så.
Han går fortfarande 15 timmar i veckan och då blir det lite pussel hit och dit. Men det funkar väldigt bra, personalen är mycket flexibel.

När jag kom hem var det i princip att springa raka vägen till dagiset. Hämtade hem en glad men trött unge som jag slängde i badet direkt när vi kom hem... Haha
Lite fredagsmys följde på det.
Jag knopade ihop två mail till ev nya partimedlemar, får hoppas de gå rmed också, vore kul!

Poppe har tagit sig lite turer. Han är rolig. Han knackar med nebben i något hårt, typ dörrkarmen, och efter det säger han Goddag Goddag. :)
Nu har grabbarna lagt sig och jag tror minsann alla tre sover, två ligger i sängarna och en står på ett ben på en pinne.
För mig blir det väl lite kvällste först.

Imorgon ska jag och Jens fara in till Stora torg i Halmstad. Vänsterpartiet ska ha ett torgbord där imorgon, mellan 10.00-14.00.
Jens och jag är väl där så länge det känns bra för Jens.
Nu verkar det blåsa jättemycket här, hoppas det lugnar sig till imorgon.
Välkomna till torget om ni har möjlighet! :)

Godnattkram

Far iväg

Ja, det är precis vad tiden gör nu tycker jag.
Veckorna rusar fram.
Men inte är det väl augusti vi befinner oss i? September oktober snarare.
en lite märklig sommar har det varit med väder som inte kunnat bestämma sig.

Förra veckan fick jag mig en ny track. Halsen har ju varit väldigt bra under en lång tid. Under den senaste månaden har dock min röst varit helt kass, har inte kunnat prata under flera timmar. Jag var rätt orolig och var rädd att det hänt något.
Jag bad läkaren gå ner med en sån där kamera genom näsan och ner i halsen. Allt såg, ja i mitt fall kan man ju knappast säga bra ut, men inget var iaf annorlunda.
Faktum är att sedan på eftermiddagen var min röst mycket bättre och nu är den som ny. Tjohoo
Min egna teori som läkaren tror kan stämma är att jag hade några läskiga bakterier på röret som går ner i luftstrupen och att det var dem som ställde till det. Jag hade haft tracken när jag var i Turkiet med den värmen som var där.
Jaja, nu är den biten bra och ingen är gladare än jag. Jo, möjligtvis mina kära som slipper höra min kraxiga och spruckna stämma. :)
Remicade var det också dags för förra veckan.

Även första styrelsemötet efter sommaren ägde rum förra måndagen. som alltid är det roligt att träffa kamraterna. de är ett härligt gäng som gör mycket nytta och mig glad. ;)
Ilördags var jag hem på lite vin hos ordförande. Det var jättetrevligt att träffa dem utanför mötesrummet också.
Jo, ni läste rätt. Jag drack faktiskt vin. Två glas och jag mådde skit dagen efter.
Som sagt,jag är inte van vid alkohol.
Meningen med att dricka är ju att man slappnar av lite och släpper på det mesta, typ. Det är ju okej, men jag avskyr när det märks på mig att jag druckigt. Jag skämdes inför taxichauffören som kom och hämtade mig. inte för att jag vet om det märktes men jag skämdes ändå.
Jaja, hur som, en mycket trevlig kväll var det och jag hoppas på fler sånna, med eller utan vin. :)

Annars har det varit träning i vanlig ordning. Jens pendlar mellan att vara hur gosig som helst och att trotsa järnet.
Precis som det ska vara alltså.

Det är ganska mycket inplanerat vad det gäller partiet under hösten. Det känns mycket spännande och jag hoppas kunna vara med på så mycket som möjligt.
På lördag har vi torgbord på Stora torg och om jag har möjlighet ska jag åka dit. eftersom Daniel jobbar helger är det inte de optimala dagarna för, just mig, eftersom jag då måste fixa barnvakt. Men det löser sig, eller inte...

Vi har förövrigt blivit fyra i familjen. förra torsdagen flyttade det in en nyfparakit vid namn Poppe.
Ett hastigt och lustigt beslut men han är mysig vår lille fågel. En riktig liten pratkvarn, precis som hans hussar... Hmmm
Goddag Goddag kan han säga och det är hur roligt som helst. :)
Jag som är rätt pedantisk om man så säger, har ju fått och göra. Nu har jag inte bara att suga upp sand efter sonen utan även frön efter fågeln.
Är man nojig så är man.

