Energi
Idag har jag en grym träningsvärk, tjohooo
Det känns lite här och där så träningen igår tog ordentligt. När jag hostar, vilket jag inte gör så ofta tack och lov, så gör det ont i magen. Jaja, träningsvärk är inte fel.
Vi har en lugn dag här. Daniels sista lediga dag innan han går på sitt pass igen. det är hemskt vad tiden rinner iväg.
Imorgon är det studiedag på Jens förskola, det hade jag glömt bort. Funderar på vad vi ska hitta på, han och jag. Det ska eventuellt bli fint väder så funderar lite på att åka hem till mamma en sväng.
Vi får väl se.
Jag känner mig full av energi, inte så där trött som jag ofta är annars på grund av värk eller infektion.
Det är skönt att känna så här och jag njuter.
Jag har precis läst ut en bok av Peter James, Ett snyggt lik. Gillar hans böcker, de är spännande.
Nu har jag en Anna Jansson som ligger på tur. Har sparat på den ett bra tag. det är hennes senaste och jag gillar verkligen hennes kriminalserie om Maria Vern.
annars har jag det rätt tunnt på boksidan, någon som har några boktips att dela med sig av? :)
Tar tacksamt emot det.
Jahapp, det var ett inlägg om ingenting alls, men så kan det bli ibland. :)
Ha en fin onsdag, goa ni.
Kram
Det känns lite här och där så träningen igår tog ordentligt. När jag hostar, vilket jag inte gör så ofta tack och lov, så gör det ont i magen. Jaja, träningsvärk är inte fel.
Vi har en lugn dag här. Daniels sista lediga dag innan han går på sitt pass igen. det är hemskt vad tiden rinner iväg.
Imorgon är det studiedag på Jens förskola, det hade jag glömt bort. Funderar på vad vi ska hitta på, han och jag. Det ska eventuellt bli fint väder så funderar lite på att åka hem till mamma en sväng.
Vi får väl se.
Jag känner mig full av energi, inte så där trött som jag ofta är annars på grund av värk eller infektion.
Det är skönt att känna så här och jag njuter.
Jag har precis läst ut en bok av Peter James, Ett snyggt lik. Gillar hans böcker, de är spännande.
Nu har jag en Anna Jansson som ligger på tur. Har sparat på den ett bra tag. det är hennes senaste och jag gillar verkligen hennes kriminalserie om Maria Vern.
annars har jag det rätt tunnt på boksidan, någon som har några boktips att dela med sig av? :)
Tar tacksamt emot det.
Jahapp, det var ett inlägg om ingenting alls, men så kan det bli ibland. :)
Ha en fin onsdag, goa ni.
Kram
Inte som jag ville
Nej, valresultatet blev inte alls som jag ville ha det. Alliansen vid makten fyra år till är ju tråkigt bara det, men det värsta är ju att SD tog sig in i riksdagen.
Trots att opinionsundersökningarna visade på detta hela tiden så trodde jag innerst inne att det inte skulle bli så illa.
Jaja, nu är det som det är och vi får hoppas det blir till det bästa...
Jag kände mig ledsen och avslagen igår.
Usch, inte kul alls detta.
Igår var jag på min kära yoga och det är verkligen helt underbart.
idag var jag och tränade och det kändes verkligen kanon i kroppen. Jag har inte tränat på tre veckor men det kändes inte, snarare tycker jag att jag är i bättre form idag än vad jag var när jag tränade senast.
Det känns på något vis som jag tränat upp mina lungor. Jag andas djupare och får mer syre i kroppen. det tackar jag yogan för. vet inte om det är så eller om det bara är inbilldning. Skit samma i så fall, bra känns det hur som helst och det är ju det viktiga. :)
Hela jag känns stark och på hugget. vet inte vad som är i görningen men helt klart kan jag konstatera att smärta, värk, trötthet, infektioner tar på en oerhört mycket och när mycket av det försvinner känns det som något fattas. ;)
Nädå, det känns fantastiskt trevligt helt enkelt.
Känner ni till Gojibär? Det äter jag nu, de ska bla göra en mer motståndskraftig mot bakterier och virus. De är bra för väldigt mycket mer.
De plus min fläderextrakt stoppar jag i mig och hoppas på det bästa inför hösten. :)
Nu, kaffe och Peter James.
Ta hand om er!
Kram
Spänd
Så är valdagen här då. Det är alltid en dag som gör mig glad, jag älskar att rösta.
Nu har jag i och för sig redan lagt min röst, det gjorde jag för två veckor sedan och jag är mycket nöjd med mitt val.
Själv tycker jag att valrörelsen tagit sig mot slutet, trodde den aldrig skulle komma igång, men de två senaste veckorna har varit bra och två tydliga alternativ ligger framför oss, så känner jag.
Jag är mycket spänd. Jag tycker alltid valvakor är roliga, brukar tex kolla på USA:s. det är något speciellt med dem. Men den här gången känns det extra spännande. Dels för att det ser jämt ut och dels för att det som sagt känns som att Sveriges kommande väg hänger mycket på det här valet. vilket samhälle vill vi ha, vad är det som är viktigt och vilken syn har vi på våra medmänniskor.
Jag har sedan slutet av tonåren varit mycket intresserad av politik och samhällsfrågor. Men jag har aldrig varit med i något parti, eller engagerat mig på något praktiskt sätt.
Jag har mest tyckt.
Nu har jag dock gått med i ett parti och vi får se om jag så småning om kommer försöka engagera mig i det.
det känns kul.
Japp, det blir en spännande kväll.
Jag och Jens ska åka hem till mina föräldrar i eftermiddag och så valvakar vi där. Daniel kommer dit efter jobbet.
Vad gillar ni att rösta?
Jag hoppas det blir ett stort valdeltagande, det känns som att det skulle kunna bli det.
Ta vara på er rättighet/skylldighet och gå och rösta! :)
Kram goa ni.
Nu har jag i och för sig redan lagt min röst, det gjorde jag för två veckor sedan och jag är mycket nöjd med mitt val.
Själv tycker jag att valrörelsen tagit sig mot slutet, trodde den aldrig skulle komma igång, men de två senaste veckorna har varit bra och två tydliga alternativ ligger framför oss, så känner jag.
Jag är mycket spänd. Jag tycker alltid valvakor är roliga, brukar tex kolla på USA:s. det är något speciellt med dem. Men den här gången känns det extra spännande. Dels för att det ser jämt ut och dels för att det som sagt känns som att Sveriges kommande väg hänger mycket på det här valet. vilket samhälle vill vi ha, vad är det som är viktigt och vilken syn har vi på våra medmänniskor.
Jag har sedan slutet av tonåren varit mycket intresserad av politik och samhällsfrågor. Men jag har aldrig varit med i något parti, eller engagerat mig på något praktiskt sätt.
Jag har mest tyckt.
Nu har jag dock gått med i ett parti och vi får se om jag så småning om kommer försöka engagera mig i det.
det känns kul.
Japp, det blir en spännande kväll.
Jag och Jens ska åka hem till mina föräldrar i eftermiddag och så valvakar vi där. Daniel kommer dit efter jobbet.
Vad gillar ni att rösta?
Jag hoppas det blir ett stort valdeltagande, det känns som att det skulle kunna bli det.
Ta vara på er rättighet/skylldighet och gå och rösta! :)
Kram goa ni.
Lugna gatan
Här hos mig har det varit en mycket lugn dag. Jens lämnade jag på dagis vid nio. Stod i tjugo minuter och väntade på att någon av personalen skulle komma. Jens sprang fram och tillbaka, mellan mig och något rum, men jag hörde honom aldrig säga hej till någon. Eftersom jag har väldigt nära till dagis, pussade jag Jens hejdå och så ringde jag dit direkt när jag kommit hem för att se om de sett Jens... :) De blev väldigt glada att jag hörde av mig. Känns ju inte så tryggt för mig att lämna honom och inte veta om någon har förstått att han är där, så självklart ringde jag. Jens har ju bytt till en annan avdelning, det är en annan byggnad som är mycket större än den han gick på tidigare. Jag hittar inte där så det är svårt för mig att springa omkring och leta.
Men de hade tydligen sett mig när jag gick och Jens var i trygga händer.
Jag fixade lite här hemma, sedan satte jag mig i soffan med en kopp kaffe, en bok och tände ett doftljus.
När Jens får syn på mig när jag kommer för att hämta honom, rusar han fram och slänger sig i min famn. Det är så härligt!
Det är så roligt att hämta honom och det går mycket bra att lämna nu också.
Nu när det är större barn får jag fler frågor ang min käpp och ang min track.
Det är roligt.
Någon gång kanske jag ska försöka komma dit och informera lite, ta med några roliga hjälpmedel osv. fast det kanske skulle passa bättre i en sexårsgrupp, jag vet inte. Man ska verkligeninte underskatta barn, de är så mycket mer kkloka och förståndiga än vad man tror.
Jens var ute en sväng och lekte med de äldre barnen igen, det var länge sedan sist. Jag stod och hade koll på dem. Men jag vet inte, så kul verkar de inte ha. Mest bus mot varandra och Jens som är liten råkar ju mest ut för dem tycker jag.
Det var två grabbar och de lyfte visst upp Jens i armarna och benen för att hissa honom. Jens blev jätteledsen och jag fick gripa in.
Sedan stack dem och Jens väntade tålmodigt på att de skulle komma tillbaka,men de gick in någonstans.
Jens kom in till mig och var väl egentligen lika nöjd för det.
Imorgon blir det nog lugnt igen tror jag. Jag har inte tränat på ett tag eftersom min ledsagare är bortrest, hoppas dock det blir något nästa vecka för jag saknar både träningen och henne väldigt mycket.
Nu är jag ju så bra i både leder och hals dessutom så jag är verkligen i bra träningsform. :)
Nej, dags att fortsätta lyssna på debatten.
Ibland blir man lite trött på deras tjat och smutskasstning men ändå är det intressant.
Godnatt och kram till er.
Men de hade tydligen sett mig när jag gick och Jens var i trygga händer.
Jag fixade lite här hemma, sedan satte jag mig i soffan med en kopp kaffe, en bok och tände ett doftljus.
När Jens får syn på mig när jag kommer för att hämta honom, rusar han fram och slänger sig i min famn. Det är så härligt!
Det är så roligt att hämta honom och det går mycket bra att lämna nu också.
Nu när det är större barn får jag fler frågor ang min käpp och ang min track.
Det är roligt.
Någon gång kanske jag ska försöka komma dit och informera lite, ta med några roliga hjälpmedel osv. fast det kanske skulle passa bättre i en sexårsgrupp, jag vet inte. Man ska verkligeninte underskatta barn, de är så mycket mer kkloka och förståndiga än vad man tror.
Jens var ute en sväng och lekte med de äldre barnen igen, det var länge sedan sist. Jag stod och hade koll på dem. Men jag vet inte, så kul verkar de inte ha. Mest bus mot varandra och Jens som är liten råkar ju mest ut för dem tycker jag.
Det var två grabbar och de lyfte visst upp Jens i armarna och benen för att hissa honom. Jens blev jätteledsen och jag fick gripa in.
Sedan stack dem och Jens väntade tålmodigt på att de skulle komma tillbaka,men de gick in någonstans.
Jens kom in till mig och var väl egentligen lika nöjd för det.
Imorgon blir det nog lugnt igen tror jag. Jag har inte tränat på ett tag eftersom min ledsagare är bortrest, hoppas dock det blir något nästa vecka för jag saknar både träningen och henne väldigt mycket.
Nu är jag ju så bra i både leder och hals dessutom så jag är verkligen i bra träningsform. :)
Nej, dags att fortsätta lyssna på debatten.
Ibland blir man lite trött på deras tjat och smutskasstning men ändå är det intressant.
Godnatt och kram till er.
Viktiga grejer
Jag sitter med utfrågningen av Alliansen på fyran i bakgrunden.
Det är mycket tankar om valet och de kommande fyra åren som snurrar runt, antagligen inte bara i mitt huvud.
Jag ska väl inte skriva om politik så mycket även om jag själv anser att det är otroligt viktigt och något som påverkar allas vårt liv.
Sticker inte under stolen med att jag själv verkligen, av hela mitt hjärta, hoppas på en ny regering och jag hoppas lika mycket att sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.
Japp, från mitt håll sett ser det inte så väldigt ljust ut just nu, varken vad det gäller det ena eller det andra.
Men, jag är en människa med mycket hopp och tro inom mig så, jag hoppas och tror. :)
Idag har jag varit på Thaimassage, det var helt sagolikt skönt och det måste göras om snart. Jag har aldrig testat det förut så det var väldigt spännande. Jag har varit på massag hos en sjukgymnast en gång tidigare, det här var lite mer hårdhänt och tjejen använde olika punkter som hon tryckte på. När jag kom fick jag först ett fotbad och en kopp te. Massage av fötterna och sedan fick jag gå in i ett rum där själva oljemassagen ägde rum.