Nu fick ni en liten uppdatering.
Hoppas ni har det bra, läsarna.
Är lite nyfiken på vilka ni är som tittar in regelbundet men det är ju frivilligt att skriva en kommentar så jag ska inte tjata. Men om ni vill så, skriv en... ;)
Kram

Ansträngd

Jens hade ett roligt dygn tillsammans med min syster. vi lämnade honom vid tvåtiden på tisdagen och hämtade honom klockan elva dagen efter.
Jag och daniel hade en rolig och mysig kväll tillsammans med goda vänner.
Tomt där hemma var det såklart men det gick... :)
Härligt att få hem pratkvarnen sedan.

Idag gick Daniel på sitt pass igen och Jens är på dagis. ska strax hämta honom eftersom vi ska fara till Oskarström och hälsa på underbara Marie med barn. :)
Ellen är lika gammal som Jens och de brukar ha jätteroligt. Jag är nyfiken på hur det är med ettåriga Filip, han kanske tom går nu.

För några veckor sedan började min hals bråka med mig. Jag har ingen infektion, utan det är rösten som inte är bra. tror att jag kanske åkt på någon slags stembandsinflammation. Iaf är det fruktansvärt jobbigt att prata. det har blivit sämre de senaste dagarna. Rösten förswvinner och jag är hes som katten. fy och blä
Hoppas jag får ur mig några kväkande hos Marie, och hoppas framför allt att hon hör vad jag säger... synd och missa mina klokskaper menar jag. Hmmm
Det är faktiskt så illa att jag drar mig för att ringa eller svaraom det ringer ibland, när det är som värst. Ibland blir rösten bättre och då passar jag på.
Ska byta tracken på måndag, får höra vad doktorn tror det är. Tänk om det fanns något att innahllera så att stämbanden blir bättre.
Jaja

Nu packa ihop lite grejer och sedan hämta trollungen.

Ha en fin dag.

Schopping gör mig inte glad...

Igår tog vi oss en sväng in till Halmstad igen, Jens och jag.
Vi var till sjukhuskyrkan, Gudstjänsten var fin även om jag kände mig frånvarande och inte fann den där ron jag brukar göra där.
Pappa kom och hämtade oss och vi for hem till dem på middag.

Idag var det dags för träning och det kändes riktigt bra, kroppen är väldigt stark nu känner jag och det gör mig glad.
Ökade på vikterna en del. På en av armmaskinerna  har jag däremot fått dragit ner vikter på eftersom den tynger väldigt mycket på handlederna och det är i händerna jag har mest ont just nu. det känns inte helt skönt att lägga 30 kg på onda handleder så jag har dragit ner tio kg på den faktiskt. Känns inte kul för Ulrika som är en tävlingsmänniska och känner att jag rent styrkemessigt klarar det men smärtan sätter stopp.
Jaja, inget att gnälla på. Får vara glad att jag kan träna alls.

Sedan kom grabbarna och hämtade mig. vi tog en fika med svärmor och sedan var det dags för lite schopping. Daniel skulle ha byxor och jag nya träningskor.
Det fick vi tag på också. Egentligen hade jag behövt köpa nya skor för si så där fem år sedan, faktiskt, men sånt där ligger inte på minn prioriteringslista alls, trots att det är viktiga saker, speciellt om man har dåliga fötter och knän. :)
Men nu har jag dem.

Någonting som jag konstaterat för länge sedan är att schopping gör varken mig eller Daniel på bra humör, snarare tvärt om faktiskt.
Vi blir surare och surare. Inte för att vi springer från ställe till ställe och inte hittar något utan för att vi tycker det är urbota trist.
så schopping som tröst förstår jag mig inte på, som ett lite straff istället skulle jag snarare vilja säga.
Jaja, jag är märklig men konsumtion är inte min grej helt enkelt. ;)

Men restaurangbesök är definitivt min grej och på ett sånt ska vi imorgonkväll, med några goda vänner.
Jens ska tillbringa både dagen och natten med min syster och hennes sambo.
Jag känner väl lite att för min del, så hade det räckt med dagen. Jag kommer sakna honom och det blir tomt här.
Men jag vet att han kommer få det jätteroligt och han ser verkligen fram emot att få leka med Misa och Tobbe heeela dagen och halva natten... :)

Nu kvällste och Aino Trosell.
Godnatt

Fri

Idag har varit en riktigt bra dag även om mitt humör går lite upp och ner just nu.
Jens har lyssnat på sin mamma hela dagen och varit hur gosig som helst. Han trotsar annars rätt bra just nu.
Vi stannade hemma på förmiddagen men sedan for vi in till stan för att hälsa på mina föräldrar. Jag längtar efter morfar och mormor sa mitt lille troll.

Jag hade, under fredagskvällen, hört talas om att min syster och hennes sambo köpt en sak som rullar på två hjul.
En liten önsketanke fanns om att syster skulle dyka upp med denna pryl.
Det gjorde hon. :)
Jag satte mig snabbt som sjutton på vespan och sa kör mig...
Fast på ett litet snällare och artigare vis kanske.
Mamma tog fram en hjälm till mig och så for vi.

Jag satt med ett stort leende under tiden vi körde. Jag älskar känslan av att åka sådär. Vinden i ansiktet och mot kroppen. När man lutar sig ner i kurvorna och känslan av farten.
Jag vet vad jag hade gjort om jag helt plötsligt skulle få synen tillbaka. Då hade jag bokat tid för körlektioner till ett mc-kort, helt klart. Fem minuter efter att synen återvänt skulle jag ringa och boka tid. de första fem minuterna hade jag suttit och kollat på min son, min man, lite upp i himlen och så kikat på kort på Jens när han var bebis.
Ja, det tar väl fem minuter...
Okej då, efter en timme kanske. :)

Iaf, idag har jag känt på friheten, och den är skön.

Nu står min gosros med gitarren och sjunger, Idas sommarvisa. Första gången jag hör honom sjunga den sådär, han gör det riktigt fint.
Var tvungen att stanna upp i mitt skrivande.

Han och syster har gjort min dag.
Tack älsklingar.
Kram

Lyckliga dagar....

Så heter en av mina favoritlåtar med en av mina favoritmusiker, Ted Gärdestad. Eller en av, han är ju den bäste.... :)
Det var länge sedan jag tankade kraft ur hans musik, tror jag ska sätta på en skiva imorgon. Teds musik ger mig så oerhört mycket glädje och kärlek.
Efter händelserna i Norge, som det inte finns några som helst ord för, kan alla behöva tanka så mycket som möjligt av just det.
Norrmännen kan det, fånga upp all kärlek som behövs för att gå vidare. Mitt hjärta blöder för alla människor som drabbats och många tårar har fallit när jag suttit framför radion eller bara suttit i min ensamhet och tänkt
Tänkt på alla föräldrar som förlorat sitt barn, syskon som är borta, vänner, pojk och flickvänner. .
Tänk om det var mitt barn, min lillebror, som just bor i Oslo, eller någon annan jag älskar.
Att onska och hat finns vet vi men kärleken och vännskapen är alltid starkare.

Annars har det varit mycket av glädje och kärlek i mitt liv ändå, de senaste dagarna.
I söndags fick vi underbart besök och hela eftermiddagen gick fort som katten. Kollade på klockan när de gått och hade aldrig gissat att hon nästan var sex.
Önskar vi kunde ses oftare,
kära vän!

Igår var jag och tränade. Messade min andra ledsagare och frågade om hon kunnde följa med mig, var så sugen, och hon hade tid. Var hemma några timmar innan det var dags att fara mot Bredaryd där vi hyrt ett rum för natten.
Vi hade en helmysig kväll med supergod mat och massa skratt. det kändes som vi njöt och kopplade av alla tre. Inte ,mycket irritation.
Jens somnade på vägen till Bredaryd så han var pigg som en mört hela kvällen. Det kan bli en aningens jobbigt när man själv vill ta det lugnt men det gick bra och han somnade väl vid tio någon gång.
Inte så farligt.