Yoga har jag ju börjat med också och jag går en timme varje måndagkväll. det är verkligen något för mig och det kände jag redan på en gång.
Jag går något som heter medicinsk yoga och det bygger mycket på långsam djup andning, rörelser som deltagaren anpassar efter sin egen förmåga, meditation och avslappning.
Jag tror på detta och ser fram emot mina måndagskvällar. :)
Fick en jättefin yogamatta av min käre make igår. Hihi
Annars?
Remicade och de två kortisonsprutor jag fick i onsdags har verkligen gjort stor nytta och jag har kunnat sluta med en värkmidicin som jag tagit regelbundet under lång tid nu. Hoppas jag klarar mig ett bra tag utan den, vore trevligt.
annars är det lugnt här.
Imorgon är vi lediga alla tre och har inget inplanerat, känns toppen och det ska bli skönt att få mysa ihop tillsammans med mina grabbar. På torsdag går daniel på sitt pass igen. det är hemskt vad veckorna rusar fram. men imorgon är det onsdag och då ska vi njuta. :)
Nu får jag lyssna lite på politikerna igen. Haha
Godnatt och stor kram!
Det är mycket tankar om valet och de kommande fyra åren som snurrar runt, antagligen inte bara i mitt huvud.
Jag ska väl inte skriva om politik så mycket även om jag själv anser att det är otroligt viktigt och något som påverkar allas vårt liv.
Sticker inte under stolen med att jag själv verkligen, av hela mitt hjärta, hoppas på en ny regering och jag hoppas lika mycket att sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.
Japp, från mitt håll sett ser det inte så väldigt ljust ut just nu, varken vad det gäller det ena eller det andra.
Men, jag är en människa med mycket hopp och tro inom mig så, jag hoppas och tror. :)
Idag har jag varit på Thaimassage, det var helt sagolikt skönt och det måste göras om snart. Jag har aldrig testat det förut så det var väldigt spännande. Jag har varit på massag hos en sjukgymnast en gång tidigare, det här var lite mer hårdhänt och tjejen använde olika punkter som hon tryckte på. När jag kom fick jag först ett fotbad och en kopp te. Massage av fötterna och sedan fick jag gå in i ett rum där själva oljemassagen ägde rum.
Yoga har jag ju börjat med också och jag går en timme varje måndagkväll. det är verkligen något för mig och det kände jag redan på en gång.
Jag går något som heter medicinsk yoga och det bygger mycket på långsam djup andning, rörelser som deltagaren anpassar efter sin egen förmåga, meditation och avslappning.
Jag tror på detta och ser fram emot mina måndagskvällar. :)
Fick en jättefin yogamatta av min käre make igår. Hihi
Annars?
Remicade och de två kortisonsprutor jag fick i onsdags har verkligen gjort stor nytta och jag har kunnat sluta med en värkmidicin som jag tagit regelbundet under lång tid nu. Hoppas jag klarar mig ett bra tag utan den, vore trevligt.
annars är det lugnt här.
Imorgon är vi lediga alla tre och har inget inplanerat, känns toppen och det ska bli skönt att få mysa ihop tillsammans med mina grabbar. På torsdag går daniel på sitt pass igen. det är hemskt vad veckorna rusar fram. men imorgon är det onsdag och då ska vi njuta. :)
Nu får jag lyssna lite på politikerna igen. Haha
Godnatt och stor kram!
Nya tag
Era underbara och fina kommentarer ger mig verkligen styrka och jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på dem.
satt igårkväll och läste igenom alla på en gång och tårarna började rinna. Det är fantastiskt att få känna äkta medkänsla så där.
Tack ska ni ha! Ni är guld värda allihop.
beslutet att avstå från operation och istället göra det bästa av ett liv med track har varit grymt svårt som ni förstår, ni som följt alla mina duster med dessa förbaskade infektioner.
Jag grubblar fortfarande, om jag fattat rätt beslut, men det känns så och min familj, Daniel, föräldrar och syskon stöttar mig i det.
som sagt, förhoppningsvis kommer det en bättre chans för mig sedan.
Nästa steg är nu att gå ner en storlek i track. jag har en sjua nu och nästa gång jag ska byta tracken, den 4 oktober, då ska vi testa att gå ner till en sexa. Ett realistiskt mål, enligt specialisten i lund, är att komma ner till en femma.
Igår var jag på Spenshult, dags för både Remicade-dropp och läkarbesök. Jag är verkligen glad i min reumatolog. Från början verkade hon rätt sträng och lite kall men för varje gång jag träffar henne tycker jag mer och mer om henne. Fast vi pratadeom mycket allvarliga saker igår så skrattade vi jättemycket också.
Hon är toppen helt enkelt.
Jag fick även två kortisonsprutor, en i vaje knä.
Idag känner jag mig som en helt annan människa. Har haft väldigt mycket värk den senaste tiden, så fort jag råkat snudda i med händerna, vilket jag gör rätt ofta när jag känner mig fram, har jag varit nära att skrika högt och tårarna har kommit på ren reflex.
Knäna har varit svullna och väldigt svåra att böja, ont har dem gjort också förståss.
Men som sagt, idag är jag en lite sprattelgumma. Eller ja, sprack nu eftersom jag tog i för mycket men stor skillnad är det. :)
I fredags hade jag en mycket god vän här, tillsammans med hennes fina barn. en tjej som är en månad äldre än Jens och en liten Prins på fyra månader. Underbart var det och jag fick prata av mig mycket om mina tankar.
Härligt att få hålla den lille prinsen också även om han föredrog sin mamma, hmmm konstigt... ;)
Men de stunderna jag hade honom i famnen var det sagolikt.
Jag har precis hämtat min Gosros från dagis och snart ska vi ta en färdtjänst hem till mina föräldrar för att fira min så högt älskade pappa som fyller 63 år idag.
Jag älskar dig pappa, det finns ingen som du!
annars då?
Livet knallar och jag har otroligt mycket tankar i mitt huvud just för tillfället. Självklart gäller det tracken men jag måste försöka lägga det bakom mig nu.
Det är som det är.
En underbar sak hände mig idag. Messade med en av mina fina vänner som jag lärt känna här ifrån bloggen. vi skickade många mess fram och tillbaka. Plötsligt ringer telefonen och där är hon. Min underbara vän från Timrå.
Vi har aldrig pratats vid pär telefon innan så det var verkligen skoj att höra hennes röst.
Nu har vi pratat så nu är det säkert lättare att ringa nästa gång. Jag är alltid lite nervös för sånt där. :)
Nepp, nu lite mellanmål till Jens och sedan ska vi packa ihop oss.
Kram!
satt igårkväll och läste igenom alla på en gång och tårarna började rinna. Det är fantastiskt att få känna äkta medkänsla så där.
Tack ska ni ha! Ni är guld värda allihop.
beslutet att avstå från operation och istället göra det bästa av ett liv med track har varit grymt svårt som ni förstår, ni som följt alla mina duster med dessa förbaskade infektioner.
Jag grubblar fortfarande, om jag fattat rätt beslut, men det känns så och min familj, Daniel, föräldrar och syskon stöttar mig i det.
som sagt, förhoppningsvis kommer det en bättre chans för mig sedan.
Nästa steg är nu att gå ner en storlek i track. jag har en sjua nu och nästa gång jag ska byta tracken, den 4 oktober, då ska vi testa att gå ner till en sexa. Ett realistiskt mål, enligt specialisten i lund, är att komma ner till en femma.
Igår var jag på Spenshult, dags för både Remicade-dropp och läkarbesök. Jag är verkligen glad i min reumatolog. Från början verkade hon rätt sträng och lite kall men för varje gång jag träffar henne tycker jag mer och mer om henne. Fast vi pratadeom mycket allvarliga saker igår så skrattade vi jättemycket också.
Hon är toppen helt enkelt.
Jag fick även två kortisonsprutor, en i vaje knä.
Idag känner jag mig som en helt annan människa. Har haft väldigt mycket värk den senaste tiden, så fort jag råkat snudda i med händerna, vilket jag gör rätt ofta när jag känner mig fram, har jag varit nära att skrika högt och tårarna har kommit på ren reflex.
Knäna har varit svullna och väldigt svåra att böja, ont har dem gjort också förståss.
Men som sagt, idag är jag en lite sprattelgumma. Eller ja, sprack nu eftersom jag tog i för mycket men stor skillnad är det. :)
I fredags hade jag en mycket god vän här, tillsammans med hennes fina barn. en tjej som är en månad äldre än Jens och en liten Prins på fyra månader. Underbart var det och jag fick prata av mig mycket om mina tankar.
Härligt att få hålla den lille prinsen också även om han föredrog sin mamma, hmmm konstigt... ;)
Men de stunderna jag hade honom i famnen var det sagolikt.
Jag har precis hämtat min Gosros från dagis och snart ska vi ta en färdtjänst hem till mina föräldrar för att fira min så högt älskade pappa som fyller 63 år idag.
Jag älskar dig pappa, det finns ingen som du!
annars då?
Livet knallar och jag har otroligt mycket tankar i mitt huvud just för tillfället. Självklart gäller det tracken men jag måste försöka lägga det bakom mig nu.
Det är som det är.
En underbar sak hände mig idag. Messade med en av mina fina vänner som jag lärt känna här ifrån bloggen. vi skickade många mess fram och tillbaka. Plötsligt ringer telefonen och där är hon. Min underbara vän från Timrå.
Vi har aldrig pratats vid pär telefon innan så det var verkligen skoj att höra hennes röst.
Nu har vi pratat så nu är det säkert lättare att ringa nästa gång. Jag är alltid lite nervös för sånt där. :)
Nepp, nu lite mellanmål till Jens och sedan ska vi packa ihop oss.
Kram!
Lördagstankar
Lördag idag och jag och Jens är hemma. Vi brukar annars åka och hälsa på mina föräldrar på lördagar men vi tar det imorgon istället.
Jag kände för att vara hemma och bara ta det lungt.
Är rätt kass i lederna, inflammationerna har blivit fler och större den senaste veckan.
Jag var och tränade igår ändå och kanske får jag betala lite idag för de roliga timmarna, men det är det värt.
Grannpojken var här och ringde på igår men jag lät inte Jens gå ut till honom. Det känns lite taskigt samtidigt som jag har bra skäl till det tycker jag. Jag vill att Jens ska ha kompisar i sin ålder att leka med.
Jag har ju fått höra, när vi varit på utvecklignsamtal, att Jens är otroligt snäll mot andra barn,framför allt mindre. Han bråkar inte och vill hjälpa till. Något han antagligen fått med sig hehmmifrån, vill jag tro iaf, han är ju van att hjälpa mig.
Tänkte iaf jag skulle fråga personalen hur det går för honom med kompisar, nu när han bytt avdelning på förskolan. De sa att det går jättebra. Om Jens själv får bestämma leker han gärna med de två pojkar som flyttade med honom från Grodan,men att de andra barnen gärna vill ha med Jens i sina lekar och han själv är öppen för det. De sa att han är väldigt verbal, jojo, så de äldre barnen tycker inte att det är svårt att förstå honom utan leker gärna med honom.
det känns bra. Jag tycker själv att hans språk, som varit rikt länge nu, har exploderat ännu mer.
Han använder, enligt mig, svåra ord och i rätt sammanhang.
Himla roligt att lyssna på och diskutera med honom :)
Det jag tänker mycket på är att han inte har kompisar som följer med honom hem hit eller som han följer med hem. Jag vet inte om barn i den här åldern brukar göra så. Men jag hoppas för allt i världen att min förbaskade synskada inte
gör så att andra föräldrar drar sig för att ha med Jens att göra, eller snarare att deras barn inte får ha med min unge att göra.
Jag vet, efter 20 år som blind, att räddslor finns det gott om. Påminns om det nästan varje dag och ibland gör det mig helt matt.
Ett exempel.När jag och Jens åker buss, det gör vi typ minst en gång i veckan, så uppträder ett märkligt fenomen, varje gång, jag menar varje...
Jag visar mitt kort för chaufören och håller Jens i handen samtidigt som vi går ner för gången för att leta upp två lediga platser.
Ulrika:
-Är det ledigt här någonstans?
Tystnad
Prassel med tidningar...
Ulrika:
Finns det några lediga platser här?
tystnad....
Ulrika trött och irriterad börjar drämma käppen på de olika stolarna för att se om det är ledigt någonstans och folk börjar skrika...
Nädå, har inte gjort det där sista, än...
Men jag och Jens hittar våra platser till slut.
Så, ja, jag är rädd och orolig för att Jens ska gå miste om kompisar för att föräldrar är rädda för mig. Jag är ju ett monster! Buuu
Jaja, så är det med livet och jag tror väl ändå innerst inne att Jens kommer klara sig riktigt bra trots sin mamma som är som en black om foten.
Ja jisses... :)
Något annat jag kan svammla om när jag ändå är på g?
Nix, kommer inte på något.
Ska till lund på måndag om jag nu inte nämnt det? ;)
Nu lekdags.
Ha en fin lördag.
Kram
Både och...
Den här dagen har varit både bra och ganska så jobbig. Vaknade upp med mycket värk både här och där, mest i övre delen av kroppen, så som fingrar,handleder, ena axeln och ena armbågen.
Två veckor kvar till Remicade, börjar räkna ner nu, eller det har jag gjort ett bra tag men nu känns det iaf lite nära. :)
Förmiddagen var lugn, satt och väntade på att värktabletterna skulle göra nytta och lite hjälpte dem väl, lite.
Vid halvett hämtade jag busungen min.
Han har varit busig idag och väldigt go.
-Jag vill ha dig här mamma säger han och kramar mig hårt.
Så ringer dörrklockan och det är sexåringen som bor granne med oss. Han ringer på och vill leka när han inte har någon annan. Jag är inte så förtjust för han är inte så snäll alla gånger plus att jag verkligen undrar om de har något utbyte av varandra. Jens blir iaf glad men de vill aldrig göra samma saker.
Jag ville de skulle vara ute men efter änträget tjat från båda grabbsen så fick dem komma in... Låter jag elak? ;)
Iaf, som det ska vara, och som jag befarade, blev det värsta livet och alla,jag menar alla grejer rotades fram.
När vi skulle käka sa jag att nu får ni städa upp här för nu ska vi äta och sedan ska Jens bada och sova...
Hör hur det börjar grejas i hallen och ett par skor åker på och sedan kommer en röst:
-Nu går jag hem!
Pang!
Okej, mamma och Jens fick städa.
han är bara sex år, ingen fara men det var inte första gången.
Jaja, så är det väl med allt och jag är bara extra känslig idag kanske.
Nu har jag iaf dammsugit och moppat här för jag hade visst fått in hela sandlådan med. ;)
Hatar sand.
Okej, gnäll...
Jag har kommit med i yogan. Ska bara fixa så jag får hjälp lite innan. Nu ville de att jag skulle ta en privatlektion innan på 480 kr och det känns inte aktuellt. tycker det är bra servic om de erbjuder att hjälpa mig utan kostnad, tar inte lång tid.
Vi får se hur det blir.
Jag fikc ett mail från min reumatolog idag. Jag mailade henne för flera veckor sedan när hon var på semester. Berättade hur jag mådde med halsen och all oro osv. Berättade också om en stor dröm jag har och idag började jag gråta när jag läste hennes svar. Hon var mycket förstående och lovade att stötta mig om jag valde att försöka förverkliga den.
Tänke rinte skriva mer om det nu eftersom inget är bestämt. några av er kanske kan gissa vad det handlar om men det är bara drömmar än så länge.
Lund-besöket hänger över mig men snart är det måndag och då får jag veta. :)
Jo just det, ikväll när jag dammsög upptäckte jag en sak. Jens är inte längre livrädd för den... Han var framme och hjälpte mig.
När släppte det?
Sist han var med när jag dammsög satt han i ett hörn och skakade...
Snart går han nog på toan med. :)
Kram och godnatt!
Två veckor kvar till Remicade, börjar räkna ner nu, eller det har jag gjort ett bra tag men nu känns det iaf lite nära. :)
Förmiddagen var lugn, satt och väntade på att värktabletterna skulle göra nytta och lite hjälpte dem väl, lite.
Vid halvett hämtade jag busungen min.
Han har varit busig idag och väldigt go.
-Jag vill ha dig här mamma säger han och kramar mig hårt.
Så ringer dörrklockan och det är sexåringen som bor granne med oss. Han ringer på och vill leka när han inte har någon annan. Jag är inte så förtjust för han är inte så snäll alla gånger plus att jag verkligen undrar om de har något utbyte av varandra. Jens blir iaf glad men de vill aldrig göra samma saker.
Jag ville de skulle vara ute men efter änträget tjat från båda grabbsen så fick dem komma in... Låter jag elak? ;)
Iaf, som det ska vara, och som jag befarade, blev det värsta livet och alla,jag menar alla grejer rotades fram.
När vi skulle käka sa jag att nu får ni städa upp här för nu ska vi äta och sedan ska Jens bada och sova...
Hör hur det börjar grejas i hallen och ett par skor åker på och sedan kommer en röst:
-Nu går jag hem!
Pang!
Okej, mamma och Jens fick städa.
han är bara sex år, ingen fara men det var inte första gången.
Jaja, så är det väl med allt och jag är bara extra känslig idag kanske.
Nu har jag iaf dammsugit och moppat här för jag hade visst fått in hela sandlådan med. ;)
Hatar sand.
Okej, gnäll...
Jag har kommit med i yogan. Ska bara fixa så jag får hjälp lite innan. Nu ville de att jag skulle ta en privatlektion innan på 480 kr och det känns inte aktuellt. tycker det är bra servic om de erbjuder att hjälpa mig utan kostnad, tar inte lång tid.
Vi får se hur det blir.
Jag fikc ett mail från min reumatolog idag. Jag mailade henne för flera veckor sedan när hon var på semester. Berättade hur jag mådde med halsen och all oro osv. Berättade också om en stor dröm jag har och idag började jag gråta när jag läste hennes svar. Hon var mycket förstående och lovade att stötta mig om jag valde att försöka förverkliga den.
Tänke rinte skriva mer om det nu eftersom inget är bestämt. några av er kanske kan gissa vad det handlar om men det är bara drömmar än så länge.
Lund-besöket hänger över mig men snart är det måndag och då får jag veta. :)
Jo just det, ikväll när jag dammsög upptäckte jag en sak. Jens är inte längre livrädd för den... Han var framme och hjälpte mig.
När släppte det?
Sist han var med när jag dammsög satt han i ett hörn och skakade...
Snart går han nog på toan med. :)
Kram och godnatt!
Ojdå....
Hoppsan, jag bloggar två dagar på raken, inte dåligt... :)
Sent igårkväll gick Daniel av sitt pass och nu har vi tre lediga dagar ihop, eller ja, nu är det ju två dagar kvar då.
På förmiddagen hade jag ett besök hos ortopedkonsulten inbokat. Hon håller på att göra ett par RA-tofflor som det så vackert heter, till mig. Mina fötter har ju blivit rätt dåliga under de senaste åren, har nästan alltid värk i dem, är det inte den ena så är det den andra. Sedan för smärtan med sig att jag också får ont i knäna, felbelastning.
Detta kommer kanske kunna hjälpa mig.
får dem om några veckor.
sedan stack vi och fikade med Daniels mamma, jens fick oss att skratta stup i kvarten med sina roliga kommentarer. :)
Handling sedan och hem.
Jag hade bokat in en tid till Bvc på eftermiddagen. När Jens var på treårskontroll hade hans viktkurva planat ut lite, han hade inte ökat så mycket som den käre lille kurvan ville och sköterskan sa att om vi kände för det kunde vi komma om ett halvår och kolla hur det såg ut då.
det var ingen fara alls men om vi ville som sagt. Jag är ju tyvärr alldeles för nojig med sånt så jag har oroat mig lite. Fast inte så mycket under de senaste månaderna för då har han verkligen ätit bra. Förut var det lite strul med lunchen men nu äter han bra allt som oftast.
Så i torsdags ringde jag och fick en tid som idag.
När han föddes vägde han ju bara 2065 gram och var 46 cm så han har ju aldrig följt den där normalkurvan men alltid sin egen, utom då vid tre år.
Svammel svammel
Det jag ville komma fram till var att han,hör på detta....
Längmessigt har han vuxit från 95 till 98 cm, på ett halvår då.
Viktmessigt ökat från 11,9 kg till 14,3 kg.
Mycket bra enligt alla.
Jag har ju känt att han blivit både längre och tyngre. Han är så fin min lille gosros, alltid har han varit lite liten men propertionerlig.
Som sköterskan sa har han ju inga stora föräldrar att bbrås på heller. Jag med mina ynka 150 cm. fast i och för sig, det är ju kortisonet som gjort det. Jag har många långa i min familj, tex lillebror på närmare 190.
Jaja, nog om detta. dessa kurvor gillar jag egentligen inte heller för så länge barnet mår bra och har energi spelar det väl ingen roll varken vad de väger eller hur långa dem är.
Fick ett mess från min goda vän som var på yogan idag, hon skrev att det var jätteroligt och att det var flera som inte kom så de lär nog höra av sig till mig imorgon. :)
Imorgon ska jag in och byta tracken. får berätta för min halsläkare här i Halmstad att de hört av sig från Lund och att jag ska dit på måndag.
På måndag???
fy fabian, tanken på det gör mig mindre glad men det ska bli skönt när jag väl är där och får höra vad specialisten har att säga mig.
Jag har väl en del att säga honom också, nu när jag tänker efter... ;)
Här blåser och regnar det som katten.
Nu ska jag hoppa ner i ett varmt bad.
Godnatt på er!
Kram
Sent igårkväll gick Daniel av sitt pass och nu har vi tre lediga dagar ihop, eller ja, nu är det ju två dagar kvar då.
På förmiddagen hade jag ett besök hos ortopedkonsulten inbokat. Hon håller på att göra ett par RA-tofflor som det så vackert heter, till mig. Mina fötter har ju blivit rätt dåliga under de senaste åren, har nästan alltid värk i dem, är det inte den ena så är det den andra. Sedan för smärtan med sig att jag också får ont i knäna, felbelastning.
Detta kommer kanske kunna hjälpa mig.
får dem om några veckor.
sedan stack vi och fikade med Daniels mamma, jens fick oss att skratta stup i kvarten med sina roliga kommentarer. :)
Handling sedan och hem.
Jag hade bokat in en tid till Bvc på eftermiddagen. När Jens var på treårskontroll hade hans viktkurva planat ut lite, han hade inte ökat så mycket som den käre lille kurvan ville och sköterskan sa att om vi kände för det kunde vi komma om ett halvår och kolla hur det såg ut då.
det var ingen fara alls men om vi ville som sagt. Jag är ju tyvärr alldeles för nojig med sånt så jag har oroat mig lite. Fast inte så mycket under de senaste månaderna för då har han verkligen ätit bra. Förut var det lite strul med lunchen men nu äter han bra allt som oftast.
Så i torsdags ringde jag och fick en tid som idag.
När han föddes vägde han ju bara 2065 gram och var 46 cm så han har ju aldrig följt den där normalkurvan men alltid sin egen, utom då vid tre år.
Svammel svammel
Det jag ville komma fram till var att han,hör på detta....
Längmessigt har han vuxit från 95 till 98 cm, på ett halvår då.
Viktmessigt ökat från 11,9 kg till 14,3 kg.
Mycket bra enligt alla.
Jag har ju känt att han blivit både längre och tyngre. Han är så fin min lille gosros, alltid har han varit lite liten men propertionerlig.
Som sköterskan sa har han ju inga stora föräldrar att bbrås på heller. Jag med mina ynka 150 cm. fast i och för sig, det är ju kortisonet som gjort det. Jag har många långa i min familj, tex lillebror på närmare 190.
Jaja, nog om detta. dessa kurvor gillar jag egentligen inte heller för så länge barnet mår bra och har energi spelar det väl ingen roll varken vad de väger eller hur långa dem är.
Fick ett mess från min goda vän som var på yogan idag, hon skrev att det var jätteroligt och att det var flera som inte kom så de lär nog höra av sig till mig imorgon. :)
Imorgon ska jag in och byta tracken. får berätta för min halsläkare här i Halmstad att de hört av sig från Lund och att jag ska dit på måndag.
På måndag???
fy fabian, tanken på det gör mig mindre glad men det ska bli skönt när jag väl är där och får höra vad specialisten har att säga mig.
Jag har väl en del att säga honom också, nu när jag tänker efter... ;)
Här blåser och regnar det som katten.
Nu ska jag hoppa ner i ett varmt bad.
Godnatt på er!
Kram
Myssöndag
Jens och jag har en mys-dag. vi bestämde att vi skulle vara hemma idag och bara ta det lungt. Eller ja, lugnt och lugnt, hur lugnt är det med en tre och ett halvtåring? ;)
Mysigt är det hur som helst.
Båda mina grabbar är riält förkylda. Kände mig lite småkass i fredags men det blev bättre igen. Jag trycker i mig fläder och hoppas på det bästa. Om jag nu blir dålig så ska jag ändå till sjukhuset på tisdag för att byta tracken. ;)
Just nu krätsar mina tankar väldigt mycket till en yoga-kurs som jag är mycket sugen på. Jag har länge funderat på att gå en sån kurs men inte vetat vart jag skulle gå den och lite feg har jag varit också för jag vill helst inte gå själv...
Har hört mig för på mitt gym för jag vet att de har yoga där men de var inte alls sugna på att hjälpa mig. Jag behöver gå igenom själva programmet innan så jag kan det rätt hyfsat, då blir det lättare för mig att hänga med. Vill inte slösa med mina ledsagartimmar på det nämligen. Plus att jag kan hänga med, det vet jag, bara jag får lite instruktioner innan.