Efter en smarrig frukost, ja det är det bästa med hotellvistelser, så for vi ,ot målet med den här utflykten, High Chaparall.
Jens tyckte förståss det var jätteroligt och uppskattade det mer den här gången än vad han gjorde förra året.
Det är något som klickar och slår bakut i mitt huvud när ungarna, min egen också, springer runt och pangar med pikadoller och jivär. Det är något som stör mig och ändå försöker jag hålla saker och ting åtskillda i mitt huvud. Men jag föredrar helt klart Liseberg...
Tur med vädret hade vi, soligt och varmt, men inte för varmt...
Jag blev biten av en hästfluga några gånger vilket inte var jättemysigt men har inga känningar nu efteråt så det må vara hänt.
Det roligaste och häftigaste, enligt mig, var att vi sprang på min fina vän och storasyster Monica. Inte min biologiska syster men ändå en syster.
Skitkul! Men märkligt att man ska behöva fara till High Chaparall för att träffas. Haha

Har haft jätteont och det är den enda smolken i bägaren. Har haltat och segat mig fram. Tårarna var så nära ikväll när jag kom hem och det kändes nästan som jag skulle spy. Nu har det lagt sig lite iaf.
Hoppas det blir bättre efter en natt på min tempur madrass så jag pallar träningen imorgon.
sedan blir det träff med älskade vännerna igen innan de far hemåt.
Nu Skansen.
Gitarren och micken är framtagna här. Jens idol heter inte Ted utan Eric... :)
So long

Roliga dagar framför oss

Idag var jag på Sats och körde ett pass. Tre veckor sedan sist och det var riktigt skönt att få träna lite igen.
Visste inte hur mycket jag skulle kunna göra med tanke på lederna som är rätt dåliga just nu, men det gick faktiskt jättebra.
De senaste dagarna har jag känt mig nere men efter träningen idag fick jag mer energi och är nu gladare än innan.

Imorgon blir det middag hos föräldrarna. Lillebror är fortfarande hemma men åker tillbaka till Oslo på söndag antagligen.
På söndag ska jag få träffa min underbara och älskade vän
Lejonkvinnan
plus sambo och Lillen.
De har hyrt en stuga här i närheten och ska stanna en vecka. På söndag kommer dem hit på fika och på onsdag ska vi hitta på något skoj igen. Känns så himla roligt att få träffa dem igen. Det är ett helt år sedan sist, inte klokt!
Tänk vad som hänt under året, det finns nog att prataom kan jag tro.

På måndag åker vi mot High Chaparall. Vi bor på hotell natten till tisdag och hela tisdagen ägnas åt cowbojsarna...... Vi var där förra året och Daniel tyckte det var så skoj så vi måste dit igen... ;)
själv ser jag mest fram emot hotellvistelsen och Kristina från Duvemålas stuga som finns på High Chaparall, mycket goda vofflor finns det där nämligen.

Nu diska medan jag springer mellan tv:n och radion.
Tankarna går till Norge och alla som drabbats av det fruktansvärda bombattentatet.
Finns inga ord, bara varma och kärleksfulla tankar.

Ett tips

Jag tycker Sommar i P1 är väldigt bra. Om jag har möjlighet sitter jag gärna framför radion med en kopp kaffe kl 13.00 och om inte går jag in på nätet och lyssnar i efterhand.
Den här sommaren har det varit flera intressanta sommarvärdar och många återstår, tex Lars Ohly på måndag. :)

Igårkväll lyssnade jag på reprisen och det var en gripande lyssning. Tårarna rann flera gånger och mitt innre var i uppror.
Det var Monica Nyström som berättade om sin sorg, hon och hennes barn förlorade sin make och pappa i cancer. Mannen dog i hennes armar på deras sjuåriga bröllopsdag.
Den styrka och livsglädje jag fick prov på igårkväll har jag nog aldrig varit med om innan, tror jag.
När hon berättade om fjärilen som kom på besök till dem, på årsdagen av makens död, då rann tårarna som aldrig förr.