En kompis till mig messade mig i fredags och berättade att hon skulle börja på medicinsk yoga. Jag mailade de direkt för att höra om de hade möjlighet att hjälpa mig osv. fick ett mycket positivt svar. Nu var det så att själva kursen är fulltecknad men jag står som första recerv. ;)
Hoppas hoppas jag kommer med!
Vore så himla kul och spännande. Vore ett mycket bra kompliment till min träning.
Har hört att yoga kan stärka emunförsvaret och bara det är ju värt allt...
Billigt är det inte men som sagt, det är en sak jag gärna skulle lägga lite pengar på.
Jens har varit så himla gullig och kärleksfull den senaste tiden.
I fredags, även det, kom han fram till mig, gav mig världens största och längsta kram och sa:
-Mamma,jag älskar dig, det är så kul att du är här!
Mitt lille hjärta, det var det finaste jag hört.
Igår var jag och Jens hemma hos mina föräldrar.
Jens var med sin mormor mesta tiden och de har verkligen roligt. Pappa, min alltså, var jätteförkyld och vilade mest.
Jag tog det lugnt jag med...
På kvällen fick vi en underbar nyhet.
Min älskade syster och hennes underbare sambo har förlovat sig efter fem år tillsammans.
de är i New York just nu och där ägde förlovningen rum.
Hoppas på att även bröllopet ska ske där så jag får en anledning att åka dit...
Jaja, ego, jag vet. :)
Nu ska jag gosa eller busa med min son.
Ha ett fint avslut på denna helg.
Kram
Mysigt är det hur som helst.
Båda mina grabbar är riält förkylda. Kände mig lite småkass i fredags men det blev bättre igen. Jag trycker i mig fläder och hoppas på det bästa. Om jag nu blir dålig så ska jag ändå till sjukhuset på tisdag för att byta tracken. ;)
Just nu krätsar mina tankar väldigt mycket till en yoga-kurs som jag är mycket sugen på. Jag har länge funderat på att gå en sån kurs men inte vetat vart jag skulle gå den och lite feg har jag varit också för jag vill helst inte gå själv...
Har hört mig för på mitt gym för jag vet att de har yoga där men de var inte alls sugna på att hjälpa mig. Jag behöver gå igenom själva programmet innan så jag kan det rätt hyfsat, då blir det lättare för mig att hänga med. Vill inte slösa med mina ledsagartimmar på det nämligen. Plus att jag kan hänga med, det vet jag, bara jag får lite instruktioner innan.
En kompis till mig messade mig i fredags och berättade att hon skulle börja på medicinsk yoga. Jag mailade de direkt för att höra om de hade möjlighet att hjälpa mig osv. fick ett mycket positivt svar. Nu var det så att själva kursen är fulltecknad men jag står som första recerv. ;)
Hoppas hoppas jag kommer med!
Vore så himla kul och spännande. Vore ett mycket bra kompliment till min träning.
Har hört att yoga kan stärka emunförsvaret och bara det är ju värt allt...
Billigt är det inte men som sagt, det är en sak jag gärna skulle lägga lite pengar på.
Jens har varit så himla gullig och kärleksfull den senaste tiden.
I fredags, även det, kom han fram till mig, gav mig världens största och längsta kram och sa:
-Mamma,jag älskar dig, det är så kul att du är här!
Mitt lille hjärta, det var det finaste jag hört.
Igår var jag och Jens hemma hos mina föräldrar.
Jens var med sin mormor mesta tiden och de har verkligen roligt. Pappa, min alltså, var jätteförkyld och vilade mest.
Jag tog det lugnt jag med...
På kvällen fick vi en underbar nyhet.
Min älskade syster och hennes underbare sambo har förlovat sig efter fem år tillsammans.
de är i New York just nu och där ägde förlovningen rum.
Hoppas på att även bröllopet ska ske där så jag får en anledning att åka dit...
Jaja, ego, jag vet. :)
Nu ska jag gosa eller busa med min son.
Ha ett fint avslut på denna helg.
Kram
Så som livet är....
Det går upp och det går ner, livet är så och det vet väl de flesta.
Nu har det gått lite tid igen sedan jag skrev här och på den tiden har det hunnit hända både roliga och mindre roliga saker, precis som det ska vara med andra ord. :)
Om jag ska börja med en liten hälsorapport så är lederna fortfarande sådär.
De var bra i två veckor efter droppet men sedan rasade jag rätt fort. Det braiga med det hela är dock att lederna hållt sig konstant risiga och alltså inte blivit sämre och sämre. Haha
Jag ska inte skoja bort det för oroande är det och jag tänker rätt mycket på det, vad det kan bero på? Att jag är i ett rätt djupt skov och att Remicade inte riktigt fixar att hålla det i chack, eller att medicinen helt enkelt börjar ge upp, igen.... Om det är det sista alternativet ser jag en mycket jobbig och lång tid framöver.
Men man ska inte ta ut något i förväg.
Ska få Remicade och även träffa min doktor på Spenshult den 8 september, får se hur det ser ut då.
Halsen är okej, den är inte bra men inte heller jättedålig så jag klagar inte. Behöver inte suga så mycket och det är jag tacksam över.
I fredags fick jag en kallelse till Lund. Jodå, ni läste rätt. Efter ett års väntan har de äntligen hört av sig... Kors i taket.
Men inte var den någon tid för operation inte utan bara tid för besök hos specialisten.
När daniel läste brevet för mig bröt jag ihop. Jag stortjöt helt enkelt och ångest och hjärtklappning satte in.
Vilka känslor detta drar igång, kan inte hjälpa det.
Jag blev så besviken. Varför ska jag ner dit och snacka igen? Vi har ju ältat detta fram och tillbaka i fyra år nu.
Vi vet att det är kompliserat och att chanserna för att operationen ska lyckas så jag får ta bort tracken är mycket liten.
Jag vet ju inte vad han vill. Kan tänka mig två saker, det mest positiva är att han glömt vad vi sagt och vill säga det igen... Det andra är att han inte vill operera eftersom han inte alls tror på att det kan göra någon skillnad.
Vet inte hur länge jag fixar att ha det såhär, men den 30 aug får jag väl något slags besked iaf. det kommer bli en svår dag hur som helst.
Tack och lov kommer både Daniel och min älskade syster att följa med. Lovisa kommer kunna prata för mig eftersom jag själv inte vet hur mycket jag kommer kunna prata. Daniel lever med mig och tracken så han vet hur min vardag ser ut med alla infektioner.
Jag är en lyckligt lottad människa som har så många underbara människoro runt omkring mig som stöttar.
så länge jag har mina syskon kommer jag aldrig vara ensam.
Över till ljuset i mitt liv.
Jens :)
Mitt mirakel.
Han har blivit så lång, tror han är en meter nu. Blir alltid lika förvånad när jag sträcker ut handen för att klappa honom på kinden eller över håret och huvudet är mycket högre upp än vad jag förväntat mig. :)
Han pratar hela meningar, eller romaner kanske man ska säga.
Två sekunder exakt, sa han i morse. Vi skulle gå till dagis då, alltså... :)
I måndags åkte vi till High Chaparrall. Vi sov på hotell en natt och på tisdagen traskade vi runt där. en succe var det.
Mitt lille hjärta hade så roligt och Daniel och jag också.
Jens har följt med mig till kyrkan två söndagar.
Vi åker till sjukhuskyrkan där min favopräst håller till. det som är bra med Gudstjänsterna där är att de bara varar i drygt en halvtimme, lagom för att Jens ska orka. När prästen såg att jag kom med Jens blev han så glad och plockade fram en stor låda med leksaker vilket var mycket populärt. :)
Jag är glad att det funkar att ta med Jens dit och att han gillar det, än så länge iaf. :) Jag behöver den styrka och det hopp som jag finner där.
Nu ni, är det snart dags att hämta Gosrosen på dagis.
Han har börjat på avdelningen för stora barn nu, vilket han tycker är jätteroligt.
Lärde mig hitta dit igår och det gick kanon.
Stor kram till er som kikar in och kommenterar trots min urusla uppdatering.
Nu har det gått lite tid igen sedan jag skrev här och på den tiden har det hunnit hända både roliga och mindre roliga saker, precis som det ska vara med andra ord. :)
Om jag ska börja med en liten hälsorapport så är lederna fortfarande sådär.
De var bra i två veckor efter droppet men sedan rasade jag rätt fort. Det braiga med det hela är dock att lederna hållt sig konstant risiga och alltså inte blivit sämre och sämre. Haha
Jag ska inte skoja bort det för oroande är det och jag tänker rätt mycket på det, vad det kan bero på? Att jag är i ett rätt djupt skov och att Remicade inte riktigt fixar att hålla det i chack, eller att medicinen helt enkelt börjar ge upp, igen.... Om det är det sista alternativet ser jag en mycket jobbig och lång tid framöver.
Men man ska inte ta ut något i förväg.
Ska få Remicade och även träffa min doktor på Spenshult den 8 september, får se hur det ser ut då.
Halsen är okej, den är inte bra men inte heller jättedålig så jag klagar inte. Behöver inte suga så mycket och det är jag tacksam över.
I fredags fick jag en kallelse till Lund. Jodå, ni läste rätt. Efter ett års väntan har de äntligen hört av sig... Kors i taket.
Men inte var den någon tid för operation inte utan bara tid för besök hos specialisten.
När daniel läste brevet för mig bröt jag ihop. Jag stortjöt helt enkelt och ångest och hjärtklappning satte in.
Vilka känslor detta drar igång, kan inte hjälpa det.
Jag blev så besviken. Varför ska jag ner dit och snacka igen? Vi har ju ältat detta fram och tillbaka i fyra år nu.
Vi vet att det är kompliserat och att chanserna för att operationen ska lyckas så jag får ta bort tracken är mycket liten.
Jag vet ju inte vad han vill. Kan tänka mig två saker, det mest positiva är att han glömt vad vi sagt och vill säga det igen... Det andra är att han inte vill operera eftersom han inte alls tror på att det kan göra någon skillnad.
Vet inte hur länge jag fixar att ha det såhär, men den 30 aug får jag väl något slags besked iaf. det kommer bli en svår dag hur som helst.
Tack och lov kommer både Daniel och min älskade syster att följa med. Lovisa kommer kunna prata för mig eftersom jag själv inte vet hur mycket jag kommer kunna prata. Daniel lever med mig och tracken så han vet hur min vardag ser ut med alla infektioner.
Jag är en lyckligt lottad människa som har så många underbara människoro runt omkring mig som stöttar.
så länge jag har mina syskon kommer jag aldrig vara ensam.
Över till ljuset i mitt liv.
Jens :)
Mitt mirakel.
Han har blivit så lång, tror han är en meter nu. Blir alltid lika förvånad när jag sträcker ut handen för att klappa honom på kinden eller över håret och huvudet är mycket högre upp än vad jag förväntat mig. :)
Han pratar hela meningar, eller romaner kanske man ska säga.
Två sekunder exakt, sa han i morse. Vi skulle gå till dagis då, alltså... :)
I måndags åkte vi till High Chaparrall. Vi sov på hotell en natt och på tisdagen traskade vi runt där. en succe var det.
Mitt lille hjärta hade så roligt och Daniel och jag också.
Jens har följt med mig till kyrkan två söndagar.
Vi åker till sjukhuskyrkan där min favopräst håller till. det som är bra med Gudstjänsterna där är att de bara varar i drygt en halvtimme, lagom för att Jens ska orka. När prästen såg att jag kom med Jens blev han så glad och plockade fram en stor låda med leksaker vilket var mycket populärt. :)
Jag är glad att det funkar att ta med Jens dit och att han gillar det, än så länge iaf. :) Jag behöver den styrka och det hopp som jag finner där.
Nu ni, är det snart dags att hämta Gosrosen på dagis.
Han har börjat på avdelningen för stora barn nu, vilket han tycker är jätteroligt.
Lärde mig hitta dit igår och det gick kanon.
Stor kram till er som kikar in och kommenterar trots min urusla uppdatering.
Borås-besök
Slutet av förra veckan var inte roligt precis, jag var på ett grymt dåligt humör av någon anledning och mitt tålamod var i botten.
Jag har ingen förklaring till varför jag kände så men jag ville bara skrika rätt ut och när Jens kronglade vid maten kröp frustrationen upp till oanade höjder.
På fredagskvällen drog vi in till stan för att lyssna på min systers sambos band, Bleecker som spelade på marinfestivalen. Tack vare deras spelning och att vi fick träffa underbara släktingar och vänner så blev jag gladare, iaf för en stund. ;)
Kan väl säga att jag minst av allt ville åka in till stan då, det spöregnade typ hela dagen och även då vi skulle ta bussen. Men eftersom vi pratat så glatt om denna spelning under ganska lång tid och Jens verkligen längtat efter att få höra Rock'n Roll-Tobbe så kunde jag ju bara inte med att stanna hemma.
Telefonen ringde och vi blev försenade. Sprang iväg till bussen och missade eländet.
Men som tur var så ringde Danne och sa att han skulle sluta precis då så vi hann in och hämta upp föräldrarna och sedan dra till festivalen.
Precis under själva spelningen var det faktiskt uppehåll men fint väder var det tyvärr inte. Men vi värmdes upp av musiken och Tobbes underbara röst. :)
Helgen ska jag inte gå in på för den var bara allmänt hemsk och jag kände mig som världens skitmamma och hatade mig själv på kvällarna. Hade ingen bra ursäkt heller att vara så sur, lederna är okej och halsen mycket bra.
Menmen, vi alla mår väl dåligt ibland även om det inte alltid finns en påtaglig orsak.
Daniel jobbade långa pass alla fyra dagarna och från och med nu har jag bestämt att vi inte ska åka hem till mina föräldrar på söndagar för då blir det så himla sent innan vi kommer hem. Daniel jobbar för det mesta alltid väldigt sent då eftersom han ska tvätta bilen och lämna in rapporter.
På måndagen stack jag iväg och tränade och det var nog bra för då fick jag ur mig en del skit...
sedan hem och packa för att efter det ta bilen till Borås där vi bokat hotell för två nätter, bara vi tre. :)
Mys
Faktiskt skönt att åka bara vi tre, för det mesta är vi ju tillsammans med mamma och pappa, roligt det också men skönt att vara bara vi var det.
Under kvällen tog vi det lungt och mös. Jens var i och för sig på sitt mest trotsiga humör men det gick bra ändå.
Med hot och mutor går det mesta. ;)
På tisdagen hade vi bestämt att besöka djurparken tillsammans med min
underbara vän
och hennes sambo och treåriga son.
En helt underbar dag blev det. De är helt fantastiska alla tre och jag tycker så hemskt mycket om dem.
Jag har mycket att tacka internet för, inte bara min älskling som jag träffade just på nätet utan även en så fin vän, som Lejonvkvinnan.
Vi träffades strax efter elva och skilldes åt vid sextiden. Lite småtrött i benen men mycket glad och varm i hjärtat.
Jens och Lillen trivdes bra ihop också, härligt.
Nästa gång i Halmstad. :)
Snart!! :)
De goingarna hade med sig fika som räkte till oss också, så himla gott och snällt.vi hade planerat att köpa något där med det var ju mycket bättre detta och godare. Min käre make käkade upp halva matsäcken, eller något. haha
Vi sov gott i natt alla tre. :)
Hotellfrukost, det är inte fel det heller, nästan det bästa med att bo på hotell, enligt mig iaf. Efter frukosten lämnade vi hotellet och drog sackta ner mot Getinge igen.
Nu är vi hemma och förbereder oss för vardagen igen. Den känns helt okej efter de här fina och stärkande dagarna.
Kram och stort tack till
goa vännen
för att ni tog er till borås för att träffa oss.
en sak som jag tänkte på så här i efterhand. Så väldigt skönt det var att umgås med människor jag tycker så mycket om och som dessutom inte var på jakt efter ställen med fullständiga rättigheter, vart man än var.
Jaja, bara en tanke jag hade.
Imorgon ska Daniel jobba och Jens ska en sväng till dagis.
Jag ska en sväng till bibblan.... :)
Här bjuder jag på några bilder från vår tripp.
Jens på traktor
Noshörning
Ungbjörnar i lektagen
Elefanthjord
Kram!
Jag har ingen förklaring till varför jag kände så men jag ville bara skrika rätt ut och när Jens kronglade vid maten kröp frustrationen upp till oanade höjder.
På fredagskvällen drog vi in till stan för att lyssna på min systers sambos band, Bleecker som spelade på marinfestivalen. Tack vare deras spelning och att vi fick träffa underbara släktingar och vänner så blev jag gladare, iaf för en stund. ;)
Kan väl säga att jag minst av allt ville åka in till stan då, det spöregnade typ hela dagen och även då vi skulle ta bussen. Men eftersom vi pratat så glatt om denna spelning under ganska lång tid och Jens verkligen längtat efter att få höra Rock'n Roll-Tobbe så kunde jag ju bara inte med att stanna hemma.
Telefonen ringde och vi blev försenade. Sprang iväg till bussen och missade eländet.
Men som tur var så ringde Danne och sa att han skulle sluta precis då så vi hann in och hämta upp föräldrarna och sedan dra till festivalen.
Precis under själva spelningen var det faktiskt uppehåll men fint väder var det tyvärr inte. Men vi värmdes upp av musiken och Tobbes underbara röst. :)
Helgen ska jag inte gå in på för den var bara allmänt hemsk och jag kände mig som världens skitmamma och hatade mig själv på kvällarna. Hade ingen bra ursäkt heller att vara så sur, lederna är okej och halsen mycket bra.
Menmen, vi alla mår väl dåligt ibland även om det inte alltid finns en påtaglig orsak.
Daniel jobbade långa pass alla fyra dagarna och från och med nu har jag bestämt att vi inte ska åka hem till mina föräldrar på söndagar för då blir det så himla sent innan vi kommer hem. Daniel jobbar för det mesta alltid väldigt sent då eftersom han ska tvätta bilen och lämna in rapporter.
På måndagen stack jag iväg och tränade och det var nog bra för då fick jag ur mig en del skit...
sedan hem och packa för att efter det ta bilen till Borås där vi bokat hotell för två nätter, bara vi tre. :)
Mys
Faktiskt skönt att åka bara vi tre, för det mesta är vi ju tillsammans med mamma och pappa, roligt det också men skönt att vara bara vi var det.
Under kvällen tog vi det lungt och mös. Jens var i och för sig på sitt mest trotsiga humör men det gick bra ändå.
Med hot och mutor går det mesta. ;)
På tisdagen hade vi bestämt att besöka djurparken tillsammans med min
underbara vän
och hennes sambo och treåriga son.
En helt underbar dag blev det. De är helt fantastiska alla tre och jag tycker så hemskt mycket om dem.
Jag har mycket att tacka internet för, inte bara min älskling som jag träffade just på nätet utan även en så fin vän, som Lejonvkvinnan.
Vi träffades strax efter elva och skilldes åt vid sextiden. Lite småtrött i benen men mycket glad och varm i hjärtat.
Jens och Lillen trivdes bra ihop också, härligt.
Nästa gång i Halmstad. :)
Snart!! :)
De goingarna hade med sig fika som räkte till oss också, så himla gott och snällt.vi hade planerat att köpa något där med det var ju mycket bättre detta och godare. Min käre make käkade upp halva matsäcken, eller något. haha
Vi sov gott i natt alla tre. :)
Hotellfrukost, det är inte fel det heller, nästan det bästa med att bo på hotell, enligt mig iaf. Efter frukosten lämnade vi hotellet och drog sackta ner mot Getinge igen.
Nu är vi hemma och förbereder oss för vardagen igen. Den känns helt okej efter de här fina och stärkande dagarna.
Kram och stort tack till
goa vännen
för att ni tog er till borås för att träffa oss.
en sak som jag tänkte på så här i efterhand. Så väldigt skönt det var att umgås med människor jag tycker så mycket om och som dessutom inte var på jakt efter ställen med fullständiga rättigheter, vart man än var.
Jaja, bara en tanke jag hade.
Imorgon ska Daniel jobba och Jens ska en sväng till dagis.
Jag ska en sväng till bibblan.... :)
Här bjuder jag på några bilder från vår tripp.
Jens på traktor
Noshörning
Ungbjörnar i lektagen
Elefanthjord
Kram!
Bilder före och under Italien-resan
Darth Vader-Jens
Mamma inhalerar kamomill
Jens är glad
Bad i Italien
Jens står i baren
Skrattar åt nåt kul
Fin dukning
Väntar på en tartufo efter en olyckshändelse med ögat
Fin utsikt i Pizzo
Italien
Hej där!
ska inte kommentera den dåliga uppdateringen här men lite tid har gått igen, sedan mitt senaste inlägg, och vi har bland annat hunnit besöka Kalabrien under en veckas tid.
Det var vi tre plus mina föräldrar som stack iväg och kom hem igen igår. Det har varit en lugn och skön vecka med vissa små undantag... ;)
de små undantag, som jag syftar på, beror både på mitt eget slarv och på en hemsk sjukdom som heter alkoholism men den tänker jag inte skriva om mer här.
Kan bara konstatera att frustrationen är så enormt stor så det kryper i mig.
Först, halsen...
Den senaste antibiotikakuren gjorde att sjukdomskänslan försvann och jag blev oerhört mycket piggare. Men slemmet försvann inte. Hade bestämt att göra det bästa av resan trots detta och bara acceptera läget och göra det som måste göras och inte fundera så mycket. Jag satt och slemmade och hostade mig igenom flygresan ner. Jag måste säga att jag är rätt bra på att acceptera och göra det bästa av situationen om jag bara vill och måste. Iaf om det gäller en kortare tid, typ en vecka eller så... ;)
Därför tog jag inte så illa vid mig utan bara slemmade på... :) Sket faktiskt i de övriga ressenärernas eventuella reaktion också, vilket jag tycker är bland det värsta med just slemmandet, vad andra tycker om mitt betende alltså.
Som förväntat slog värmen emot oss när vi steg av planet. Luften var väldigt fuktig också och jag bara längtade efter rummet med ac...
Hotellet var jättefint och inga äckliga kryp, vad jag kunde märka iaf... ;)
Vi hade All inclusive. Praktiskt, men trots att det fanns tre restauranger att välja på tröttnade iaf jag ganska fort. Aldrig All inclusive mer än en vecka och ärligt talat tror jag inte vi väljer det igen heller. Lite av tjusningen med att åka utomlands så där är ju att knalla runt och äta lite här och där, när man känner för det.
Pappa som längtat efter den italienska maten var nog faktiskt rätt besviken. Pizzorna var dock helt underbara!
Jens den lille knasungen/gosungen åt som en fluga under hela veckan vilket var upphov till en aningens frustration, mest för morfar då... Han var rent förjäklig under vissa middagar. Om det berodde på att han var trött eller bara ville bråka vet jag inte. (Inte morfar då utan Jens) ;)
Jens har alltid varit otroligt lätt att ha med sig på såväl bilresor som lite längre resor. Tex under veckan i Turnisien för ett år sedan var han helt fantastisk och åt som en häst dessutom... ;)
Men trots detta var det inte han som var det mest oroande elementet under den här veckan, inte jag heller fast jag brukar kunna ställa till det jag med. ;)
Men min hals blev faktiskt som ny efter några dar där nere. Jag tror helt och full på luften. För sedan igårkväll har den blivit sämre igen. Hahahhahaha
Lederna har också varit kanonbra. Har gått runt och känt mig som ett litet moln eller något, inte ett åskmoln, utan ett lätt vitt puffmoln, typ så, om ni förstår? Trevlig känsla var det hur som helst. :)
vi hade lata dagar vid poolen. Jens badade hela tiden och vi kopplade av allihop.
Det jag bidrog med för att ställa till det ska jag berätta om nu. Fast det var bara för mig själv som jag ställde till det faktiskt.
Ni som följt min blogg under en lång tid vet att jag har en hemlighet... En?
Mmm
Jag har proteser i mina ögon, av porslin.
Nu kan ni kanske räkna ut vad som hände lilla mig?
Ni som hängt med lägne vet även att jag kraschat några. Kraschade två inom ett halvår men senaste gången var för ett år sedan, eller mer än så.
klart jag skulle slå till just när jag var i Italien och inte hade ett extra par med mig. det hade jag till Turnisien eftersom jag precis kraschat ett innan, så då var jag förberädd ifall jag skulle lyckas igen.
Tar ut dem ibland eftersom jag blir så torr i ögonen. Hade plaserat de så fint på sängbordet,jaja, det låter lite makabert och ser nog ännu värre ut men så gör jag iaf.
På fredagkvällen stötte jag till dem så de for i golvet. Mitt hjärta stannade och jag for ner på golvet för att jaga rätt på dem. Golven var ju av klinkers också så jag förväntade mig det värsta... :(
Men de stutsade bara omkring och var hela och fina när jag hittade dem. Hihi
Tänkte att nu ska jag ta det försiktigt i fortsättningen...
Men tror ni inte jag välter en vattenflaska på dem på söndagkvällen så de for i golvet igen.
Jodå, jajemensan... Såklart jag gör.
Denhär gången hör jag hur det splittras så jag vet vad jag har att förvänta mig när jag väl hittade dem. Det ena, högra, var pajat.
Syft
Fick både ångest och en känsla av overklighet men som den kämpe jag är så bet jag ihop och knallade runt, som en sån där blind ni vet som bär solglas, resten av tiden i Italien. Har som princip att aldrig bära solglas på grund av just detta, att "alla" blinda har solgasögon. Det vet ni väl? Att alla blinda har? Och att alla blinda är musikaliska, jodå? Speciellt jag. Haha
Hur som helst så blev det.