Jag rekomenderar verkligen att ni lyssnar på hennes sommarprogram, om ni inte gjort det!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4548825

Skuffar bort

Ibland kommer en känsla av längtan och saknad över mig, det är inte ofta, men ibland gör det det och jag skuffar snabbt bort känslorna.
Jag har märkt att de här känslorna kommer oftare under våren och sommaren, än under hösten och vintern. Jag tror det beror på att det finns så mycket vackert att se just under de två årstiderna och jag hör folk kommentera naturens skönhet.
Men det jag ska berätta om nu har inget med missad naturupplevelse att göra, om man säger så... :)

Senast denna känsla kom över mig var i söndags då jag satt med hela familjen runt mig. Pappa, Tobbe, Danne och jag satt och drack kaffe medan Misa och Jens lekte.
Vi kom in på tv-spel. Ja, föresten, anledningen till det var att Lovisa visade Pacman för Jens och jag gillade Pacman jättemycket, när jag såg alltså.
En sån stark längtan grep tag i mig. Jag saknar verkligen att kunna spela tv-spel sa jag till Tobbe och vet ni?
Tårarna var så nära...
Jag fick verkligen anstränga mig för att inte börja gråta.
För att jag inte kan spela typ Nintendo.
Lite patetiskt kanske man kan tycka.

sånna tankar kommer över mig  då och då och jag är fantastiskt bra på att trycka ner dem. För det gjorde jag och förbjöd mig själv att tänka på det mer.
Ibland är jag såå nära att börja skrika för att jag inte kan se himlen. Den där djupblå vackra himlen, eller den där ljusblå med lätta tunna moln. eller en stjärnklar natt. Månen saknar jag märkligt nog väldigt ofta.
ett hugg av knivskarp smärta och en känsla av, nästan, klaostrofobi kommer över mig vid de här tillfällena.
Då börjar jag genast tänka på något annat för jag kan inte stanna kvar i det.

På något märkligt vis gör det mer ont att jag inte kan se mina syskon längre än att jag aldrig har sett varken Daniel eller Jens och antagligen aldrig kommer få veta hur min son ser ut.
det är konstigt.
Jag sörger mer att jag inte kan cykla längre än vad jag gör över att jag aldrig kommer kunna köra bil.

Men kanske är det inte så konstigt för visst är det lättare att sörga det man haft och det man vet något om, än det man inte känner till?

Här kommer et vanligt samtal ang min synskada, vet inte hur många sånna här dialoger jag haft:
-Ser du ingenting alls, är du helt blind?
-Nej, jag ser inte något.
-Inte ens skuggor? Lite siluetter, ljus?
-Nej, inget
-Du är helt blind alltså. Har du alltid varit sån?
-Nej, förlorade synen när jag var tolv år på grund av en sjukdom, barnreumatism heter den.
-så hemskt!
-Men du har iallafall sett, tänk dem som alltid varit blinda, de vet ju ingenting. det måste vara bättre att ha sett någon gång ju, du vet ju hur färgen röd ser ut tex.
-Och tänk, jag hade ju absolut hellere varit blind än döv, tänk och inte kunna höra liksom. Eller hur, det vore väl jättehemskt?

Beroende på hur mitt humör är så svarar jag lite olika för jag kan ju hålla med, delvis.
Ja, jag är absolut mycket hellre blind än döv. Frågar du däremot en döv är jag nästan helt säker på att hon väljer att vara döv.
Detta, självklart inte,  för att något av alternativen är speciellt önskvärda utan för att jag vet hur det är att vara blind och hon vet hur det är att vara döv. det man känner till är inte lika läskigt som det man inte vet något om. Så är det med det mesta,eller hur?
Dessutom vet jag att personen som säger detta till mig vill trösta mig, därför börjar jag ingen diskution, det är onödigt och jag vill inte värka otacksam och bitter... :)
Hon vill också få mig att rycka upp mig när hon säger att du har ju iaf sett, det måste vara bättre än att vara född blind.
Men där håller jag inte med henne. Att jag iaf vet hur färgen röd ser ut, vad hjälper det mig nu.
Rent praktiskt är det bra att ha koll på vilka färger som passar med varandra, när man ska sätta på sig kläder, eller välja kläder till sitt barn. Men mer än så är det inte och det går ju att lära sig. Jag vet vilka kläder som passar ihop. Det får vi lära oss, på samma sätt.
Så faktiskt, kanske är det att föredra att vara född utan syn än att bli blind under tidens gång. Kanske är det rent av svårare att anpassa sig, om ni förstår hur jag menar?
Jag brukar lite skämtsamt säga att jag är en dålig blind, för det är jag. Jag är inte så kaxig och framåt som många barndomsblinda är.
Jag förlorade min syn i början av tonåren och det kanske satte sina spår. Men sedan är vi olika personer också självklart.