Tack och lov pajade jag rätt öga. jag hade nämligen ett extra hemma i samma färg sedan en annan olyckshändelse. Så jag slapp ringa ner till Lund och berätta att jag förstört ännu ett av hans konstverk. För det är dem faktiskt.
Nu ni, ska jag sluta. återkommer med bilder sedan om jag får min käre make att lägga in dem.
Kram mina vänner.
Dåligt av mig...
Det är grymt dålig uppdatering här i min blogg, och det är inte det värsta heller, för jag är urusel på att läsa bloggar över huvud taget just nu.
Eller har varit, förhoppningsvis ändras det efter det här inlägget.
Tiden går fort och veckorna rusar förbi. Tänk att det är första juni idag, inte för att det märks på vädret direkt, men ändå... :)
Vad har hänt sedan sist?
Säkert en hel del men jag verkar ha fått dåligt minne också för jag kommer knappt ihåg.
Ett par saker glömmer jag däremot inte och båda händelserna ägde rum förra veckan. :)
På onsdagen hände något mycket speciellt, jag fick träffa en kvinna jag lärt känna här via våra bloggar, på riktigt, i verkligheten alltså! Det var helt underbart och jag blir helt glad och varm i hjärtat så fort jag tänker på det.
Tänk att hon var så underbar och go som jag trodde hon skulle vara, ja typ ännu mer go och underbar är hon faktiskt. Vi har haft kontakt i över ett år, via just bloggarna och mailen. Timmarna bara rusade iväg när vi satt där och pratade. kändes som vi kunde suttit där ett bra tag till. :)
Men vi har bestämt att träffas igen och då med våra småkillar som är lika gamla.
Tack
Lejonkvinnan
för att jag fick träffa dig och för en underbar eftermiddag!
Dagen efter var vi hem till en kompis som har en tjej som är lika gammal som Jens och en liten prins som snart är en månad.
Det var också en toppeneftermidag. Jens och tjejen hade kul och Jens var helt betagen i alla hennes fina leksaker. :)
Jag däremot var betagen i den lille prinsen, och det inte så lite heller. Jisses vilken liten gobit. Vill ha!!! ;)
fick prata en massa och god fika fick vi med även om Jens då inte hade tid att fika, fanns ju så mycket roligare saker att göra... Vad det nu är som är så himla mycket roligare än att fika och prata undrar ju jag då... Menmen, vi har olika intressen ibland,jag och Jens. Fast intresset för den lille rprinsen var nog ungefär lika stort från både mig och gosrosen. Jens tyckte han var jättesöt och ville trösta honom den lilla stunden han var ledsen. Vi var på väg från lekplatsen och prinsen blev hungrig och därav lite ledsen. Jens sprang upp vid sidan av vagnen och tog hans hand och sprang bredvid. Mycket gulligt men svårt för mamman att köra vangen. :)
Jag har tränat en del och mår på det hehla taget bra, eller har gjort fram till i torsdags eller något. Då blev jag dålig i halsen och lederna tyckte av någon anledning att det vore roligt att hänga på så det gjorde dem.
Tackar och bockar!
Har kollat och igår var det 14 veckor sedan min senaste antibiotikakur, vilket är ett rekord som jag är mycket stolt över att ha slagit.
Men nu är det nog dags för en kur tror jag, för att få bukt med det jag har i kroppen.
Jens,mammas lille gosros, mår bra och är på gång dagarna i enda tycker jag.
Vi åker buss, taxi och hittar på grejer när vi är själva. När Daniel däremot är hemma blir mamma totaldissad ugefär. Hmmmmm
Nädå, överdriver lite men det är klart han är glad när pappa är hemma. De fyra dagarna Daniel jobar i veckan är det ju tio tolv-timmars pass så då ses dem knappt.
Vad ska jag berätta mer?
Något kul Jens sagt kanske. Det jag kommer på så här, har ju fått dåligt minne som sagt, är något han sa/gjorde nu i eftermiddags.
Han hade en av sina leksaksbilar framför oss på bordet och sa till mig.
-Mamma titta på bilen. Varpå han gör som han alltid gör när jag ska titta på något, han tar min hand och lägger på saken.
-Mamma, vad är bilen för färg? Känn!
Mamman lite fundersam....
-Jens jag kan inte känna vad den är för färg, sånt känns inte.
Jens låter ganska så besviken och en aningens irriterad.
-Mamma, känn ordentligt då! Vad är den för färg!
Hahahahhahaha
Ta hand om er så länge och jag hoppas bli lite flitigare här i bloggarnas värld nu framöver, för det är ju otroligt kul kom jag precis på, hade visst glömt bort det också. :)
Kram goa vänner.
Eller har varit, förhoppningsvis ändras det efter det här inlägget.
Tiden går fort och veckorna rusar förbi. Tänk att det är första juni idag, inte för att det märks på vädret direkt, men ändå... :)
Vad har hänt sedan sist?
Säkert en hel del men jag verkar ha fått dåligt minne också för jag kommer knappt ihåg.
Ett par saker glömmer jag däremot inte och båda händelserna ägde rum förra veckan. :)
På onsdagen hände något mycket speciellt, jag fick träffa en kvinna jag lärt känna här via våra bloggar, på riktigt, i verkligheten alltså! Det var helt underbart och jag blir helt glad och varm i hjärtat så fort jag tänker på det.
Tänk att hon var så underbar och go som jag trodde hon skulle vara, ja typ ännu mer go och underbar är hon faktiskt. Vi har haft kontakt i över ett år, via just bloggarna och mailen. Timmarna bara rusade iväg när vi satt där och pratade. kändes som vi kunde suttit där ett bra tag till. :)
Men vi har bestämt att träffas igen och då med våra småkillar som är lika gamla.
Tack
Lejonkvinnan
för att jag fick träffa dig och för en underbar eftermiddag!
Dagen efter var vi hem till en kompis som har en tjej som är lika gammal som Jens och en liten prins som snart är en månad.
Det var också en toppeneftermidag. Jens och tjejen hade kul och Jens var helt betagen i alla hennes fina leksaker. :)
Jag däremot var betagen i den lille prinsen, och det inte så lite heller. Jisses vilken liten gobit. Vill ha!!! ;)
fick prata en massa och god fika fick vi med även om Jens då inte hade tid att fika, fanns ju så mycket roligare saker att göra... Vad det nu är som är så himla mycket roligare än att fika och prata undrar ju jag då... Menmen, vi har olika intressen ibland,jag och Jens. Fast intresset för den lille rprinsen var nog ungefär lika stort från både mig och gosrosen. Jens tyckte han var jättesöt och ville trösta honom den lilla stunden han var ledsen. Vi var på väg från lekplatsen och prinsen blev hungrig och därav lite ledsen. Jens sprang upp vid sidan av vagnen och tog hans hand och sprang bredvid. Mycket gulligt men svårt för mamman att köra vangen. :)
Jag har tränat en del och mår på det hehla taget bra, eller har gjort fram till i torsdags eller något. Då blev jag dålig i halsen och lederna tyckte av någon anledning att det vore roligt att hänga på så det gjorde dem.
Tackar och bockar!
Har kollat och igår var det 14 veckor sedan min senaste antibiotikakur, vilket är ett rekord som jag är mycket stolt över att ha slagit.
Men nu är det nog dags för en kur tror jag, för att få bukt med det jag har i kroppen.
Jens,mammas lille gosros, mår bra och är på gång dagarna i enda tycker jag.
Vi åker buss, taxi och hittar på grejer när vi är själva. När Daniel däremot är hemma blir mamma totaldissad ugefär. Hmmmmm
Nädå, överdriver lite men det är klart han är glad när pappa är hemma. De fyra dagarna Daniel jobar i veckan är det ju tio tolv-timmars pass så då ses dem knappt.
Vad ska jag berätta mer?
Något kul Jens sagt kanske. Det jag kommer på så här, har ju fått dåligt minne som sagt, är något han sa/gjorde nu i eftermiddags.
Han hade en av sina leksaksbilar framför oss på bordet och sa till mig.
-Mamma titta på bilen. Varpå han gör som han alltid gör när jag ska titta på något, han tar min hand och lägger på saken.
-Mamma, vad är bilen för färg? Känn!
Mamman lite fundersam....
-Jens jag kan inte känna vad den är för färg, sånt känns inte.
Jens låter ganska så besviken och en aningens irriterad.
-Mamma, känn ordentligt då! Vad är den för färg!
Hahahahhahaha
Ta hand om er så länge och jag hoppas bli lite flitigare här i bloggarnas värld nu framöver, för det är ju otroligt kul kom jag precis på, hade visst glömt bort det också. :)
Kram goa vänner.
Upp och ner, nu mest upp...
För ett år sedan vet jag att jag mådde riktigt dåligt. Smockan jag fick på grund av den misslyckade halsoperationen i slutet av april gav mig mycket mörka tankar och jag hamnade i en riktig svacka.
Jag kommer ihåg att jag dessutom kände sorg över att jag var blind. Något jag ärligt talat inte känt sedan jag förlorade synen när jag var tolv år. Jag blev ledsen när jag hörde hur folk runt omkring diskuterade hur vackert det var ute, när allt grönskade osv.
Det var en jobbig tid som sagt.
Den känslan har jag inte den här våren. Jag sörger inte att jag inte kan se, inte på det viset iaf. Självklart kommer det över mig ibland, när jag känner mig frustrerad. att inte kunna se är opraktiskt, så mycket kan jag väl säga.
Här om kvällen satt jag och kände på Jens underbara lilla ansikte, som jag brukar göra. hans fina lilla näsa, de mjuka kinderna, den glada munnen och det lena håret. Tanken for över mig, du kommer antagligen aldrig kunna se din son, du kommer aldrig få reda på hur han verkligen ser ut.
En annan tanke kom lika snabbt över mig, vad spelar det för roll egentligen? Hans bild finns i mitt hjärta och för mig ser han ut som han gör, den vackraste lille gosrosen som finns.
Min store duktiga treåring som ger mig all lycka på denna jord.
När jag kom till dagis för att hämta honom fick jag några goa frågor av en kille.
-Jens mamma, är du blind, eller?
-Ja, det är jag.
-Varför tittar du med ögonen då?
Hihi, ingen dum fråga alls. förklarade att jag gör det automatiskt och att jag blundar precis som han när jag sover. Kanske ingen bra förklaring men jag kom inte på någon bättre. :)
han frågade dessutom vad jag har på halsen.
På många sätt är det lättare att förklara vad en track är för ett barn. De köper det där med ett hål och lättare att andas. Får man frågor av tex läkare så blir det mycket mer kompliserat. ;)
När vi kom hem gikc vi ut på lekplatsen. Jens nya lek är: Gömma mammas käpp i buskarna.
Mitt i leken kom han på att han ville gå till en kompis istället, som var lite längre bort, och där stod jag utan käpp. Hahah
Men sedan kom, kompisen, Jens och kompisens mamma, efter att vi hojtat till varandra över buskarna en stund.:)
Grabbarna plockade blommor till sina mammor och till varandra.
Vi hade jättetrevligt.
´
Sedan kom Daniel från jobbet och vi drog iväg för att äta glass och åka till en lekplats inne i stan.
En mycket bra dag alltså. :)
går var jag och tränade för första gången på tre veckor. Det var verkligen skitkul, både att träna och få träffa min underbara ledsagare.
Har en grym träningsvärk idag, tror knappt jag känt något liknande innan. Imorgon är det dags igen och då hoppas jag på att träna bort värken. :)
Hoppas bara att lederna inte reagerar negativt på detta men det tror jag inte.
Ha en fin kväll nu goa vänner och hoppas ni också kunnat njuta av sol och värme idag.
kram
Jag kommer ihåg att jag dessutom kände sorg över att jag var blind. Något jag ärligt talat inte känt sedan jag förlorade synen när jag var tolv år. Jag blev ledsen när jag hörde hur folk runt omkring diskuterade hur vackert det var ute, när allt grönskade osv.
Det var en jobbig tid som sagt.
Den känslan har jag inte den här våren. Jag sörger inte att jag inte kan se, inte på det viset iaf. Självklart kommer det över mig ibland, när jag känner mig frustrerad. att inte kunna se är opraktiskt, så mycket kan jag väl säga.
Här om kvällen satt jag och kände på Jens underbara lilla ansikte, som jag brukar göra. hans fina lilla näsa, de mjuka kinderna, den glada munnen och det lena håret. Tanken for över mig, du kommer antagligen aldrig kunna se din son, du kommer aldrig få reda på hur han verkligen ser ut.
En annan tanke kom lika snabbt över mig, vad spelar det för roll egentligen? Hans bild finns i mitt hjärta och för mig ser han ut som han gör, den vackraste lille gosrosen som finns.
Min store duktiga treåring som ger mig all lycka på denna jord.
När jag kom till dagis för att hämta honom fick jag några goa frågor av en kille.
-Jens mamma, är du blind, eller?
-Ja, det är jag.
-Varför tittar du med ögonen då?
Hihi, ingen dum fråga alls. förklarade att jag gör det automatiskt och att jag blundar precis som han när jag sover. Kanske ingen bra förklaring men jag kom inte på någon bättre. :)
han frågade dessutom vad jag har på halsen.
På många sätt är det lättare att förklara vad en track är för ett barn. De köper det där med ett hål och lättare att andas. Får man frågor av tex läkare så blir det mycket mer kompliserat. ;)
När vi kom hem gikc vi ut på lekplatsen. Jens nya lek är: Gömma mammas käpp i buskarna.
Mitt i leken kom han på att han ville gå till en kompis istället, som var lite längre bort, och där stod jag utan käpp. Hahah
Men sedan kom, kompisen, Jens och kompisens mamma, efter att vi hojtat till varandra över buskarna en stund.:)
Grabbarna plockade blommor till sina mammor och till varandra.
Vi hade jättetrevligt.
´
Sedan kom Daniel från jobbet och vi drog iväg för att äta glass och åka till en lekplats inne i stan.
En mycket bra dag alltså. :)
går var jag och tränade för första gången på tre veckor. Det var verkligen skitkul, både att träna och få träffa min underbara ledsagare.
Har en grym träningsvärk idag, tror knappt jag känt något liknande innan. Imorgon är det dags igen och då hoppas jag på att träna bort värken. :)
Hoppas bara att lederna inte reagerar negativt på detta men det tror jag inte.
Ha en fin kväll nu goa vänner och hoppas ni också kunnat njuta av sol och värme idag.
kram
Svårt svårt svårt
Precis så känns livet ibland, det tycker nog de flesta.
Mitt liv är just för tillfället alldeles för mycket berg- och dal- liknande och jag gillar det inte alls.
Om man nu kan skriva så? ;)
Jag inte på bra humör och jag oroar mig för många saker, mest för människor i min omgivning. Går runt och funderar på om de jag älskar egentligen mår bra och är lyckliga med sina liv. Helt absurt att gå runt och fundera så, för livet blir mycket osäkert och mörkt.
Jag vet ju självklart, att en del av de jag bryr mig om, inte alls mår bra. Jag vill inte älta mer om det just här men mamma och jag har haft flera stora gräl och nu är vi åter igen på ruta ett.
Vi umgås som valigt igen.
Jag är orolig inombords.
Mår inget vidare, samtidigt har jag mina ljusa och glada stunder också.
Min halsläkare här i Halmstad tog kontakt med lund för ett antal veckor sedan ang den där omtalade operationen men jag har inte hört ett ljud från dem ändå.
Jag får panik bara jag tänker på det.
En track, som är en provisorisk lösning för det mesta, har jag nu haft i snart fyra år. Det är inte klokt.
Ju längre tid man har den, ju svårare är det att bli av med den eftersom den i sig förändrar utseendet där nere i halsen.
Jag kan dock inte göra mycket åt saken och jag har ju den där dubbla känslan inför den här operationen. Ni som läst här vet att operationer är fasa och ångest för mig.
Det blir ingen reda med bloggandet men jag återkommer när kraft och lust finns.
Jag önskar så att jag kunde hitta tillbaka till styrkan som finns där någonstans.
Saknar kyrkan jättemycket också. det är svårt för mig att komma dit nu eftersom Daniel jobbar varje söndag. Men jag får väl ta med mig Jens dit nu snart. :)
han brukar ju tjata om att få följa med, han vill höra kyrkklockorna. Undrar om han vill höra predikan också. :)
iaf, nu kom jag på en kul sak. vi åkte för bi kyrkan för några kvällar sedan och då sa Jens:
-Där är mammas kyrka, hon bor där ibland.
Oki....
Mitt lille hjärta, det är så tyst när han sover för när han är vaken går munnen i ett. Hela tiden. :) massor med roliga saker får jag höra varje dag. :)
Ha det fint nu så länge.
Stor kram
Mitt liv är just för tillfället alldeles för mycket berg- och dal- liknande och jag gillar det inte alls.
Om man nu kan skriva så? ;)
Jag inte på bra humör och jag oroar mig för många saker, mest för människor i min omgivning. Går runt och funderar på om de jag älskar egentligen mår bra och är lyckliga med sina liv. Helt absurt att gå runt och fundera så, för livet blir mycket osäkert och mörkt.
Jag vet ju självklart, att en del av de jag bryr mig om, inte alls mår bra. Jag vill inte älta mer om det just här men mamma och jag har haft flera stora gräl och nu är vi åter igen på ruta ett.
Vi umgås som valigt igen.
Jag är orolig inombords.
Mår inget vidare, samtidigt har jag mina ljusa och glada stunder också.
Min halsläkare här i Halmstad tog kontakt med lund för ett antal veckor sedan ang den där omtalade operationen men jag har inte hört ett ljud från dem ändå.
Jag får panik bara jag tänker på det.
En track, som är en provisorisk lösning för det mesta, har jag nu haft i snart fyra år. Det är inte klokt.
Ju längre tid man har den, ju svårare är det att bli av med den eftersom den i sig förändrar utseendet där nere i halsen.
Jag kan dock inte göra mycket åt saken och jag har ju den där dubbla känslan inför den här operationen. Ni som läst här vet att operationer är fasa och ångest för mig.
Det blir ingen reda med bloggandet men jag återkommer när kraft och lust finns.
Jag önskar så att jag kunde hitta tillbaka till styrkan som finns där någonstans.
Saknar kyrkan jättemycket också. det är svårt för mig att komma dit nu eftersom Daniel jobbar varje söndag. Men jag får väl ta med mig Jens dit nu snart. :)
han brukar ju tjata om att få följa med, han vill höra kyrkklockorna. Undrar om han vill höra predikan också. :)
iaf, nu kom jag på en kul sak. vi åkte för bi kyrkan för några kvällar sedan och då sa Jens:
-Där är mammas kyrka, hon bor där ibland.
Oki....
Mitt lille hjärta, det är så tyst när han sover för när han är vaken går munnen i ett. Hela tiden. :) massor med roliga saker får jag höra varje dag. :)
Ha det fint nu så länge.
Stor kram
Planering
Ibland skiter det sig som bekant med planeringen, speciellt när man har barn kanske? :)
Jag hade ju en bokad tid till min läkare på Spenshult igår. Den tiden har jag verkligen längtat efter som ni förstår om ni läst det förra inlägget. Den där tappningen av knät gjorde varken från eller till, inte smärtmessigt eller vad det gällde svullnaden. Möjligtvis gick det ner lite men inte i vaden och det är ju den som oroat mig mest eftersom jag inte haft det tidigare.
På onsdagen var Jens sig inte riktigt lik. Han sa att han var trött och gick och la sig på soffan vilket aldrig händer annars... Sedan var han dock uppe och busade igen. Lunch åt han rätt bra men när middagen kom ville han inte ha något. Sedan sa han att han inte mådde bra och gick och la sig på soffan igen. Velling ville han inte heller ha, ännu konstigare, för han gillar verkligen velling.
Han somnade fort men efter en timme hör jag hur han gnäller i sängen. Jag springer in där för jag har under hela dagen,haft på känn att något är fel. Lille vännen ligger på rygg och spyr som en tok. Han hann inte ens sätta sig upp... :(
Vred huvudet åt sidan på honom och satte honom upp. En lite förtvivlad kille.
Alltså, ingen gillar väl magsjukor. det är typ det värsta jag vet, jag får panik bara jag tänker på det. När man har det känns det som man aldrig någonsin ska bli frisk även om man vet att man kommer bli det. :)
Vi har haft tre magsjukor här sedan jul. Den första fick Danne och Jens, den andra fick jag och Danne och den här tredje har Jens fått ensam.
Han har inte spytt eller något sådant efter den där gången i onsdagskväll men någon vidare aptit har han inte.
Iaf, oron och irritationen över alla sjukdomar satte ju igång som på beställning. Dessutom kom ju torsdagen i ett annat läge. Daniel skulle till jobbet och dagis var det ju själklart inte läge för.
Mitt läkarbesök? Var absolut helt inställd på att boka av det och hoppas på en ny tid så fort som möjligt även om så fort som möjligt kan vara några veckor.
Kändes hemskt och väldigt jobbigt.
Daniel kom iaf på att vi kunde ringa svärmor och det gjorde vi kl sex på morgonen och hon satte sig på bussen och var här vid sju.
Tack kära svärmor. :)
Jag tog en bil och var på Spenshult och fick träffa min läkare som konstaterade en mycket stor inflammation i knät som satt ovanligt långt ner. Vilket jag ju gissat på. Inflammationen hade på något vis, som jag absolut inte kan förklara, statat vaden så den svullnat upp. jag fick kortison och redan igår eftermiddag började nknät gå ner. Ont har jag inte längre, är bara lite öm.
Svaret på ledvätskan hade akuten inte skickat till Spenshult, trots att jag påtalade det tre gånger, och jag har själv inte heller fått något svar. Är jag förvånad? Nej...
Är jag irriterad? Jaa...
Hade det varit något allvarligt hade jag äväl hört talas om det men har de sagt de ska höra av sig så ska de banne mig göra det... Det är ju viktigt att det kommer in i mina papper på spenshult också.
Nej ni, nu ska jag ta hand om min gosros som är pigg och glad. Ja, inte just nu eftersom jag sitter här och knattrar, men annars är han det och vi båda är lite msmått uttråkade. Imorgon åker vi hem till mina föräldrar iaf, då är de där 48 timmarna passerade... :)
Lillebror är hemma i Halmstad, längtar efter att få krama honom.
Daniel jobbar så jag och Jens får roa varandra. men det brukar gå bra. :)
Kram och ha en fin valborg!
Jag hade ju en bokad tid till min läkare på Spenshult igår. Den tiden har jag verkligen längtat efter som ni förstår om ni läst det förra inlägget. Den där tappningen av knät gjorde varken från eller till, inte smärtmessigt eller vad det gällde svullnaden. Möjligtvis gick det ner lite men inte i vaden och det är ju den som oroat mig mest eftersom jag inte haft det tidigare.
På onsdagen var Jens sig inte riktigt lik. Han sa att han var trött och gick och la sig på soffan vilket aldrig händer annars... Sedan var han dock uppe och busade igen. Lunch åt han rätt bra men när middagen kom ville han inte ha något. Sedan sa han att han inte mådde bra och gick och la sig på soffan igen. Velling ville han inte heller ha, ännu konstigare, för han gillar verkligen velling.
Han somnade fort men efter en timme hör jag hur han gnäller i sängen. Jag springer in där för jag har under hela dagen,haft på känn att något är fel. Lille vännen ligger på rygg och spyr som en tok. Han hann inte ens sätta sig upp... :(
Vred huvudet åt sidan på honom och satte honom upp. En lite förtvivlad kille.
Alltså, ingen gillar väl magsjukor. det är typ det värsta jag vet, jag får panik bara jag tänker på det. När man har det känns det som man aldrig någonsin ska bli frisk även om man vet att man kommer bli det. :)
Vi har haft tre magsjukor här sedan jul. Den första fick Danne och Jens, den andra fick jag och Danne och den här tredje har Jens fått ensam.
Han har inte spytt eller något sådant efter den där gången i onsdagskväll men någon vidare aptit har han inte.
Iaf, oron och irritationen över alla sjukdomar satte ju igång som på beställning. Dessutom kom ju torsdagen i ett annat läge. Daniel skulle till jobbet och dagis var det ju själklart inte läge för.
Mitt läkarbesök? Var absolut helt inställd på att boka av det och hoppas på en ny tid så fort som möjligt även om så fort som möjligt kan vara några veckor.
Kändes hemskt och väldigt jobbigt.
Daniel kom iaf på att vi kunde ringa svärmor och det gjorde vi kl sex på morgonen och hon satte sig på bussen och var här vid sju.
Tack kära svärmor. :)
Jag tog en bil och var på Spenshult och fick träffa min läkare som konstaterade en mycket stor inflammation i knät som satt ovanligt långt ner. Vilket jag ju gissat på. Inflammationen hade på något vis, som jag absolut inte kan förklara, statat vaden så den svullnat upp. jag fick kortison och redan igår eftermiddag började nknät gå ner. Ont har jag inte längre, är bara lite öm.
Svaret på ledvätskan hade akuten inte skickat till Spenshult, trots att jag påtalade det tre gånger, och jag har själv inte heller fått något svar. Är jag förvånad? Nej...
Är jag irriterad? Jaa...
Hade det varit något allvarligt hade jag äväl hört talas om det men har de sagt de ska höra av sig så ska de banne mig göra det... Det är ju viktigt att det kommer in i mina papper på spenshult också.