Men har man haft något och misst det får man leva med sorgen. Trots att jag ville bli blind det senaste året som seende så är det klart att innerst inne ville jag inte det. Jag var bara så trött, efter 15 ögonoprationer på fem år och en ständig ovishet.
Jag gråter nästan aldrig över min synskada. det har jag kanske gjort fem gånger under de här 20 åren. Men det är nog mycket för att jag är oerhört snabb med att skuffa bort tankarna, för vad är det för nytta med det., kommer ju knappast se bättre av det liksom.
då sörger jag hellre vad reumatismen gör med mig och hur den påverkar mig och mina drömmar.

Men Men Men
men vet ni, nu kommer jag tala emot mig själv.
Jag är så tacksam över de åren jag fick se. Oavsett hur ont det gör då och då så vill jag aldrig byta bort den tiden.

så ja, det är nog trots allt bättre att ha fått se än att aldrig ha gjort det... :)
Om man nu tvunget måste jämföra.. eller rättare sagt, om jag nu måste göra det.
Fin kväll till er.

Familjen

Vi är ju inne i semestertider nu, Daniel har nästan två veckor kvar av sin och det är skönt.
Har väl tänkt oss några småutflykter under den tiden, men lite är beroende av väder så vi får se när det blir av. I och med att Daniel jobar fyra dagar och är ledig tre så har vi ju rätt gott om tid att hitta på grejer när han är ledig från jobbet också så vi låter väderprognoserna styra lite nu, hur mycket man nu kan lita på dem.

Sedan vi kom hem från Turkiet har vi tagit det lungt, minst sagt. först igår åkte vi in en vända till Halmstad. Lillebror har kommit hem under sin sista semestervecka och självklart får man passa på att åka och krama honom DÅ.

Han var så glad igår när vi sågs och hela mitt hjärta bara fylldes av glädje. Tror det är flickvännen från finland som gör detta med honom. Gillar tjejen skarpt tack vare det, fast jag inte ens träffat henne än... :)
Underbart att se någon man älskar må så bra.

Iförmiddas kom vår goa och snälla granne in med nybakad vetebröd till oss.
dagen kan knappast börja på ett bättre sätt. Trots att jag hade riält ont imorse när jag vaknade, beror säkert på väderomslaget, så liksom försvann värken när jag hörde hennes glada röst och kände doften av vetebrödet... :)
Goa människor finns det gott om.

På eftermiddagen for vi in till mamma och pappa för middag.
Jag hade hela familjen runt mig och det var några toppentimmar. Båda mina syskon plus Lovisas blivande man och föräldrarna.
Jättegod mat bjöd pappa på och sedan var det en massa lek med Jens. speciellt moster och morbror busade med honom. Jens kunde inte ens sluta leka för att gå på toan så han fick ont i magen. Fick dra in honom på toan så han fick lätta på trycket. :) Sedan, full rulle igen.

Jens somnar sent på kvällarna nu och sover länge på morgonen. Idag vaknade han halvtio. Antagligen är vi kvar lite i den turkiska tiden, de är en timme före där. Men det gör inget, skönt att få sovmorgon.

Godnattkram

Midsommarhelgen

Har kommit och snart gått.
För min del har den varit mycket bra, speciellt om man jämför med förra då jag låg däckad i någon slags halsinfektion.

Vi började midsommaraftonen med att åka hem till min svärmor som fyllde 70 år. Hon var verkligen glad och hon började gråta när Jens,jag och mina föräldrar stod i dörröppningen och sjöng ja må hon leva... :)
det var trevligt och jag åt så magen stod för sig själv ungefär... Hon bjöd på mycket gott vill jag lova.

Vid tvåtiden kom min syster och hennes sambo för att hämta Jens och mig.Vi gick till Galgberget för att dansa runt stången. Det blev väl lite si så där med dansandet, vi fyra bildade en egen ring och stutsade runt.
Men kul var det verkligen och jag skrattade så min kopp kaffe som jag hade i handen skvimpade över.
Nej, självklart dansade jag inte med en kopp kaffe i handen, utan detta hände sedan när jag och Tobbe satt och pratade medan Jens och Lovisa lekte. Jisses, min svåger har underbar humor. :)

Sedan for vi hem till mamma och pappa och det blev underbart god mat. Ja, på kvällen stod magen för sig själv åter igen.

Helgen har varit riktigt bra och skön.
Jens har haft det roligt, speciellt då moster kommit för att hälsa på.

Nu är vi trötta och Daniel kommer hem från sitt långa pass inom en timme.
Våra tre lediga dagar börjar snart.
Imorgon blir det trackbyte och även lite fler sjukhusbesök är inplanerade under veckan.

Daniel har ett pass kvar sedan har han tre veckors semester. Vi börjar vår semester med att åka till Turkiet.
Nej, jag tror inte vi kommer frysa där nere... :)

Godnatt på er.
Kram

Tragedier

Tragedin kan drabba vem som helst.
Det är inget man kan skydda sig mot egentligen. Är olyckan framme, sjukdomen drabbar dig eller någon du älskar, naturkatastrofen slår till, för att inte glömma alla krig som drabbar massor av människor, ja, då är det inget man som enskild person på något vis kunnat skydda sig mot.
Det drabbar, det slår och det raserar.

Förra söndagen försvann en 25-årig man här i Halmstad. Han gick från en kompis och skulle hem till sina nära. Men han kom aldrig fram och man hittade senare hans cykel.
Familjen och många många andra har sökt efter mannen.

Hans bror, som är en av  min lillebrors bästa vänner, gjorde en efterlyssning via fb och många har tack vare det självklart engagerat sig och varit ute och sökt.

Efter dagar av letande hittade man tillslut fler av hans ägodelar och mycket tyder på att han simmat ut i havet för att inte återvända.
Brodern till mannen som försvann skriver nu på fb att hans älskade bror simmat ut i det blå och att de aldrig mer får se honom.

Sorg, det finns inga ord.
Jag skickar all min kärlek  och styrka till familjen, precis som jag vet att väldigt många andra gör.
Tänk om man kunde lyfta andras smärta, bara för en stund, men inte ens det går.
Kram


Upp och ner

Nu har det väl passerat ungefär en vecka sedan jag skrev senast.

Helgen var riktigt bra.
På lördagen tog jag och Jens det lugnt på förmiddagen sedan åkte vi hem till min syster. Det var en jättemysig eftermiddag med jordgubbar och massa lek. Jens klättrade i träd för första gången. :) Lovisa och Tobbe har riktigt fina klätterträd i sin trädgård, blev rätt sugen själv. men tänkte att, jag iaf kan låta bli att utsätta mina höftproteser just för trädklättring... Tänker inte alls på dem (höftproteserna) i vanliga fall och gör antagligen en hel del jag inte borde, men de är ju så fantastiskt bra så jag tänker helt enkelt inte på dem.
Nu är det ju som så att min syster är sjukgymnast så när jag är med henne skärper jag mig lite. :) La upp ett kort på Fejan en gång, där jag cyklar runt på Jens trehjuling. det såg min syster förståss och jag fick en liten kommentar om höftvinklar, proteser och sånt. Heheh

Jaja, hur som, eftermiddagen var kanon.
På söndagen for jag och Jens in till stan igen för att träffa farmor denna gång, Jens farmor alltså.
Vi tog en fika tillsammans och sedan gick vi till Pippi-lekplatsen. Farmor vilade på en bänk medan jag och Jens for runt som små skottspolar från den ena grejen till den andra. Jens är så duktig när vi är där, för han tar mig vid handen och går mellan grejerna.
Han är en speciell kille min unge och det är så roligt att han gör det så naturligt utan att gnälla. Den tiden kommer säkert den också,men nu går det automatiskt.
Vi var där två timmar sedan var vi slut både Jens och jag.
Farmor var väl typ piggast. Haha

I måndagskväll fick Jens hög feber, över 39 grader.
mamma jag mår illa sa han när han vaknade till.
Okej, då går vi till toan. Han höll sig och spydde lite i toaletten.
Han har inte mått illa sedan dess så jag tror det berodde på den höga febern och medicinen han precis fick.
Han hade feber igår också och inatt med. Men idag är han feberfri och på världens spralligaste humör...
så imorgon blir det en sväng till dagis om det inte blir feber nu ikväll.