Nej ni, nu ska jag ta hand om min gosros som är pigg och glad. Ja, inte just nu eftersom jag sitter här och knattrar, men annars är han det och vi båda är lite msmått uttråkade. Imorgon åker vi hem till mina föräldrar iaf, då är de där 48 timmarna passerade... :)
Lillebror är hemma i Halmstad, längtar efter att få krama honom.
Daniel jobbar så jag och Jens får roa varandra. men det brukar gå bra. :)
Kram och ha en fin valborg!
Man vet så väl men...
Jodå, fajterna fortsätter här hemma men det har ändå gått hyfsat bra tycker jag. I onsdags jobbade Daniel extra hela dagen och Jens och jag var här hemma. Han var jätteduktig hela dagen och vi hade riktigt roligt.
När Daniel kom hem var jag helt slut i öronen, alltså kunde gjort vad som helst för att bara få lite tystnad omkring mig. Jens pratade hela hela långa dagen. Inte klokt egentligen men det gjorde han faktiskt. Dessutom har han, de senaste dagarna, börjat haka lite igen. Han har ju haft perioder tidigare då han hakar på orden men sedan försvinner det, nu är det här igen. Eller det var här i onsdags iaf. Ja, jisses säger jag bara. Det är ju synd om honom när han försöker få fram exempelvis banan i typ en minut men det blir bara ba ba ba....
Låter honom iaf kämpa fram det. Jag var trött i huvudet som sagt. Sedan har ungen mage att sitta vid matbordet och säga:
-Jag har ingen mun, jag kan inte äta.
Okej?
Vad är det då som gått iett hela dagen? :)
Igår var jag helt slut och vilade rätt mycket när Jens var på dagis. Mina föräldrar kom på eftermiddagen och muntrade upp mig med tulpaner, prinsesstårta och kärlek. Jens fick en hjälm som han drömt om i två år, höll jag på att skriva, och gjorde det visst också, men nja länge har han drömt om det.
Han sprang och speglade sig massor av gånger och är så glad i denna hjälm. Han kör nu motorcykel hela tiden. :)
Idag när jag hämtade Jens på dagis berättade en av personalen att Jens kört traktor så fort. Han har älskat traktorn sedan han började på dagis och det är fortfarande hans favorit. Iaf hade hon sagt till honom:
-Jens, du kör ju så det ryker!
Han hade skrattat och undrat vart röken kom ifrån. Om man frågar så så börjar han skratta varje gång nu. Haha
Sedan någon vecka har jag fått väldigt ont i mitt högra knä. Tror ingen vill se hur det ser ut, för det ser inte alls ut som ett knä och är kokhätt.
Det är fullt av vätska. Känner inte riktigt igen det för vätskan sitter mycket längre ner än vad det brukar göra på mig. Iaf är det en mycket stor inflammation. Jag ska träffa doktorn på torsdag och hoppas jag kan härda ut.
Trots detta var jag och tränade idag. Jag är lite dum, det vet jag mycket väl, men jag drog ner på vikterna på de värsta benmaskinerna och helt ärligt gjorde det faktiskt inte så mycket mer ont att träna än att bara gå omkring.
Jaja, jag valde mitt psykiska välbefinnande framför ledernas idag. Kul hade jag och skönt känns det efteråt som vanligt.
egentligen har jag två träningspass till innan läkarbesöket men jag ska inte utmana för mycket.
Imorgon blir det bussfärd igen, börjar bli lite tjatigt nu, in tills tan. Närå, skojar bara, klart det inte är tjatigt utan roligt. Ska träffa svärmor först och sedan hem till mina föräldrar.
Har inte kommit på någon mer utmaning om man inte räknar med knä-utmaningen då... :)
har några funderingar men återkommer med dem.
Ha en fin helg.
Kram
När Daniel kom hem var jag helt slut i öronen, alltså kunde gjort vad som helst för att bara få lite tystnad omkring mig. Jens pratade hela hela långa dagen. Inte klokt egentligen men det gjorde han faktiskt. Dessutom har han, de senaste dagarna, börjat haka lite igen. Han har ju haft perioder tidigare då han hakar på orden men sedan försvinner det, nu är det här igen. Eller det var här i onsdags iaf. Ja, jisses säger jag bara. Det är ju synd om honom när han försöker få fram exempelvis banan i typ en minut men det blir bara ba ba ba....
Låter honom iaf kämpa fram det. Jag var trött i huvudet som sagt. Sedan har ungen mage att sitta vid matbordet och säga:
-Jag har ingen mun, jag kan inte äta.
Okej?
Vad är det då som gått iett hela dagen? :)
Igår var jag helt slut och vilade rätt mycket när Jens var på dagis. Mina föräldrar kom på eftermiddagen och muntrade upp mig med tulpaner, prinsesstårta och kärlek. Jens fick en hjälm som han drömt om i två år, höll jag på att skriva, och gjorde det visst också, men nja länge har han drömt om det.
Han sprang och speglade sig massor av gånger och är så glad i denna hjälm. Han kör nu motorcykel hela tiden. :)
Idag när jag hämtade Jens på dagis berättade en av personalen att Jens kört traktor så fort. Han har älskat traktorn sedan han började på dagis och det är fortfarande hans favorit. Iaf hade hon sagt till honom:
-Jens, du kör ju så det ryker!
Han hade skrattat och undrat vart röken kom ifrån. Om man frågar så så börjar han skratta varje gång nu. Haha
Sedan någon vecka har jag fått väldigt ont i mitt högra knä. Tror ingen vill se hur det ser ut, för det ser inte alls ut som ett knä och är kokhätt.
Det är fullt av vätska. Känner inte riktigt igen det för vätskan sitter mycket längre ner än vad det brukar göra på mig. Iaf är det en mycket stor inflammation. Jag ska träffa doktorn på torsdag och hoppas jag kan härda ut.
Trots detta var jag och tränade idag. Jag är lite dum, det vet jag mycket väl, men jag drog ner på vikterna på de värsta benmaskinerna och helt ärligt gjorde det faktiskt inte så mycket mer ont att träna än att bara gå omkring.
Jaja, jag valde mitt psykiska välbefinnande framför ledernas idag. Kul hade jag och skönt känns det efteråt som vanligt.
egentligen har jag två träningspass till innan läkarbesöket men jag ska inte utmana för mycket.
Imorgon blir det bussfärd igen, börjar bli lite tjatigt nu, in tills tan. Närå, skojar bara, klart det inte är tjatigt utan roligt. Ska träffa svärmor först och sedan hem till mina föräldrar.
Har inte kommit på någon mer utmaning om man inte räknar med knä-utmaningen då... :)
har några funderingar men återkommer med dem.
Ha en fin helg.
Kram
Fajter
Det går mycket tid till just fajter här hemma just nu. Det står mellan Jens och mig kan man väl säga eftersom Daniel inte varit hemma så mycket de senaste dagarna.
Lördagen var mysig. Vi tog bussen in till stan och pappa hämtade upp oss. Där bjöds vi på pannkaka och hade en bra dag. Jens spårade ur lite på slutet och provoserade allt och alla men det gick bra ändå.
Det här med bussen funkar ju verkligen kanon och jag känner mig hur säker på vägen som helst. Så nu måste jag fundera ut en ny utmaning, någon som har något förslag?
Det känns verkligen underbart att kunna ta bussen så där, när jag känner för det. vilken lycka och frihet det ger mig.
Nu behöver jag dock något nytt.
Söndagen var däremot minst av allt rolig. Det slutade med att Jens fick gå och lägga sig efter att ha bråkat en gång för mycket. båda två var skitledsna och tack och lov somnade han efter att vi blivt vänner igen.
Jag var inte på topp när kvällen kom kan jag säga.
I fredags började det komma blodigt slem och blodklumpar ur tracken. Blev väl lite orolig men tänkte väl att det slutar snart. Jag trodde väl att jag lyckats stöta till neråt när jag sugit så det blivit irriterat eller så. Det ville dock inte ge sig utan det kom blod under hela helgen. Jag är inte dålig i halsen annars men det känns äckligt när det kommer blod.
Jag försökte att suga så lite som möjligt men jag måste ju ändå droppa med koksalt osv för att hålla tracken ren. På måndagen var det inte borta så jag ringde sjukhuset och fick en akuttid.
Min halsdoktor kikade ner genom trackhålet och såg att jag hade en blödning neråt lugnorna. där de delas, eller vad man ska säga. En mycket liten sådan och det är ofarligt. Jag själv tänker ju ändå på att jag tar sånna där mediciner som gör att man lättare blöder och även gör att det tar längre tid innan det slutar.
Han gikc även ner med en sån där äcklig fiberkamera genom näsan och neråt halsen. Usch, har gjort det hur många gånger som helst men det är inte min favorit precis. :(
Han kom iaf fram till att jag är väldigt torr i mina slemmhinnor. Det har ju varit mycket torr luft den senaste tiden. Så nu sitter jag, flera gånger om dagen, och andas in ångor av kanomillte under en handuk. Hahahah
-Mamma kom fram därifrån, sa Jens när han såg mig som ett litet spöke.
det känns lindrande och skönt när jag sitter där och en tid efteråt.
Vi får hoppas det hjälper. Haha
Min halsläkare här i Halmstad är verkligen en underbar man. Han är så omtänksam och det var han som räddade Jens och mitt liv den där gången jag blev medvetslös.
Han finns i mitt hjärta, min danske läkare.
Idag har jag varit och tränat, hur grymt som helst. Kände mig dock rätt seg och trög i kroppen men det lättade under tiden.
Imorgon ska Danne jobba igen, det är ett extraknäck han har, och på torsdag sätter hans långa pass igång igen.
Torsdag och fredag är Jens på dagis några timmar, då tänkte jag passa på att storstäda och på fredag har jag träning. Sedan kommer helgen och då måste jag försöka planera något kul, vi kan knappast sitta hemma iaf för då blir det väl samma visa igen som i söndags. Hjäl!
Ha en fin kväll!
Kram
Lördagen var mysig. Vi tog bussen in till stan och pappa hämtade upp oss. Där bjöds vi på pannkaka och hade en bra dag. Jens spårade ur lite på slutet och provoserade allt och alla men det gick bra ändå.
Det här med bussen funkar ju verkligen kanon och jag känner mig hur säker på vägen som helst. Så nu måste jag fundera ut en ny utmaning, någon som har något förslag?
Det känns verkligen underbart att kunna ta bussen så där, när jag känner för det. vilken lycka och frihet det ger mig.
Nu behöver jag dock något nytt.
Söndagen var däremot minst av allt rolig. Det slutade med att Jens fick gå och lägga sig efter att ha bråkat en gång för mycket. båda två var skitledsna och tack och lov somnade han efter att vi blivt vänner igen.
Jag var inte på topp när kvällen kom kan jag säga.
I fredags började det komma blodigt slem och blodklumpar ur tracken. Blev väl lite orolig men tänkte väl att det slutar snart. Jag trodde väl att jag lyckats stöta till neråt när jag sugit så det blivit irriterat eller så. Det ville dock inte ge sig utan det kom blod under hela helgen. Jag är inte dålig i halsen annars men det känns äckligt när det kommer blod.
Jag försökte att suga så lite som möjligt men jag måste ju ändå droppa med koksalt osv för att hålla tracken ren. På måndagen var det inte borta så jag ringde sjukhuset och fick en akuttid.
Min halsdoktor kikade ner genom trackhålet och såg att jag hade en blödning neråt lugnorna. där de delas, eller vad man ska säga. En mycket liten sådan och det är ofarligt. Jag själv tänker ju ändå på att jag tar sånna där mediciner som gör att man lättare blöder och även gör att det tar längre tid innan det slutar.
Han gikc även ner med en sån där äcklig fiberkamera genom näsan och neråt halsen. Usch, har gjort det hur många gånger som helst men det är inte min favorit precis. :(
Han kom iaf fram till att jag är väldigt torr i mina slemmhinnor. Det har ju varit mycket torr luft den senaste tiden. Så nu sitter jag, flera gånger om dagen, och andas in ångor av kanomillte under en handuk. Hahahah
-Mamma kom fram därifrån, sa Jens när han såg mig som ett litet spöke.
det känns lindrande och skönt när jag sitter där och en tid efteråt.
Vi får hoppas det hjälper. Haha
Min halsläkare här i Halmstad är verkligen en underbar man. Han är så omtänksam och det var han som räddade Jens och mitt liv den där gången jag blev medvetslös.
Han finns i mitt hjärta, min danske läkare.
Idag har jag varit och tränat, hur grymt som helst. Kände mig dock rätt seg och trög i kroppen men det lättade under tiden.
Imorgon ska Danne jobba igen, det är ett extraknäck han har, och på torsdag sätter hans långa pass igång igen.
Torsdag och fredag är Jens på dagis några timmar, då tänkte jag passa på att storstäda och på fredag har jag träning. Sedan kommer helgen och då måste jag försöka planera något kul, vi kan knappast sitta hemma iaf för då blir det väl samma visa igen som i söndags. Hjäl!
Ha en fin kväll!
Kram