Jag sov ingenting natten till tisdagen av någon anledning, somnade halvsex och var död när klockan ringde 07.20. Messade min ledsagare och talade om att jag hoppar över träningen.
Hoppas på fredag istället.
Någon som vet om det varit fullmåne nu?

fick ett mail från min halsläkare i Lund i måndags. Jag mailade honom på söndagen för att förklara varför jag inte hört av mig under hela våren. Han ringde mig och lämnade ett meddelande innan påsk men jag hörde inte av mig av olika anledningar.
Iaf blev jag så glad och lättad över hans svar och nu har vi en liten plan även om den ser oviss ut, men en plan är ju en plan och alltid bra att ha.
Han är kanon!

Detta blev ett långt inlägg. får försöka skriva lite oftare istället. :)

En liten rad om min hälsa bara..
Lederna har av någon anledning blivit rätt kassa igen. De senaste dagarna har faktiskt varit jobbiga. framförallt händerna är skit. blir på så enormt dåligt humör när de bråkar med mig.
för de gör ont hela tiden och när jag stöter till saker, vilket jag gör ofta, jag är ju blind ni vet.. Så går det blixtar av smärta rätt upp i huvudet.  Jaja, det går över.

Nu stopp för denna gång.
Kram!

Dagens klantskalle

Vi har haft tre mysiga dagar tillsammans, imorgon går Daniel på sitt pass igen.

Idag har jag varit hos tandläkaren, inga konstigheter utan bara en kontroll. Allt såg bra ut och det tackar vi för.
Jag känner ingen räddsla för att gå till tandläkaren, vet att det är många som gör det. Beror kanske på att jag aldrig varit med om något obehagligt där. har nog haft två hål i mitt liv och det som varit jobbigt då är att jag inte kan gapa så mycket. Det gör ont i käkarna och vi får ta pauser då och då. Men det är mest tandläkaren som har problem, med att komma åt.

Annars då?
Lugna gatan.

Jag stod för dagens klantskalle igår, om det nu finns någon sån? Hur som, jag har annars uppfunnit den mycket hedervärda titeln, men har inte tänkt ta på mig rollen igen, inom den närmsta tiden iaf.

Jag och Daniel tog oss en fika, på ett av halmstads finare fik såklart. Skriver inte såklart på grund av att vi brukar spendera våra fikastunder på stans finare ställen utan för att det var när vi nu var på ett sådant place som jag självklart skulle krönas till dagens klantskalle.

Vi möttes av en sur tant som stod och tog betalt. Gladare blev hon inte när vi halade fram vår rabattkupong, jodå, där kom anledningen till besöket. :)
Vi valde en varsin god macka, Danne tog en kaffe och jag tog en stooooor latte. Love latte, ju större ju bättre liksom.
Vi började med att utmärka oss på en gång genom att flytta från bord till bord, det Danne tagit passade nämligen inte mig... Hmm

sedan började vi prata och jag pratade, pratade och vifftade. Vifftade den sstooora latten rätt ner i knät på mig själv.
Jäklar vilken chock.
Jäklar vad tyst det blev på folket och på mig.
Hörde bara en djup suck från min käre make.
Sedan började jag och Danne skratta lite hysteriskt, de övriga gästerna tog upp sina samtal igen.

skönt var det inte och fy vad kallt kaffe luktar illa.
Klänning, bh, trosor och skor var blöta som katten, ja magen och benen också. :)

Men jag åt upp min macka, hade på sätt och vis ingen lust alls att resa på mig.
Hoppades att de övriga gästerna skulle gå,men det gjorde dem inte såklart. ;)
Tillslut fick jag helt enkelt bita ihop, klistra på ett leende och greppa käppen.
Nämen, oj, var det en blind,jaja, då förstår vi. Inte lätt när man inte ser någonting. tänk själva, inte kunna se glaset, inte se sin egen mun... och inte se sina egna händer. Vad annat kan man vänta?  Tänk själva.
så tänkte jag att de övriga gästerna tänkte och sa när jag gått därifrån.
Fördomsfull,jag??
Skojar ni. ? ;)

Kram goa ni.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0